Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 9 april 1949 - Hållare för kraftledningslinor, av Sverre Sandberg och Julius Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 cipril 1949
275
Hållare för kraftledningslinor
Ingenjörerna Sverre Sandberg och Julius Lindblom,
Stockholm
621.315.176
För kraftledningsingenjörer har ett av de svåraste
problemen varit att åstadkomma en ur hållfasthetssynpunkt
god upphängning av linorna vid isolatorerna. I
upphängnings- eller stödjepunkterna är givetvis genom den
skarpare krumningen böjningspåkänningen i linan större än
ute i fritt spann. Detta gäller alldeles särskilt i linhållare
av äldre typ med en kort och ofta rak eller med tvär
krökning stödjande yta för linan. Till denna
böjnings-påkänning summeras också linans dragspänning. Då
dessutom en lina under inverkan av svaga vindar lätt kan
komma i vibrationer, ökas härmed ansträngningarna i
linan vid upphängningspunkterna till sådan storlek, att
linbrott efter kortare eller längre tid blir följden. För att
råda bot mot denna olägenhet inriktade man sig från
början helt på att mildra inverkan från linvibrationer men
förbisåg att mildra den betydligt större och farligare
böjningspåkänningen, åstadkommen genom olämplig
utformning av linhållarens linspår.
Problemet fick på 1920-talet en nöjaktig men dyrbar
lösning genom tillkomsten av skyddslindningen, "armor
rods". Denna skyddslindning, fig. 1, mildrar böjnings- och
vibrationspåkänningarna så pass mycket, att linbrott
uteblir. Emellertid döljer skyddslindningen enstaka
trådskador i den skyddade linan, och är både kostsam och
besvärlig att montera. Under senare år har en linhållare av
ny typ, som visat sig ha vissa fördelar, förts i marknaden.
Teoretisk utredning
Som tidigare nämnts, blir böjningspåkänningen i en lina
särskilt hög, om stödytan är rak eller har för tvär
krökning. Då linan lämnar stödytan, vilken kan betraktas som
två på visst avstånd lagda punktstöd, har den full frihet
att följa en naturlig krumning, som tyvärr är synnerligen
ogynnsam för linan. Linans elastiska linje och
böjningspåkänningen i olika punkter kring uppbärningspunkten
kan bestämmas enligt följande, ej tidigare i litteraturen
angiven metod.
I fig. 2 visas uppbärningspunkten 30, inflektionspunkten
Vp, (linan växlar krökning) och lägsta punkt 31 ute i
spann samt origo 0. Elastiska linjens ordinata är
y = yi + ya =
gL
2 c2
thr-i
— 1
där yi = y — ys,
yt = tangentens excentricitet vid inspänningen,
g t= tyngdkraftens acceleration,
L i= spannlängden,
’ —• x = avståndet från punkt 30 till punkten för
beräkningen av linans krökning,
c = \>pJq ,
Pi <= dragkraften i linan,
Q i= linans massa = qlg,
q i= linans vikt per längdenhet,
k = \J~Ë7ië
och dess krökning i motsvarande punkt (andra derivatan
av y)
där R i= minsta tillåtna krökningsradie i linspåret.
Fig. 1. Skyddslindning.
För den numeriska uträkningen kan följande förenklande
formler användas
V Ea lr
gLk_ qLk gL
~ 2 Pi- c’ 2 c2
2 c3
g ■ L g L
2 Pi’ 2 c k
qL
2 \JPi ■ Ea- lr
varvid Ea i= elasticitetsmodulen för Al-trådar,
Es i= elasticitetsmodulen för ståltrådar (Et i=a3,3 Ea),
lr = reducerat tröghetsmoment i= la + 3,3 Is,
la och Is — tröghetsmoment i Al- resp. Fe-trådar.
Av ekvationen för y" framgår att HR c= 0, då a: gör
parentesen lika med noll. Vändpunkten Vp kan alltså
bestämmas som Lf 2 — xi= kl c In cL/2 A-; krökningen i
uppbärningspunkten, där L/2 — Xi— 0 erhålles som
1 = M = Pi • f/2
R Ea ’ lr Ea ’ lr
Böjningsmomentet på grund av tangentens excentricitet
är M = P1 -y2.
Böjpåkänningen o är generellt, om da är Al-trådens
diameter, för olika punkter för Al-trådarna
da
2
Es _
och för Fe-trådarna
Ea
Beräkningen kan göras såväl för "styv" lina (trådarna
fasta i förhållande till varandra) som "mjuk" lina
(trådarna kunna glida inbördes). Då beräkningarna äro
enklare för mjuk lina, väljes denna metod. Hur allvarligt en
stål-aluminiumlina anstränges genom böjning om den
uppbäres av linhållare med rakt eller skarpt krökt
linspår, visar siffrorna 30,7 kp/mm2 för styv och 27,7 kp/mm2
för en viss mjuk lina (dessa siffror är teoretiska, då
materialets elasticitetsgräns överskridits). Skillnaden är som
synes ej stor mellan styv och mjuk lina, men blir mer
framträdande i fråga om avståndet till \p som är
betydligt större för styv lina. Emellertid göres inget större fel
att även här räkna med mjuk lina då linlutningarna i de
avgörande punkterna är praktiskt sett lika.
Konstruktiv utformning
Om exempelvis den totala tillåtna påkänningen i en lina
är 14 kp/mm2 och vibrationspåkänningarna kan anses
motsvara en statistisk påkänning av 2 kp/mm2
(vibrationspåkänningarna är enligt praktiska prov 1—2 kp/mm2),
återstår för övriga påkänningar 12 kp/mm2. Dessa kan
fördelas så, att dragspänningen blir 6 kp/mm2 och
böjningspåkänningen 6 kp/mm2. På grund av erforderliga säker-
ä
l y
Fig. 2. Lina mellan
upp-båringspunkten 30 och lägsta
punkten 31 ute i spännet.
i 30
+ y>f
L
JL.
vAy
b
—ff—h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
