Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 26 februari 1949 - Minskning av markskakningarna vid sprängning, av Ulf Langefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 februari 1949
145
Fig. 5. Apparatur för kortintervallsprängning; t.v.
inter-vallkopplare, t.h. tändaggregat.
styrka tillräcklig för tändning, övriga få så liten
strömstyrka att den inte räcker för tändning
även vid lång inkopplingstid (se fig. 4). När den
första sprängkapseln efter ett visst antal
millisekunder detonerar, bryts strömmen i
motsvarande krets och åstadkommer en plötslig
strömändring i alla de övriga kretsarna. Den nya
strömfördelningen regleras av de olika
kretsarnas motstånd och ger i sprängkapsel nr 2 exakt
samma strömstyrka som omedelbart innan
användes för att tända nr 1. Strömmen i övriga är
fortfarande mindre än vad som fordras för
tändning. Så inkopplas sprängkapslarna successivt i
sin givna ordningsföljd utan hjälp av motor eller
rörliga delar. Detta gör apparaten oöm och
driftsäker. Till dess fältmässighet bidrar också att
den matas med ström från ett portabelt
tänd-aggregat, och kortintervallsprängnning kan
företas var som helst, oberoende av nätspänning. En
inskränkning ligger dock i att tilledningstrådar
-na måste kunna placeras så att de ej slås av vid
de första skottens detonation. Fig. 5 visar
Nitroglycerin AB:s apparatur för
kortintervallspräng-ning komplett. Intervallkopplaren är försedd
med ledningskontroll och rullar med
ledningstråd, som direkt kan dras ut och anslutas till de
olika sprängkapslarna.
Experiment och teori
Våra försök med kortintervallsprängning
visade att en avsevärd skakningsreducering kunde
uppnås. Som exempel ha vi medtagit två
oscillogram i fig. 6, som visar marksvängningarna vid
två salvor på vardera 250 kg, fördelade på tio
hål, likadant laddade och i samma berg, men där
den ena sköts på vanligt sätt momentant, den
andra med 10 ms intervall mellan varje skott i
salvan. En så gynnsam effekt erhölls dock
endast i speciella fall, och det var nödvändigt att
söka klarlägga de erforderliga betingelserna
härför.
Vi skola belysa frågan med ytterligare några
exempel. L F Miller har gjort försök, avsedda att
ge upplysning om den gynnsammaste
intervalltiden’. Därvid skötos salvor med fyra skott och
20, 40, 60, 80 och 100 ms intervall mellan de
enskilda skotten. Man fann att upp till 60 ms er-
höllos mindre amplituder med salvans fyra skott
än med ett enda skott. Det ligger med dessa
resultat nära till hands att anta att effekten
beror på interferensverkan mellan de vågor, som
utgå från de enskilda skotten. (Tanken att
minska markskakningarna genom interferensverkan
framkastades för mig 1946 av dr N Ambolt.)
Miller jämför förloppet med den vågbildning, som
fås då stenar släppas i stillastående vatten. "Om
endast en sten släpps får man en våg, som
utbreder sig med ganska liten dämpning, men om
flera släppas ner i rask följd kan man bara
iakttaga en krusning på ytan." Exemplet är
mycket åskådligt, men ger ingen förklaring på
effekten. Det är inte alls säkert att man får
mindre amplitud med flera stenar resp. skott än
med enstaka.
Resultaten av ovanstående försök får tolkas
med en viss försiktighet. Man kan med samma
intervalltid få helt olika effekt beroende på
inverkan av andra, lika betydelsefulla faktorer.
Detta framgår av en försöksserie, där vi med
konstant intervalltid, 20 ms, varierade antalet
hål i salvan. Sprängämnesmängden per hål var
50 kg, avståndet till mätplats ca 300 m. Följande
resultat erhöllos:
Antal skott Sprängämnesmängd Maximiamplitud
kg ß
1 50 100
2 100 160
4 200 160
6 300-70
Det förhållandet, att man med 300 kg
sprängämne fick mindre skakning än med 50 kg,
föreföll till en början gåtfullt, men en närmare
analys ger en enkel och plausibel förklaring.
Svängningstiden för ifrågavarande markvibration
uppgick till ungefär 120 ms, och ett intervall av
20 ms motsvarar sålunda en fasförskjutning av
jr/3. Summan av n odämpade sinusvågor med
amplituden A, frekvensen v och fasvinkel x/3 är
en sinusvåg med samma frekvens, vars
amplitud erhålles ur uttrycket
an = A ^ eos n v t — (p0 — (k — 1) =
— A„ eos (2 xv t—Cpn) (18)
Fig. 6. Exempel på erhållna vibrogram; t.v. momentanskott
(10 hål), t.h. intervallsalva (10 ms intervall, 10 häl).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
