Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 12 februari 1949 - Explosionskatastrofen i Ludwigshafen, av Bruno Engel - Insänt: Kraft- och energienheter, av Torsten Widell - Rättelse: Anrikning av den svenska oljeskiffern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116
TEKNISK TIDSKRIFT
»en utlöste även explosioner och bränder av andra ämnen
i närbelägna byggnader. Sekundärexplosionerna var
emellertid av mindre brisans än den primära.
Explosionsgränserna för dimetyleter ligger inom ett
mycket långsträckt område, dvs. vid koncentrationer mellan
6 och 30 vol.-% i luften. Den totala explosionsverkan den
28 juli motsvarade verkan av ca 260 t dynamit. Antalet
omkomna uppgick till ca 260, härtill kom ca 600 personer
med svåra skador och 1 500 med lätta skador; 32
personer blev blinda. Skadorna har uppskattats till 65 Mkr.
Bruno Engel
Insänt
Kraft- och energienheter
Under de senaste åren har diskussionen om vilka
kraft-och energienheter man bör använda i tekniskt arbete och
i teknisk litteratur varit ganska livlig. Ända tills för några
år sedan användes allmänt det "tekniska måttsystemet"
med 1 kg som enhet för kraft och med massa uttryckt som
kraft dividerad med acceleration ulan någon benämning
på massenheten. För detta måttsystem finns ej någon
förkortad beteckning, men ibland har MKS använts, vilket
givetvis lätt vållat förväxlingar med det verkliga
MKS-systemet. Som energienhet användes inom värmetekniken
kcal och inom elektrotekniken joule.
I 1934 års lag om mått och vikt har emellertid fastslagits
att 1 kg är enheten för massa. Som kraftenhet har
föreslagils 1 kilopond (kp), I kilogramkraft (kgf) och 1 newtou
(N), varvid en newtou är den kraft som ger massan 1 kg
accelerationen 1 m/s2. Denna kraftenhet använder man i det
rena MKS-systemet och man har alltså här ett mycket
enkelt samband mellan kraft och massa. Frågan om
kraftenheten har inom Svenska Teknologföreningen diskuterats
den 25 februari 1947 på inbjudan av Kommittén för
vär-meströmsteknik. För denna diskussion och för olika
synpunkter på val av kraft- och energienheter har tidigare
redogjorts i Teknisk Tidskrift1,Vid diskussionen belystes
frågan till väsentlig del ur värmetekniska synpunkter, och
andra fack var relativt dåligt representerade. Då frågan
emellertid är av stor och genomgripande betydelse för
samtliga fackavdelningar, har Svenska
Teknologföreningens styrelse beslutat ta upp frågan till diskussion på
föreningens allmänna sammanträde den 16 februari 1949 i
den förhoppningen, att man skall kunna komma till
positiva resultat.
Att behovet av ett konsekvent genomförande av ett
enhetligt måttsystem är stort, framgår av den för närvarande
rådande förvirringen på området. Många gånger tillämpas
visserligen enhetliga måttsystem på ett riktigt sätt, men
ofta förekommer i sannna arbete många olika system.
Som ett belysande exempel på denna förvirring kan
nämnas en nyutkommen handbok för ingenjörer. I denna
handboks första del har man en utmärkt redogörelse för olika
måttsystem, och här konstateras, att det gamla tekniska
måttsystemet icke kan rekommenderas, dvs. 1 kilogram
får icke användas som kraftenhel. Om kraften skall
definieras såsom en tyngd rekommenderas enheten 1
kilogramkraft (1 kgf), som emellertid enligt gängse definition
är en lokal kraft-"enhet", eller enheten 1 kilopond (1 kp),
som är en verklig kraftenhet. I huvudsak har i denna
första del ett något förändrat MKS-system använts med 1
kilopond som kraftenhet, men "med hänsyn till verkets
praktiska användbarhet" har man ansett det riktigare att i
vissa mekaniska sammanhang, t.ex. mekanik och
hållfasthetslära, använda 1 kilogramkraft som kraftenhet. Med
hänsyn till verkets praktiska användbarhet tycker man snara-
1 Bäckström, M: Mekanislsynpunkter på kraflenhelen, Tekn. T. 75
(1945) s. 1156—1159.
