Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 12 mars 1949 - Chiffrering av kemiska föreningars strukturformler, av Sigge Hähnel - Karakteristiska egenskaper hos natrium och kalium, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 5. 8-fenyl-l-naftol. Fig. 6. Fig. 7. Trifenylbensen.
Koronen.
ringarna nioturs. När man når C nr 9, liar man at| välja
mellan C nr 10 och 11, och måste då gå till nr 10, därför
att en X-symbol går före alla andra. Om man i andra
fallet (fig. 6) börjar med CH-grupp nr 1, måste man gå
runt de kondenserade ringarnas ytterkanter medurs, tills
man når C nr 18, där ringslutningen a blir nödvändig.
Den skall betecknas X7, därför att man måste passera
grenpunkterna nr 18, 15, 12, 9, 6, 3 och 1 för att
komma tillbaka till CH-grupp nr 1. Från C nr 18 kan man
sedan blott komma till C nr 19, men därifrån endera till
C nr 20 eller 24. I båda fallen följer en ringslutning, men
i det förra skall denna betecknas X4 (grenpunkter 20,
19, 18, 15) och i det senare X8 (grenpunkter 24, 19, 18,
15, 12, 9, 6, 3). Då X4 går före X8, måste C nr 20 väljas.
Sedan följer resten av chilfret utan svårighet. I sista fallet
(fig. 7) måste man börja med CH-grupp nr 1 eller en
likbelägen i någon av fenylgrupperna, därför att antalet
M, innan en C-atom nås, då blir störst. När man kommer
till C nr 7, är det likgiltigt, om man går till CH nr 8 eller
12, eftersom nedre delen av formeln är symmetrisk med
avseende på C nr 7. Tar man den vänstra delen av den
centrala ringen först, måste man vid C nr 9 välja CH
nr 10, eftersom M går före C3. Samma förhållande
inträffar vid C nr 11, och man når ringslutning b, som skall
betecknas X3 (grenpunkter 11, 9, 7). Därifrån går man
baklänges till den första öppna grenpunkten, som är C
nr 11, och sedan den vänstra ringen slutits, kommer man
till den sista öppna grenpunkten C nr 9.
Som facit för övningsexempel må följande chiffer anges:
acetanilid H’N3C301J1C3M5X
acetofenon 01C3J1C3M5X
bensokinon 01C3M2C301M2X2
m-xylen •11C3M3C3.I1MX2
antracen M4C3MC3M4C3X2MC3X4X5
fenantren M4C3M2C3M4C3X2C3X4X5
Kontroll av chiffer
För att ett chiffer skall ha mening fordras, att antal
ändpunkter, grenpunkter och ringslutningar skall stämma
ihop, dvs. de måste stå i vissa relationer till varandra.
Dessa kan anges med en enkel regel, enligt vilken chiffren
formellt kan kontrolleras.
Börja med talet 2, addera värdena på c—2), där c
betyder varje symbols index, och subtrahera 2 för varje X.
Om summan understiger 1 i någon punkt före chiffrets
slut eller icke blir noll vid detta, har något fel begåtts.
Om chilfret består av flera diskreta delar, gäller regeln
varje del för sig. För ett helt chiffer eller en diskret del
av ett sådant gäller alltså ekvationen
1 + 2 (c—2) — 2 SX = 0.
Det bör kanske framhållas, att denna regel icke som de
övriga är konventionell utan en nödvändig följd av
chiffrets konstruktion. Som ytterligare kontroll kan man
naturligtvis räkna C- och H-atomerna genom att addera
antal C-, .1-, L- och M-symboler resp. tre gånger antal J-,
två gånger antal L- och antal M-symboler. Kontroll av
den använda chiffreringsvägen och siffrorna efter
X-sym-bolerna kan blott utföras genom omchiffrering.
Chiffersystemets övriga egenskaper.
Det torde utan vidare inses, att man lätt kan skriva upp
strukturformeln för en kemisk förening, om man känner
dess chiffer. Detta är ju blott en dechiffrering, som måste
kunna utföras, när man känner chiffersystemets regler.
