Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 22 januari 1949 - Inverkan av bränslets svavelhalt samt rökgasens svavelhalt och daggpunkt på ångpannedriften, av Stefan Juhász
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 januari 194-9
49
Inverkan av bränslets svavelhalt samt rökgasens
svavelhalt och daggpunkt på ångpannedriften
Diplominqenjör Stelan /uhåsz, Stockholm
Ångtekniken har under de senaste 20 åren
genomgått en stark utveckling med höjda ångtryck
och ångtemperaturer samt ökad specifik
ångav-dunstning resulterande i ökade verkningsgrader.
I samband med denna utveckling har dock nya
problem gjort sig gällande, bl.a.
driftsvårigheterna på grund av rökgaserna. Dessa
svårigheter, som äro resultat av olika kemiska och
fysikaliska förlopp, kunna indelas i två grupper,
nämligen avlagringar och korrosion. Dessa bägge
faktorer äro emellertid starkt avhängiga av
varandra. Problemen gestalta sig också mycket olika
vid den höga temperaturen i ångpannetuberna
och överhettarna och vid den låga temperaturen
i ekonomisern och i luftförvärmarna.
Problemställningen i det senare fallet är helt annorlunda
och svårigheterna öka med sänkt temperatur.
Olägenheterna genom avlagring äro följande:
verkningsgraden minskar gentemot det värde
man får vid rena värmeförande ytor på grund
av sämre värmeöverföring, varvid ångpannans
effekt minskar; på grund av periodiskt
återkommande rengöringsarbete måste driften avbrytas
för kortare eller längre tid; rökgas- och i vissa
fall luftfläktarnas kraftbehov ökas på grund av
det ökade motståndet; om fläktarna ej äro
dimensionerade för det ökade motståndet, minskar
gasmängden och därmed panneffekten.
Ölägenheterna genom korrosion äro följande: den kan
förorsaka svåra driftavbrott;
reparationskostnaderna öka; vid utbyte eller reparation av de
korroderade delarna måste driften avbrytas;
verkningsgraden sjunker; rökgasfläktens
kraftbehov ökas; om fläkten ej är dimensionerad för
den ökade belastningen, sjunker effekten
ytterligare.
Ovannämnda faktorer var för sig och
tillsammans resultera i att produktionskostnaden för
alstrad ånga och senare elektrisk energi ökar
genom höjda bränslekostnader och sämre
utnyttjande av investerat kapital. Ur
nationalekonomisk synpunkt betyder ovanstående, att den
till förfogande stående ångpanneparken per år
endast kan producera en mindre kvantitet ånga
än vid rena metalliska ytor. Frågan är aktuell
särskilt vid ångkraftverk för grundbelastning
621.18 : 620.193
621.183
samt vidare för de flesta industriella
ångkraftverk. Vid de till det engelska
"Grid-syste-met" anslutna kraftverken, vilka oftast gå
med maximal belastning, har det vid företagna
undersökningar visat sig, att kapaciteten
minskat vid några anläggningar med upp till 15 %
och sammanlagt vid hela Grid-systemet med
250 000 kW på grund av ovannämnda
svårigheter. Då ifrågavarande svårigheter
sammanhänga med bränslets svavelinnehåll och
daggpunkten skola först dessa frågor behandlas.
Svavelhalten i bränsle och rökgas
I kol förekommer svavel på tre olika sätt,
nämligen: i form av mineralisk disulfid (pyrit och
markasit), av sulfater och av organiska
svavelföreningar. I analyser anges i allmänhet det
totala svavelinnehållet. Pyritens specifika vikt är
betydligt högre än kolets (pyrit 5, kol 1,3),
vilket möjliggör pyritens avlägsnande genom
vask-ning. Sulfatens specifika vikt är i allmänhet
högre än kolets, men deras avlägsnande ur kolet
genom vaskning har ännu icke lyckats på grund
av de mindre skillnaderna mellan de specifika
vikterna. Det organiska svavlet är så fast bundet
vid kolet, att det är otänkbart att skilja dem
åt på mekanisk väg. Med hänsyn till
daggpunkten resp. korrosionen skiljer Johnstone1 mellan
kol med svavelhalt över och under 2 %. Kolet
indelas av Crossley, dvs. Boiler Availability
Com-mittee2 i tre grupper beroende på deras
svavelhalt: under 1,3, mellan 1,3 och 1,8 % samt över
1,8 %. Medan det i England sällan förekommer
kol med över 4,5 % svavelhalt, är 6 % vanligt
värde i Mellaneuropa. Tjock eldningsolja
innehåller i regel ca 2 % svavel, och variationerna
äro mindre än vid kol.
Av totala svavlet i kol förekommer endast 5—
10 % som sulfat. Härav övergår endast 2—3 % i
rökgaserna direkt eller indirekt i form av
svavel-trioxid. Den större delen av svavlet 70—90 %
ombildas till svaveldioxid. Resten av svavlet
återfinnes dels i askan dels i flygaskan. Vid
koleldning kommer sålunda endast en liten kvantitet
S03 i rökgasen, men denna är orsaken till både
daggpunktens höjande och korrosionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
