- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
227

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 26 mars 1949 - Om vedspisars provning, av Alf Grabe - Dansk uppvärmningsteknisk forskning, av Per Norbäck

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12 mars 1949

227

Uppkokninysprov: 1 liter 14-gradigt vatten i kärl med
18 cm bottendiameter kokade efter en tid av 10 min 20 sek
efter spisens tändning med ved.

Allt enligt våra provningsprotokoll av den–-1948

och–- 1948."

Intyget är undertecknat för Statens
Hantverksinstitut, värme- och sanitetstekniska avdelningen
av en tjänsteman därstädes.

Detta intyg är ur många synpunkter
synnerligen anmärkningsvärt. Man fäster sig kanske
först och främst vid att någon definition icke
givits på vad som skall förstås med de anförda
två verkningsgraderna. Vad särskilt beträffar
den s.k. "praktiska verkningsgraden" har det
icke heller varit mig möjligt att erhålla
upplysning därom. Man skulle ju förmoda, att denna
siffra skulle ånge den relativa värmemängd, som
kan tillgodogöras vid spisens användning,
exempelvis för avdunstning av vatten e.d., men om
detta är meningen föreligger säkert något
misstag. Widell har i sin ovan citerade uppsats
angivit, att den maximala värmemängden i detta
fall torde ligga vid ca 10 % och oftast betydligt
lägre, och någon anledning att betvivla denna
uppgift finns icke. Man inser utan vidare att en
utan definition angiven praktisk verkningsgrad
av 40 à 50 % kan ge anledning till ett totalt
vilseledande omdöme och till osund konkurrens.

Med "förbränningsverkningsgrad" lär avses den
vid förbränningen utvecklade värmemängden
minus den värmemängd, som medföres av
rökgaserna vid utloppet från spisen. Benämningen
är ju föga adekvat, men oavsett detta så frågar
man sig givetvis, varför den värmemängd, som
avlevereras i form av strålning och ledning i
köket, skall inräknas som nyttigt värme, under
det att den värmemängd, som avlevereras i inom
byggnaden befintliga rökkanaler och som
därifrån kommer byggnaden till godo, skall vara
utesluten. I vilket fall som helst är emellertid
en tydlig definition på sin plats.

Gasanalysen må anses vara motiverad i vad
den avser CO»-halten, ehuru den vid vanliga
spiskonstruktioner mera än ett mått på
eldningssättet än på någon egenskap hos spisen, men då
oförbrända gaser bestämmas som CO, föreligger
ett uppenbart fel. Med den ringa tjocklek på
bränslelagret, som kan förekomma i en vedspis,
är det praktiskt taget omöjligt att sköta
eldningen så, att koloxid bildas i nämnvärd
kvantitet. Däremot förekomma i en vedspis ofta
avsevärda mängder oförbrända kolväten av olika
sammansättning från metan till
högkondensera-de tjärångor på grund av bränslets
torrdestillation i eldstaden, vilka vid sin dissociation ge
upphov till sot. Dessa förluster äro icke bestämda.
De äro givetvis även de till sin storlek beroende
av eldarens skicklighet och tämligen oberoende
av spiskonstruktionen.

Skorstensdraget, bestämt på hundradels milli-

meter, har uppenbarligen bra litet att göra med
konstruktionen. Viktigare hade det varit att
bestämma den av spisen åstadkomna
dragnedsätt-ningen, om någon bestämning av draget
överhuvud taget skall ifrågakomma.

Det synes mig att, så länge några normer för
provning av spisar icke blivit fastställda,
åtminstone officiella provningsanstalter borde avhålla
sig från dylika uppdrag, eller att i varje fall
entydiga definitioner på de angivna storheterna
böra lämnas. Det bör kanske heller icke
underlåtas att framhålla det olämpliga uti, att
värdena anges med decimaler, då förmodligen icke
ens den första heltalssiffran är att betrakta
såsom säker.

Till förekommande av missförstånd bör
anmärkas, att provning enligt i det föregående
skisserad plan icke kan avse att åstadkomma någon
absolut gradering av olika spistyper. Avsikten
är endast att erhålla sådana upplysningar, som
möjliggöra att i någon mån bedöma
lämpligheten av en viss konstruktion i olika fall. Valet
av lämplig spistyp måste nämligen alltid hero
på de lokala förhållandena. Om t.ex. i ett visst
kök finnes värmeledning bortfaller givetvis
fordran på att spisen skall tjänstgöra för
uppvärmning. Det rätta spisvalet måste då gå ut på att
installera en spis med mycket god isolering och
med minsta möjliga bränsleförbrukning, under
det att i motsatt fall man sannolikt skulle välja
en spis med ett värmeavgivande någonstädes
emellan kamin och kakelugn. Det gives sålunda
ingen spiskonstruktion, som under alla
förhållanden kan rubriceras som den bästa, men
en provning efter ovan antydda riktlinjer skulle
åtminstone sätta köparen i stånd att bedöma
spisens mera fundamentala egenskaper.

Dansk uppvärmningsteknisk forskning. 1938 bildades
i Köpenhamn en kommitté, Boligopvarmningsudvalget, med
nobelpristagaren professor A Krogh i spetsen, för att
bedriva och samordna forskning inom det
uppvärmningstekniska området. Resultatet av kommitténs verksamhet
från starten fram till 1946 föreligger nu som 12
redogörelser för ett antal försök.

Huvudparten av arbetena har rört rumsklimatiska och
fysiologiska frågor, ett svårbearbetat område omfattande
människans värmeförluster och omgivningens inverkan på
henne. De inom normala rumsklimat variabla andelarna
av värmeförlusten utgör värmestrålningen och
konvektionen, den förra verkande genom väggarnas temperatur eller
mot väggarna reflekterad strålning, den senare genom
lufttemperaturen. Om man tänker sig, att känslan av
behaglighet är beroende av värmeavgivningens storlek, så kan
alltså samma värmeavgivning erhållas med olika
kombinationer av väggtemperatur och lufttemperatur. Svårigheten
är här, att den inbördes inverkan av de två faktorerna
på människan är mycket litet utforskad, beroende bl.a.
på att det är svårt att ånge de "konvektiva" och strålande
ytornas storlek på människan. Danskarna har försökt
komma åt den saken genom mätningar på en konstgjord
människa, "Jern-Henrik", vars värmeavgivning och
medelhudtemperatur hållits lika stora som hos människan vid
variation av vägg- och lufttemperaturen. L Pedersen har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free