Genom att alla valenser anses lika, fås härvid en
strukturformel bestående av ett atomskelett, vilket man enligt
förf:s åsikt kan fylla ut med dubbel- eller
tredubbel-bindningar på det sätt, som ens estetiska sinne fordrar.
Chiffersystemets oberoende av bindningarnas karaktär är
i själva verket en betydande fördel, ty det blir härigenom
användbart för allt som består av atomer och bindningar
mellan dessa, dvs. för hela kemin, utan att denna behöver
uppdelas i klasser. Vidare blir det oberoende av
valensteorin, som undergått och kanske kommer alt undergå
betydande förändringar. 1 alla händelser är det
uppenbarligen onödigt att för registreringsändamål ta hänsyn till
olika slag av bindningar
Oorganiska föreningars strukturformler kan naturligtvis
även chiffreras på ovan beskrivet sätt, varvid dock
reglerna för jonsymboler tillkommer. Även cis-, trans-isomeri
och isomeri vid tetraedriska, pyramidala, kubiska och
oktaedriska centrum kan enligt förf. entydigt anges med
hjälp av vissa tilläggskonventioner. Dunlopcliiffret skulle
alltså utgöra ett fullkomligt universellt system, vars
tillräcklighet och entydighet kan logiskt bevisas. I ett register
ordnas givetvis chiffren enligt symbolernas
prioritetsregler, liksom orden i ett lexikon ordnas efter alfabetets.
Härvid måste förkortade chiffer alllid tänkas fullt utvecklade.
Vidare kan chiffren stansas på hålkort, som sedan kan
sorteras maskinellt efter önskan. Är alla dessa uppgifter
riktiga, torde Dunlopcliiffret komma så nära idealet för en
registreringsmetod, som det gärna är möjligt att nå. Det
lär nu prövas av Codification Commission of the
International Union of Chemistry under Dysons
ordförandeskap, av Fédération Internationale de Documentation m.fl.
organisationer, och alla kemister måste med stort intresse
motse resultatet av dessa undersökningar.
Litteratur:
1. Dyson, G M: A New Notation and Enumeration System for
Ort/anic Compounds, London 1947.
2. Gordon M, Kendall C E & Davison W II T: Chemical
Ciphering. Royal Institute of Chemistry, London 1948.
3. Andersson, L: Organisk-kemisk nomenklatur. Tekn. T. 77 (1947)
s. 6f>5.
Karakteristiska egenskaper hos natrium och kalium.
Då natrium och kalium är verkliga metaller, har de hög
ledningsförmåga för värme och elektricitet. Båda dessa
egenskaper utnyttjas industriellt. Sålunda har natrium och
natrium-kaliumlegering föreslagits som flytande medium
vid värmeöverföring, både för uppvärmning och kylning.
Denna princip tillämpas t.ex. vid användningen av
natrium-fyllda ventiler för explosionsmotorer, varvid metallen
omskakas genom ventilens rörelser och överför värme från
ventilhuvudet till spindeln, från vilken det sedan bortleds.
Sådana ventiler används i alla moderna flygmotorer och
i många motorer för tunga lastvagnar och bussar.
Flytande ammoniak är det bästa lösningsmedlet för
metalliskt natrium och kalium. Bortsett från metallerna i
vissa legeringar, som kan betraktas som lösningar, är den
tör övrigt det enda kända verkliga lösningsmedlet. Del
sägs visserligen, alt natrium är lösligt i vissa aminer och i
smält alkali, men metallen kan icke återvinnas ur dessa
"lösningar". Så vilt känt löser natrium icke salter, men det
påstås, att det löser små mängder Na20. Natrium väter
monoxiden och kan bilda suspension med den, men den
verkliga lösligheten är säkerligen mycket liten. Vidare löser
natrium vissa metaller utan all bilda kemiska föreningar
med dem. Handelsvaran innehåller t.ex. 0,04 % Ca, och
det är känt, at| natrium vid 550° löser små mängder Cu
och Fe.
Användning inom industrin. Metallurgerna använder
natrium och kunde använda kalium, om det vore billigare,
för följande ändamål: sänkning av metallers ytspänning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
