Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 26 februari 1949 - Minskning av markskakningarna vid sprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1949
141
Minskning av markskakningarna
vid sprängning
Fil. kand. Ull Langefors, Stockholm
Markskakningarna ha länge orsakat
svårigheter vid sprängningsarbeten soin bedrivas i
närheten av bostadsbebyggelse, och på senare tid
har problemet fått allt större aktualitet. Det har
framkommit nya borrmetoder med större
hål-diameter och större längd, varigenom
sprängämnesmängden i varje borrhål avsevärt ökat.
Samtidigt växer bebyggelsen närmare fasta
spräng-ställen såsom stenbrott och kalkbrott, och i
större samhällen är det allt vanligare att
omfattande sprängningsarbeten utföras invid och under
bebyggt område. I ogynnsamma fall kan man
här ha anledning befara att skadeverkan
uppstår på hus i närheten, även om man till förfång
för sprängresultaten minskat laddningen till ett
minimum. Så är varken den ena eller den andra
parten tillfredsställd. Under de senaste åren ha
emellertid stora framsteg gjorts när det gäller
att reducera markvibrationerna, och resultaten
visa, att man i många fall kan eliminera de för
omgivningen besvärande verkningarna. Därvid
tändas de enskilda borrhålens laddningar
successivt med tidsintervall av storleksordningen
centisekunder. För att skilja detta förfarande
från den sedan länge utnyttjade metoden vid
tunnelsprängning med tidsintervall av
storleksordningen sekunder användes i det följande
benämningen kortintervalls prängning.
Vid försöken med kortintervallsprängning
visade det sig att man utom den minskade
skakningen i många fall fick en betydligt bättre
sönderslagning och mindre efterarbete med
skut-skjutning. Detta gör att metoden är av intresse
även där markskakningen spelar en
underordnad roll, och det finns mycket som talar för, att
den kommer att få stor betydelse. Redan nu har
kortintervallsprängning införts som den
normala metoden på flera håll i landet.
Vid Nitroglycerin AB:s detoniklaboratorium ha
dessa frågor sedan 1946 ingående undersökts,
varvid docent C H Johansson har lämnat
värdefulla bidrag. Undersökningarna ha tagit sikte
på följande två huvudfrågor: Under vilka
betingelser ge vibrationerna upphov till skadliga
verkningar, och var ligger gränsen för vad som
534.647 : 622.235
622.235.4
kan tillåtas? Hur skola markvibrationerna
kunna minskas om man ligger i närheten av eller
har passerat denna gräns? Svaret på frågorna
fordrar- en närmare teoretisk och experimentell
undersökning av de förekommande
markvågorna. Dessutom har för frågan 0111 reducering av
markskakningarna en rent apparatteknisk
lösning erfordrats.
Apparatur och vibrationsmätning
Då undersökningen igångsattes visade det sig,
att de i marknaden förefintliga vibrograferna
icke motsvarade de krav, som måste ställas med
hänsyn till föreliggande experimentella
betingelser. De frekvenser som uppträda, ligga mellan
6 och 170 p/s och apparatens egenfrekvens bör
icke överstiga 1—2 p/s, om tillförlitlig teckning
skall erhållas. Med stora variationer i frekvens
och amplitud ha vi haft behov av att kunna
variera känslighet och skrivhastighet inom vida
gränser. Slutligen bör den totala skrivtiden vara
lång även vid hög skrivhastighet. Den av oss
använda apparaturen, som består av en kapacitiv
givare ansluten till en katodstråloscillogram
fyller dessa krav. En speciell anordning vid den
fotografiska registreringen gör att oscillogrammen
kan bli många gånger längre än filmen.
Oscillo-grafens kipp fungerar på vanligt sätt med
upprepad avlänkning från vänster till höger, och
kameran är anbragt så att ljusfläcken ritar en
linje vinkelrätt mot filmens längdriktning. Vid
registrering matas filmen fram kontinuerligt av
en liten motor. Den linje som erhålles under
inverkan av ljusfläcken och filmens rörelse
kommer därför att ligga något snett. Då bilden av
skärmens ljusfläck efter ett svep hoppat tillbaka
följer den en ny linje, som är parallell med den
första och ligger på ett avstånd, som är lika med
filmrörelsen under ett svep. På detta sätt ha vi
vid tunnelsprängning kunnat registrera salvor
med en varaktighet av 90 s och därvid fått
oscillogram med 50 m längd på en filmremsa med
endast 1 m längd. En fullständig registrering
erfordrar bestämning av minst tre komponenter.
För att förenkla apparatur och mätningar ha vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
