Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 29 januari 1949 - Hur bygga billigare? av David Österberg - Exempel på rationalisering av byggnadsarbetet, av Ragnar Kåby
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<>66
TEKNISK TIDSKRIFT
inte riktigt prima, men så behöver ej alls vara
fallet. I det här avseendet avser den helt enkelt
att förenkla och förbilliga utan att försämra
kvaliteten, snarare att förbättra den.
I de flesta fall, där man inriktar sig på
materialbesparing, följer automatiskt en viss
arbetsbesparing. Omvänt är det mera sällan, som en
minskning av arbetsåtgången direkt motsvaras
av en minskad materialåtgång, eftersom denna
oftast är fastlåst i och med att
konstruktionssättet bestämts. Huvudparten av allt arbete inom
byggnadsindustrin utföres manuellt. Det
maskinella arbetet utgör en förhållandevis ringa andel.
Men byggnadsarbete gör bättre skäl för namnet
transportarbete än för namnet hantverk. När
man schaktar eller spränger för en grund, utgör
den övervägande delen av arbetet borttransport
av jord- och bergmassor. När man gjuter betong,
transporteras cement, sand och makadam från
upplagsplatser till biandaren och den
färdigblan-dade betongen därifrån till gjutplatsen. En
murares arbete är egentligen till största delen också
en transport, nämligen en förflyttning av
tegelsten eller andra murverksmaterial och bruk från
en godtycklig plats i hans närhet till en viss
bestämd plats. Dessförinnan har hantlangarna
transporterat upp materialet till en plats i
murarens närhet. Byggnadsarbete utgöres alltså till
största delen av förflyttningar, av
lägesförändringar av materialet. Därmed är också
huvudproblemet klart. Vill man spara in på den
erforderliga arbetsåtgången, måste man minska
på antalet förflyttningar och i övrigt göra dessa
så arbetsekonomiska som möjligt.
Här möter man ett organisatoriskt problem,
som det i stor utsträckning ankommer på
arbets-ledarna att lösa. Tyvärr är dessa inte alltid
vuxna denna uppgift och deras tid tas alltför
mycket i anspråk för kontorsarbete,
materialinköp, tidföring, rapportskrivning m.m. för att
de skall kunna ägna tillräcklig tid åt sin
egentliga uppgift — att leda arbetet.
Byggnadsindustrin är en tung industri, vilket
man måste ha i minnet när det gäller att
arbets-ekonomisera förflyttningarna. Ungefär hälften, i
vikt räknat, av varutillförseln till en ort, som
är stadd i normal utveckling, utgöres av material
som användes för byggnadsverksamhet. Då den
mänskliga arbetskraften är mycket dyr när det
gäller att utföra tungt arbete, är det uppenbart,
att man i största möjliga utsträckning bör söka
ersätta det tunga mänskliga arbetet med
maskinellt arbete. Inom byggnadsindustrin har
utvecklingen i detta avseende gått relativt långsamt.
Man kan ej heller gärna använda sig av andra
maskinella hjälpmedel än enkla och framför
allt oömma sådana, som tål ideliga förflyttningar
och upp- och nedmonteringar. En livlig
försöksverksamhet råder emellertid för närvarande på
detta område.
Byggnadsarbete är en mycket komplicerad
verksamhet såtillvida, att olika delar av arbetet
utföres av olika grupper av arbetare. Det är
nödvändigt att samordna alla dessa gruppers arbete,
så att minsta möjliga väntetider och störningar
uppstår och så att alla i största möjliga
utsträckning kan utföra produktivt arbete. Även detta är
ett ofta svårbemästrat problem, som ligger inom
arbetsledningens uppgifter. Upplysningsarbete,
spridande av kunskaper om nya arbetsmetoder
och över huvud utbyte av erfarenheter är av
allra största värde även inom byggnadsindustrin.
Men även om det sjuder av verksamhetslust
inom denna industrigren, dröjer det tills
impulserna når ut i alla de nervtrådar, där de
tusentals arbetsplatserna är belägna. Trögheten är här
som på de allra flesta andra håll svår att
övervinna.
Exempel på rationalisering
av byggnadsarbetet
Ingenjör Ragnar K åh g, Stockholm
05.011 : 69
S:t Eriks sjuksköterskeskola, som Tolls Byggnads AB
uppför vid Södersjukhuset i Stockholm, kommer att
bestå av flera delvis sammanbyggda huskroppar. Dessa blir
helgjutna betonghus med utvändig siporexisolering på
ytterväggarna. Den sammanlagda fasadytan blir ca 7 000
m2. Av byggnaderna är bostadsflygeln störst med en
byggnadsvolym om ca 30 000 m3. Huset har en längd av 84 m
och är byggt i nio våningar jämte underliggande kulvert.
Byggnadsarbetena påbörjades i februari 1948.
Arbetsstyrkan har varit högst 90 man. De hittills utförda
arbetena har i stort sett bedrivits med kända hjälpmedel och
vanliga arbetsmetoder. 1 en del fall har man dock
genomfört en viss rationalisering.
Avlöningssystem
För avlöningsbokföringen använder man ett
genomskrifts-system, som synes vara synnerligen lämpligt för
byggnadsindustrin. Fördelen med genomskrift är ju, att
förtjänstkort och flera exemplar avlöningslistor kan utskrivas
samtidigt, varigenom man sparar tid och undviker
överföringsfel. Systemet har dessutom andra fördelar. Alla blanketter
— förtjänstkort, avlöningslista, avlöningssammandrag och
kassaredovisning —• har det behändiga formatet A 4.
Avlöningskuvert behöver icke skrivas. Av de tre
genomskrifterna utgöres den ena av perforerade remsor, som
rivs av och placeras tillsammans ined pengarna i
genomskinliga påsar med namn och belopp synliga. En annan
fördel med systemet är, att baksidan av varje
avlöningslista är försedd med lämpligt tryck för specifikation av
det utförda arbetet med plats för litterering av
arbetslönerna (fig. 1). Denna kombination jämte det lilla formatet
gör, att man vinner tid och utrymme för arkivering och
sparar arbete och papper.
Littereringssy stern
En fortlöpande litterering av byggnadskostnaderna avser
dels att underlätta kostnadskontrollen under arbetets gång,
dels att förbereda den slutliga efterkalkylen. Vanligen an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
