Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 12 februari 1949 - Vätskors inflytande på en fast kropps hållfasthet och dimensioner, av Carl Benedicks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<>98
TEKNISK TIDSKRIFT
Fi<j. 2. Vätningseffekt hos härdat stål i natten (successiva
registreringar belastning —• förlängning intill brott); vätta
prov ha lägre böjhällfasthet (t.v.); 10 % NaOH i vatten
ger förstärkning (t.h.).
Fig. 3. Vätningseffekt hos glas; vätning med vatten ger
försvagning (t.v.); vätning med fotogen ger förstärkning (t.h.).
ter att hli från "6" till "9" enhetskrafter. (Man
skulle kunna säga att i ytan nu förekomma vissa
dubbelbindningar kända inom den organiska
kemin sedan Ivékulé.) Detta överskott av
kohe-sionskrafterna i själva ytan ("9" i stället för
"6") kan sägas ge ett klart uttryck för
innebörden av begreppet ytspänning. Saken är den,
att vi visserligen hittills har tagit i betraktande
ett tvådimensionellt, kvadratiskt gitter, men
tankegången blir alldeles oförändrad för ett
tredimensionellt kubiskt gitter och likaså för andra
regelbundna gitter. Slutsatsen blir oförändrad
även i det fallet att atomanordningen är så
oregelbunden som man tänker sig fallet vara i
vanliga vätskor. Vårt betraktelsesätt visar, att så
snart det i en kondenserad fas förekommer en
fri begränsningsyta, kommer i denna att före-
finnas ett visst överskott på attraherande
krafter. (I vårt exempel representeras överskottet av
"9" — "6" = "3").
Denna åskådliga uppfattning av ytspänningen
hos fasta och flytande kroppar* medger
dragandet av ett antal experimentellt kontrollerbara
slutsatser:
Slutsats A. a. Om man till en fast kropps yta
tillför en vätande "normal" vätska, måste
följden bli att en del av de kraftlinjer, som enligt
lig. 1 b ligga i den fasta kroppens yta, nu bindas
av utanför liggande vätskeatomer, så att
tillståndet ändras i riktning mot fig. 1 a. Härigenom
måste kohesionskrafterna i själva ytan undergå
en förminskning. Denna bör direkt medföra en
sänkning av kroppens böjhällfasthet.
b. Uteslutet är emellertid icke, att vissa vätskor
kunna undergå en adsorption på den fasta ytan,
medförande att kohesionskrafterna där öka, med
höjning av kroppens böjhällfasthet. (Att ett
ad-sorberat vätskeskikt kan besitta en avsevärd
fasthet är känt genom studiet av tunna
vätskehinnor.)
Slutsats Ii. Sänkningen av kroppens hållfasthet
måste väntas vara en funktion av den tillförda
vätskans ytspänning: ju större denna är, dess
kraftigare minskning av hållfastheten kan i
första hand förväntas.
Slutsats C. Eftersom närvaron av en vätande
vätska normalt ger en förminskning av de
sammandragande krafterna mellan ytans atomer —
vilka på grund av den termiska agitationen
(sammanstötningar!) ha tendens att avlägsna
* På senaste tiden har det uppmärksammats, att den tidigare
framställningen av begreppet ytspänning har varit bristfällig. Min
uppmärksamhet har fästs vid en uppsats av C Gurney7. Ilär framhålles,
att "den haltande förklaringen lett manga författare att betrakta
ytspänningen som overklig". Den termodynamiska framställning som,
utgående från Gibbs "inre potential/t", lämnats av Gurney, utmärker
sig visserligen knappast för någon åskådlighet men synes väl
framhålla ytspänningens fysikaliska realitet.
Fig. 5. Vätningseffekt hos bitsocker; a mättad sockerlösning ger stark försvagning; b bitsocker I med olika vätskor;
försvagningen ökar med vätskans ytspänning; c bitsocker II med olika vätskor; vid högsta ytspänning inträder
förstärkning, likaledes för smörjoljor ("Castorolja" i= ricinolja).
Fig. 4. Vätningseffekt hos
zink; vätning med
(’An-mättat) Hg ger mycket stark
försvagning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