2 Widell, T: Enheter och mättsystem inom värmetekniken. Tekn. T.
78 (1948) s. 41—44.
re, att ett enhetligt mått- och beteckningssystem skulle vara
till större fördel. 1 arbetets andra del har man emellertid
även "ur den praktiska användbarhetens synpunkt" beslutat
att som kraftenhet endast använda 1 kilogramkraft (1 kgf)
hänförd till den lokala tyngdaccelerationen. Härigenom
har man alltså utbytt den verkliga kraftenheten kilopond
mot en varierande storhet och får därmed ingen
möjlighet att exakt uttrycka fysikaliska storheter, i vilka
kraftenheten ingår. Som man kunde misstänka leder detta till
allvarliga fel. Exempelvis uttryckes den absoluta eller
dynamiska viskositeten i kg s/m2, dvs. man har använt kg
som kraftenhet. Då hade det ju varit bättre att behålla kp
eller eventuellt använda kgf men ändra definitionen för
denna enhet. Man använder även at som tryckenhet, men
då 1 at = 1 kp/cm2, har man i själva verket använt kp
som kraftenhet. På en och samma sida i boken användes
sålunda tre olika kraftenheter kgf, kg och kp, under det att
för massa användes enheten 1 kg. Genom att man ömsevis
använder 1 kg som enhet både för kraft och massa, får
man lätt in ett fel på faktorn 9,81.
En annan konsekvens av att använda kgf, hänförd till
den lokala tyngdaccelerationen, som kraftenhet blir, att
exempelvis i kapitlet om ångturbiner periferikraften på
ett turbinhjul blir beroende av den lokala
tyngdacceleratio-nens värde. Detta beror dock icke på att periferikraftens
storlek skulle vara beroende av tyngdaccelerationen utan
på att man mäter med olika kraftenheter. Ett annat fel
begår man, då man definierar den mekaniska
värmeekvi-valenten som kcal/kgfm, vilket ju är uppenbart orimligt,
då kcal är en enhet, som är hänförd till massenheten, och
kgf är beroende av den lokala tyngdaccelerationen.
1 en annan handbok (tryckt 1948) finner man det gamla
tekniska måttsystemet med kilogram som kraft betecknat
MKS-systemet, men i samma bok på samma sida nämnes
även, att man börjat använda ett måttsystem med
närmare anslutning till de elektriska enheterna och detta
kallas också MKS-systemet.
Såsom framgår av ovanstående har man i flera fall
fullständigt misslyckats vid tillämpning av mer eller mindre
godtyckliga tekniska system. Man frågar sig vad då
anledningen härtill är och hur sakernas tillstånd skulle
kunna förbättras.
Av det nämnda exemplet framgår otvetydigt, att en
anledning till besvärligheterna är en viss motvilja alt
använda 1 kilopond som kraftenhet. De som arbetar med
statiska problem har visat sig vara mycket obenägna att
släppa 1 kg som kraftenhet. Ett införande av 1 newton eller
1 kilopond som kraftenhet inom hållfasthetsläran synes
åtminstone för närvarande stöta på stora svårigheter.
Ur flera synpunkter skulle det vara mest rationellt att
helt införa MKS-systemet med 1 newton som kraftenhet
och 1 wattsekund ■= 1 newtonmeter i= 1 joule som
värmeenhet, men en sådan ändring av måttsystemet kan nog
endast ske successivt. Särskilt inom värmelära och
strömningslära är ett införande av MKS-systemet till mycket
stor fördel, vilket bl.a. framgått i undervisningen vid
K. Tekniska Högskolan, där nu detta system tillämpas
inom flera läroämnen. De unga ingenjörer, som nu
kommer ut i det praktiska livet, blir således fullt förtrogna
med MKS-systemets tillämpning, varför en successiv
övergång till detta system synes fullt möjlig. För att
övergångstiden ej skall bli allt för lång med därav följande
olägenheter är en medverkan från alla håll nödvändig. Det gäller
därvid alt intressera både industrin och
undervisningsväsendet för saken och kanske allra viktigast utgivarna
av-teknisk litteratur. Det gäller även att skaffa medel för
att utarbeta tabellverk och beräkningsdiagram baserade på
detta måttsystem. Torsten Widell
Rättelse. I artikeln "Anrikning av den svenska
oljeskiffern" i Tekn. T. 1949 h. 3 står på s. 44 sp. 2 r. 3:
"Filterproduktionen beräknades ...... bli högst 500 kg/cm2";
produktionssiffran skall vara 500 kglm\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
