Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 13. 26 mars 1949 - Snösmältning på massivtak, av Lennart Simonsson och Anders Engwall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 mars 1949
229
Snösmältning på massivtak
Civilingenjör Lennart Simonsson
och ingenjör Anders Engwall, Södertälje
624.024 : 699.865
Ett snötäcke på ett massivtak av lättbetong eller
värmeisolerad betong kan under vissa omständigheter delvis
smälta undan också, då frysgrader råda. Det är en stundom
förekommande missuppfattning, att detta skulle bero på
dålig värmeisolering hos taket, varvid man jämför med
t.ex. tegeltak, där under liknande väderleksförhållanden
icke någon snösmältning äger rum. Det kan därför vara
befogat att närmare klargöra dessa förhållanden. Ett
påpekande i denna sak har tidigare gjorts av Tham1. En
ingående behandling av snösmältningen på massivtak har
utförts av bland andra Cammerer2, vilkens framställning i
väsentlig grad ligger till grund för det följande
resonemanget.
Snösmältningens orsaker och förlopp
Som regel ligger yttemperaturen på ett snöfritt
massivtak under 0°, då frysgrader råda utomhus; nollinjen
ligger således inuti taket, t.ex. i enlighet med vad som visas
i fig. 1. Då taket täckes med snö, verka tak och snötäcke
som en gemensam konstruktion i
värmeisoleringshänseende. Takets värmeisoleringsförmdga kommer således att
öka, vilket medför att nollinjen successivt förskjutes uppåt
under snöfallet (fig. 1). Så fort nollinjen överskridit takets
övre yta, dvs. denna antagit en högre temperatur än 0°C,
börjar snön närmast takytan att smälta. Vid vilken
tjocklek på snöskiktet detta inträffar beror, förutom på snöns
värmeledningstal, också på takets värmeisoleringsförmåga
och på lufttemperaturerna. Under givna förhållanden
kommer den tjocklek, till vilken snön kan växa, att
bestämmas enbart av snöns värmeledningstal. Detta tal
varierar emellertid högst betydligt med snöns packningsgrad
och struktur, såsom framgår av nedan visade värden,
sammanställda av Cammerer, med ledning av olika i
litteraturen förekommande uppgifter:
Snöns volymvikt Värmeledningstal A
kg/m3 kcal/m h °C
100 .......................... 0,04
200 .......................... 0,09
300 .......................... 0,20
500 .......................... 0,55
900 (is) ...................... 1,92
Särskilt om yttertemperaturen är låg, kommer det vid
den först inträffade smältningen bildade smältvattnet att
endast delvis avrinna. Den övervägande delen av vattnet
suges i stället kapillärt in i det ovanför varande snötäcket,
där det fryser och sålunda åstadkommer en förtätning av
detta snöskikt. Som en följd härav ökar skiktets
värmeledningsförmåga, och nollinjen förskjutes nedåt.
Snöskiktets tjocklek kan då ytterligare ökas, tills nollinjen
kommit så högt, att smältningen åter börjar. Den slutliga
maximitjockleken på snöskiktet inställer sig således både
genom direkt avsmältning och genom höjning av
snöskiktets värmeledningsförmåga.
Att en snösmältning av det nu beskrivna slaget icke äger
rum på ett tegeltak eller ett luftat tak beror på, att i detta
fall takets ytterskikt på undersidan står i en mer eller
mindre god kontakt med ytterluften. Härigenom kommer den
övre takytan att anta ytterluftens temperatur oberoende
av om den är täckt med snö eller ej. I detta fall kan man
alltså icke tillgodogöra sig snöskiktets värmeisolerande
effekt.
Vid tillräckligt rikligt snöfall kommer, som framgår av
det sagda, temperaturen på ett massivtak att alltid ligga
vid eller mycket nära omkring ± 0°C. Värmeförlusterna
genom taket är således i detta fall oberoende av
yttertemperaturen, så länge denna icke sjunker, och detta såväl
under smältningsförloppet som efter uppnåendet av
jämviktstillståndet. Om snötjockleken är mindre än den
maximalt möjliga, vilket kan inträffa vid kortvarigt snöfall,
eller om yttertemperaturen sjunker, sedan snöfallet
upphört och jämvikt inställt sig, kommer värmeförlusterna
dock givetvis att bli beroende av lufttemperaturen. I
allmänhet måste man räkna med att det en gång uppkomna
jämnviktsläget och den därav följande tjockleken på
snöskiktet sällan kan kvarstå under någon längre tid beroende
på förskjutningar i lufttemperaturen, solbelysningen,
vindförhållandena etc.
Förutom den minskning av de förekommande
värmeförlusterna, som ett snöskikt enligt det förda resonemanget
åstadkommer på ett massivtak, kan också i vissa fall,
beroende på takets värmeisoleringsförmåga och
temperaturförhållandena, ett snötäcke öka förlusterna. Detta inträffar
i följande två fall
ytterlufttemperaturen ligger i omedelbar närhet av
fryspunkten (—1° till 0°), varvid takytans temperatur kan
komma att ligga en eller ett par grader över noll. Inträffar
nu ett snöfall, medför detta givetvis en avkylning av
takytan ned till den smältande snöns temperatur. Samma
förhållande inträder också vid snöfall, då plusgrader råder
ute;
taket är från början täckt med ett snöskikt. Temperaturen,
som under snöfallet legat under nollpunkten, stiger till en
temperatur över 0°. Snöskiktet kommer då att isolera
andra vägen och förhindra att takets yta antar en
temperatur över 0°. Detta fall visas i fig. 1.
Tillämpning pd massivtak av siporex
Genom att använda inom värmeläran kända formler kan
följande generella ekvation uppställas, varur man i varje
särskilt fall kan beräkna den med hänsyn till smältrisken
största möjliga snötjockleken på ett massivtak
i i
Fig. 1.
Temperaturför-delningskurvor för
massivtak; överst utan
snö; i mitten med
maximalt snöskikt;
underst med snöskikt
då yttre
lufttemperaturen ligger över 0°.
––tempera
turfördelning hos snöfritt tak
vid samma
lufttemperatur.
*X ’to 0• -10 -20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
