- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
59

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 22 januari 1949 - Last- och emigrantfartyg för östasienfart, av P Gösta Bölin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22 januari 1949

fil

Last- och emigrantfarlyg
för östasienfart

Diplomingenjör P Gösta Bolin, Stockholm

629.123.5

Det andra världskriget har i ännu större grad än det
första förskjutit de större sjöfartsnationernas andelar i
världshandelsflottan. Japans och Tysklands före kriget
mycket betydande flottor ha nästan försvunnit från haven
och även de flesta andra länder ha genom krigsförlisningar
fått sitt bestånd av handelsfartyg decimerat. Även de
senaste årens livliga nybyggnadsverksamhet har ännu inte
kunnat fylla alla luckor. En trade, på vilken dessa
förändringar äro mycket märkbara, är den östasiatiska
kusttrafiken med last och även med passagerare. Denna trade
är av gammalt datum och intressant ur
skeppsbyggnadstek-nisk synpunkt, men den har hittills inte rönt sådan
uppmärksamhet i Sverige som i vårt västra grannland Norge
Redan i slutet av segelfartygstiden och under
ångfartygens första tid var det en hel del trampfartyg, som vågade
sig ut på dessa inkomstbringande men farliga färder
mellan Kina och den östasiatiska övärlden. Mest var det
brittiska fartyg men även norska, svenska och tyska följde
snart efter. Under de senaste åren voro även amerikanarna
och framför allt japanerna engagerade, och därför är
fartygsbristen där nu särskilt kännbar. Som på de flesta
andra trader ha specialbyggda linjefartyg även här trängt
ut de mindre ändamålsenliga trampfartygen och för dessa
för kinatrafik specialbyggda fartyg skall i det följande de
mest framträdande avvikelserna från de vanliga
handelsfartygen belysas. Genom en del utländska
efterkrigsbe-ställningar på svenska varv, av vilka den första M/S "Mui
Lee", redan levererats, (Tekn. T. 1948 s. 180) äro de
särskilt aktuella.

Östasienfartens historiska och geografiska förutsättningar.

Sedan århundraden om inte årtusenden ha i Kina
vattenvägarna och den långa sönderskurna kusten bildat
huvudpulsådrorna för handel och samfärdsel. De många stora
och små floderna i södra Kina. som rinna från Himalajas
vattendelare ned till havet och de nordkinesiska "stora
två" Jang Tse Kiang och Hoang Ho, förbundna genom
ett uråldrigt kanalsystem, äro Kinas "landsvägar", fig. 1.
Jättefloden Jang Tse t.ex., vilken kan trafikeras av
oceangående fartyg ända upp till 2 000 km från mynningen, är
huvudvägen till landets nuvarande huvudstad Tchungking.
För alt nå dit är det emellertid nödvändigt att passera
en del forsar, där höga berg resa sig nästan lodrätt på
bägge sidor om floden. Genom dessa forsar med klippor
och farliga grund mitt i farvattnet ha hundratals kinesiska
kulier dragit upp djonkerna med hjälp av långa linor längs
smala stigar, som genom otaliga kulifötter äro djupt
inskurna i bergen och uttrampade. Även de första
ångfartygen hade åtskilligt besvär att forcera dessa ställen och
fingo ofta — efter att relationerna till de först ovänliga
kulierna hade blivit bättre -— anlita den mänskliga
arbetskraften för att få den extra kraft, som behövdes vid dessa
farliga passager. Kineserna ha konstruerat farkoster
särskilt lämpliga för dessa trakter. Båtarna ha bestått provet
genom årtusenden och tjänstgöra än i dag sida vid sida
med västerlandets propellerdrivna stålfartyg. Sättet att
resa på vattenvägar har därför blivit en vana för
kineserna.

Senare var det Malavas tenngruvor och gummiplantager,
Burmas handelsmöjligheter och Siarns risodlingar, som
lockade kineserna att från hemlandet bege sig ut till län-

der med större utsikter och möjligheter att komma fram.
Transporten av utvandrare främst från Amoy och Swatau
till platser som Singapore, Bangkok, Penang och Rangoon
har därför varit en god och inkomstbringande affär för
Irampfartygen, vilka bjödo kineserna en säker om också
något obekväm resa. De kinesiska djonkerna ha alltid varit
mera obekväma, så dessa gamla trampfartyg föreföllo dem
nästan luxuösa. Kineserna försöka alltid återvända till hem
landet efter längre eller kortare tid och bruka därvid ta
med sig sina förvärvade ägodelar. Detta gör, att trafiken
går i båda riktningar. Emigrationen ökade givetvis även
varuhandeln mellan hemlandet och grannländerna med
den följd, att behovet av både frakt- och
passageraretonnage snabbt växte. Oansvariga element startade snart en
handel med kulier, vilka övertalades att lämna hemlandet
för att bli slavar i de nya länderna mest hos egna
landsmän. Olägenheterna med denna trafik blevo så stora, att
brittiska parlamentet såg sig tvunget att utforma en lag,
"Asiatic emigration ordinance", enligt vilken brittiska och
andra länders fartyg kontrollerades, när de fraktade
emigranter till hamnar i de brittiska dominions. De nu
gällande föreskrifterna tillkommo vid en kongress i Simia 1931,
varvid de allmänt giltiga reglerna för vanliga
passagerarfartyg, "Rules of the international convention for the
safety of Ijfe at sea", anpassades för de speciellt i
ostasiatiska farvattnen rådande förhållandena. De nuvarande
betingelserna, under vilka de fattigare kulierna resa. äro
visserligen mycket sämre än någon betalande europeisk
passagerare skulle tåla, men simlaregle: na ge dem åtminstone
en viss grad av säkerhet, komfort och hygien, så långt
det i praktiken låter sig förverkliga. En märklig sak är
värd att nämnas, nämligen de i dessa farvatten ofta
föie-kommande piratöverfallen. Senast i oktober 1947
berättade tidningarna, att ett 5 000 t fartyg tagits av pirater och
passagerarna blivit fullständigt plundrade. Tidigare
förekommo sådana överfall ganska ofta. Särskilt osäkra voro
åren mellan 1925 och 1935. Piraterna, dolda bland de
ordinarie passagerarna, togo i ett lämpligt ögonblick och

Fig. 1. Det kinesiska emigranttrafikområdet:––-gräns

för korta internationella resor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free