Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 26 mars 1949 - Om vedspisars provning, av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 fi
TEKNISK TIDSKRIFT
vis likaledes svårt att standardisera, eftersom
bränsleåtgången är starkt beroende av
eldningssättet. Det bästa sättet torde väl vara att under
påeldningen sörja för att i eldstaden samlas ett
rätt betydligt lager av glödande träkol, vars
tjocklek genom med korta mellanrum inlagda
små bränslekvantiteter hålles möjligast
konstant. Det synes 111ig ej alldeles hopplöst att
kunna standardisera ett provningsförfarande,
byggt på denna princip även om ett sådant prov
kommer att ta rätt lång tid i anspråk, innan ett
fortfarighetstillstånd kan erhållas. Väl utfört bör
emellertid ett dylikt prov kunna lämna
värdefulla upplysningar om spisens värmeekonomi.
Huruvida detta prov bör kombineras med
mätning av den värmemängd, som kan tillgodogöras
exempelvis i kokkärl för avdunstning av vatten
kan diskuteras. Det bör emellertid ej glömmas,
att man härigenom inför ännu en
osäkerhetsfaktor av betydande storhetsordning, nämligen
yärmeövergångsmot ståndet kokplatta—kokkärl,
vilket egentligen har bra litet att skaffa med
spiskonstruktionen. Man bör ihågkomma, att
även vid användande av s.k. plansvarvade
kokkärlsbottnar den metalliska beröringen mellan
bottnen och kokplattan sannolikt ej uppgår till
mer än kanske någon bråkdel av en procent av
ytan på grund av förefintliga svarvränder och att
ytterst få kokkärlsbottnar behålla sin planhet
under uppvärmning. I varje fall synes mig denna
fråga böra göras till föremål för särskild
undersökning.
Vid matlagning händer det understundom, t.ex.
vid bryning av en stek eller under bakning, att
temperaturen hos kokplattor och ugn behöver
stegras utöver vad som för kokning är
erforderligt. Det är därför önskvärt att erhålla en
uppfattning om huru spisen förhåller sig vid forcerad
eldning. En viss följ samhet är naturligtvis
härvid önskvärd, men denna får å andra sidan ej
vara för stor. Man kan naturligtvis genom en
mycket tunn isolering av bakugnen åstadkomma
en snabb temperaturstegring vid forcerad
eldning, men denna följ samhet köpes med alltför
hastiga variationer i ugnstemperaturen om
eldningen, som oftast är fallet i praktiken, blir
ojämn. Det bör vara möjligt att kunna fastställa
ett lämpligt värde på följsamheten vid forcering.
Vad särskilt stekugnen beträffar är det vid en
provning med praktiskt syfte ingalunda
tillräckligt att endast bestämma dess temperatur. Det
torde även vara nödvändigt att bestämma huru
värmen i ugnen är fördelad eller med andra ord
huru över- och undervärme fördelas. Den förra
kan sannolikt enkelt bestämmas genom att på
en bakplåt sikta ett jämnt, ej för tunt lager av
vetemjöl och insätta plåten på olika platser i
ugnen samt iaktta färgförändringen hos mjölet.
Man bör härav kunna bestämma övervärmens
jämnhet över ugnens yta. Undervärmen och dess
relation till övervärmen kan väl sannolikt ej
bestämmas annat än genom ett praktiskt försök
med brödbakning.
Slutligen må framhållas, att en vedspis i det
stora flertalet fall icke får betraktas enbart som
en apparat för matlagning, och det synes
därför tämligen meningslöst att försöka bestämma
någon slags verkningsgrad genom att koka
vatten, eller under utförande av någon annan
liknande arbetsoperation. De många försök, som
gjorts i denna riktning, ha, såsom är att förutse,
visat att verkningsgraden i dessa fall utfaller
synnerligen lågt, och utgör vanligen endast några få
procent. Ur denna synpunkt skulle vedspisen få
anses som en otillåten bränsleslukare, som
snarast borde avskaffas. I de flesta fall utgör
emellertid vedspisen den enda värmekällan för kökets
uppvärmning och de värmemängder, som därvid
avges, äro sålunda icke alltid att betrakta såsom
förluster. En fullständig undersökning av en
vedspis bör därför omfatta även en bestämning
av den värmemängd, som kommer byggnaden
till godo. Hänsyn bör också tas till sättet för
värmeavgivandet, vilket i sin tur är beroende av
spisens isolering. I synnerhet bör
avsvalningshastigheten efter slutad eldning
uppmärksammas och anges. Vid stängda spjäll och
drag-luckor ger denna hastighet upplysning ej blott
om isoleringen utan även om tätheten hos
dragluckorna och ett begrepp 0111 spisens förmåga
att även under natten hålla en dräglig
temperatur i köket.
Jag har i det föregående framhållit, att jag
ingalunda avsett att fullständigt behandla detta
vidlyftiga ämne. Detta mitt inlägg bör sålunda
anses endast som en bas för vidare diskussion,
men det synes mig vara av nöden, att frågan
verkligen tas upp till diskussion ej minst på
grund av ett povningsintyg, utfärdat av Statens
Hantverksinstitut över en därstädes utförd
provning av en spis, vilket användes i reklamsyfte.
Med uteslutande av uppdragsgivarens namn och
spisens beteckning har detta aktstycke följande
lydelse:
"Statens Hantverksinstitut får härmed intyga, att vid vårt
pannlaboratorium företagna provningar av hushållsspisen
—–erhållits följande resultat:
Ved Bränsle Stenkol Polska Skotska (magra) (feta) Torv
Praktisk verkningsgrad % 48,2 37,1 43,9 36,0
Förbrännings verknings-
grad ................ % 81,0 81,0 78,5 77,0
Gasanalijs, medeltal:
CO................... % 11,4 9,97 10,5 10,4
CO (oförbrända gaser) % 0,03 0 0 0,03
Avgastemperatur,
medeltal ............ °C 261 263 289 334
Skorstensdrag,
medeltal ........ mm/vp 0,85 0,65 0,78 0,78
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
