Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 5 mars 1949 - Matematikmaskiner, av Stig Ekelöf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
TEKNISK TIDSKRIFT
till förstärkaren nr k är proportionell mot högra
membrum bk. Till ingången på samma
förstärkare återföres från utgången på förstärkare
nr i en spänning proportionell mot koefficienten
aj.,-. Det av de tio förstärkarna bildade systemet
ställer automatiskt in sig så, att utspänningen
från förstärkare nr k blir direkt proportionell
mot den obekanta xk. Huvudarbetet vid lösandet
av ett ekvationssystem består i att på de i
fig. 1 synliga rattarna ställa in koefficienterna
aa och bk- Denna inställning kan ske med tre
siffror. Avläsningen av utspänningarna, som
också sker med tre siffror, utföres mycket
hastigt genom att man med hjälp av ett
katod-strålerör inställer likhet mellan utspänningen
och en direkt från den tusenperiodiga oscillatorn
kommande reglerbar spänning.
Av intresse i detta sammanhang äro de stora
nätanalysatorer ("Network Analyzers") eller
nätmodeller–"’5-7-*6, som utvecklats i Amerika
för beräkning av strömmar, spänningar och
effekter i stora elektriska kraftöverföringssystem
(fig. 2). Nätmodellen består av motstånd, spolar,
transformatorer och kondensatorer, som kunna
sammankopplas till en modell av kraftnätet med
dess överföringslinjer, generatorer,
transformatorer, belastningar osv. En sådan nätmodell kan
emellertid också uppfattas som en maskin för
lösandet av linjära ekvationssystem. I själva verket
uttryckes ju nätets stationära tillstånd genom de
linjära ekvationer, som erhållas med hjälp av
Kirchhoffs lagar. Vid likström får man ett antal
reella ekvationer, vid växelström ett antal
komplexa ekvationer, som kunna ersättas med dubbla
antalet reella ekvationer. Inom General Electric
Co i Amerika har man studerat en rad problem,
som leda till partiella differentialekvationer,
genom att överföra dessa i linjära
ekvationssystem, vilka sedan lösts på nätmodellen41-42’44-45.
Andra analogimaskiner äro "heat transfer
ana-lyzer"1.40, i vilken värmeledningsproblem
studeras med hjälp av elektriska kretsar med
resi-stans och kapacitans samt "transients
ana-lijzer"2,7.3d,46j j vilken insvängningsförlopp,
svarande mot system av ordinära
differentialekvationer, upprepas med regelbundna mellanrum i
ett elektriskt system av motstånd, spolar och
kondensatorer samt återges som en stillastående
bild på skärmen till ett katodstrålerör. I detta
sammanhang böra även nämnas ett par svenska
bidrag: Welin—Djures för militära ändamål
avsedda och av Telefon AB L M Ericsson
tillverkade automatiska kalkylator43 samt
Hägg—Lau-rents maskin för fouriersyntes och
fourierana-lys".
Den åtminstone hittills viktigaste
analogimaskinen är otvivelaktigt
differentialanalysatorn1-7-is-»», vilken automatiskt bestämmer lösningarna
till ordinära differentialekvationer. Äldst är den
rent mekaniska differentialanalysatorn, vars
principer härröra från Lörd Kelvin; den första
praktiskt användbara maskinen konstruerades
av Vannevar Bush vid Massachusetts Institute
of Technology (MIT) omkring år 1925.
Maskinen har tidigare flera gånger beskrivits i denna
tidskrift5’16. Här skall därför endast dess
princip antydas. I en differentialanalysator av Bush’s
mekaniska typ (fig. 3) finnas ett antal långa,
parallella, roterande axlar. En matematisk
storhet representeras i maskinen genom det antal
varv som en axel roterar. En matematisk
operation, som förbinder tvenne storheter,
framställes genom en mekanisk hopkoppling av
motsvarande axlar. Dessa hopkopplingar göras med
Fig. 1. HCA’s
ekvationsmaskin för tio obekanta
(baksida och framsida).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
