Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 22 januari 1949 - Inverkan av bränslets svavelhalt samt rökgasens svavelhalt och daggpunkt på ångpannedriften, av Stefan Juhász
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22 januari 1949
fil
vel på så sätt att plåtarna i regenerativ
luftförvärmare legerades med små kvantiteter
koppar. Under kriget voro järnbruken på grund av
kopparbrist tvungna att legera mindre och
mindre koppar i plåtarna, men någon ökning av
korrosionen var ej märkbar. Johnstone fann
vidare, att stål med 18 % Cr och 8 % Ni
("18-8-stål") ha utmärkt motståndskraft mot
svavelhaltiga rökgaser. Shnidman och Yeaw8
upprepade försöken och vid första serien funno de
korrosionsbeständigheten god. Vid andra serien
blevo resultaten emellertid dåliga. Sandvikens
korrosionstabeller visa också, att 18-8-stålets
motstånd vid alla koncentrationer av svavelsyra
och vid högre temperaturer är ringa. American
Gas Associations åsikt är däremot, att det
rostbeständiga 18-8-stålet är lämpligt. Samtliga
forskare enas dock om, att molybdenhaltigt,
rostfritt stål av typen 18-8 är ganska
motståndskraftigt. Den relativa livslängden av olika slags
stål ånge Shnidman och Yeaw8 till:
Stålsort Uppskattad livslängd
år
Kolstål ................................ 1
Stål med 17 % Cr .................... 3
27 % Cr ..................... 3—4
18 % Cr, 8 % Ni ............ 4—8
18 % Cr, 8 % Ni -f Mo ...... helt beständigt
Ur värmesynpunkt medför det rostfria stålets
användning ingen skillnad gentemot vanligt stål,
trots att det förstnämndas värmeledningstal
endast är hälften, emedan
värmegenomgångskoef-ficienten praktiskt taget är densamma. På grund
av vad som ovan nämnts samt med kännedom
om, att det rostfria stålet kanske kostar fem
gånger så mycket som kolstål är det alltså
mycket ovisst, om det lönar sig att använda
rostfritt stål eller icke. Det kan sägas, att om
rostfritt stål kommer i fråga, kan det sannolikt
endast vara lönande vid ångkraftanläggningar,
där drifttimmarnas antal per år är högt och där
bränsle med hög svavelhalt användes.
Hur kan svårigheterna avhjälpas?
Den engelska Boiler Availability Committee*
har utforskat de nödvändiga åtgärderna för
avhjälpande av de svårigheter som uppstått.
Kommittén grundades 1939 under medverkan av
engelska ångpannefabriker, ångpanneägare,
institutioner för bränsleforskning, elverk osv. Den
arbetar efter ett stort upplagt program och har
bl.a. på 60 anläggningar gjort flera olika
försök att utröna de bästa möjligheterna för
rengöring av ångpannornas rökgångar. Hundratals
kemiska och mikroskopiska analyser av
avlagringar ha genomförts.
Det finnes principiellt två sätt att förebygga
den korrosion och de avlagringar, som
förekomma vid låg temperatur: det ena är
konstgjord sänkning av daggpunkten och det andra
ökning av den avgående rökgasen, dvs. den
kallaste väggens temperatur. Här nedan redogöres
för de hittills använda sätten, kompletterade
med egna förslag. Huvudorsaken till hög
dagg-punktstemperatur är bränslets höga svavelhalt.
Avlägsnandet av sulfat från kolet är ännu ej
helt löst. Kolets befriande från pyrit och
marka-sit är däremot endast en teknisk-ekonomisk
fråga. Lösningen av problemet om ångpannans
utnyttjningsbarhet måste alltså påbörjas i
kolgruvan. Om det ej finnes någon möjlighet att
minska kolets höga svavelhalt, måste man
eftersträva, att starkt svavelhaltigt kol användes vid
ångpannor med kolpulvereldning. Detta gäller
också för kol med hög fosfor- och klorhalt.
Boiler Availability Committee ger ett tillåtet
gränsvärde för ovannämnda beståndsdelar vid
rosteldning: Cl 0,3 %, S 1,8 %, P 0,03 %. Om
värdena äro högre än dessa maximivärden, skall
pulvereldning användas.
I fråga om överhettningens temperatur äro
forskarna ännu ej ense. Harlow8 rekommenderar
att överhettningstemperaturen från början
bestämmes till ett sådant värde, att den i
ångpannan befintliga överhettaren upphettar ångan
relativt lågt och att den slutliga överhettningen
sker i en utanför ångpannan placerad
överhettare. Detta kan synas omständligt, och det skulle
tyckas mycket enklare om rosteldning
kombineras med ströeldning eller med pulvereldning.
Det sistnämnda har också den fördelen, att det
efteråt kan inbyggas i en ångpanna med
rosteldning. Det pågår också olika försök att delvis
förhindra S02:s vidare oxidation samt att på
kemisk eller fysisk väg neutralisera SOs. Kalk
blandad i kolen har inte visat sig effektivt.
Däremot synes i eldstaden inblåst kalkpulver och
zinkoxid utvisa ett gott resultat. Det kan
emellertid ifrågasättas, om ej en oriktig användning,
t.ex. överdosering, vållar mera skada än nytta.
Vad som hittills nämnts hänsyftar på
daggpunktens sänkning. Den andra förebyggande
möjligheten att hindra svårigheterna är att de
avgående rökgasernas temperatur hålles
ovanför daggpunkten. Mera exakt kan problemet
definieras så: Vilka åtgärder äro nödvändiga för
att i ekonomisern och luftförvärmaren
temperaturen, på den vägg som är kallast och som står
i kontakt med gasen, skall ligga högre än den
just genomströmmade gasens daggpunkt?
Problemet har flera lösningar. Man kan ändra
värmeövergångstalet såväl på gassidan som på
luftsidan. Om man minskar lufthastigheten och
ökar gashastigheten vid samma luft- och
gastemperatur, ökas gassidans väggtemperatur. Det
kan lättast lösas genom rök- och luftgångarnas
dimensionering. Den andra lösningen är en
ökning av den inkommande kalluftens temperatur.
Det finnes flera sätt såsom rökgasåterföring,
luftens separata förvärmning (innan den kommer i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
