Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 9 april 1949 - Hållare för kraftledningslinor, av Sverre Sandberg och Julius Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 cipril 1949
277
Mittåt ,,
ef/tr/mhmtf
Fig. 12.
Linspänningar vid
linbrott.
Bestämning av hållare för linjevinklar
Vad som närmast behövs för bestämning av
linhållar-lypen är alltså en (lämpligen för islast beräknad)
linjeprofil, ur vilken ^-värden kan tas vid de olika
stödjepunkterna. Fig. 7 visar exempel på en stödjepunkt i ett
Iinjeprofilsdiagram samt linjeavvikelse, sedd uppifrån
enligt fig. 6. Med hjälp av en mall enligt fig. 8 kan
vardera sidans linlutning tas ut, varefter <p <= tfc + <pa
erhålles totalt. En linjebrytning komplicerar problemet men
löses dock enkelt enligt följande. Fig. 9 visar
perspek-tiviskt linspänningarna S under linjebrytning ot och
linlutning <p, lämnande den (schematiskt visade) snedställda
linhållaren, som ligger i resultanten T:s plan.
T är sammansatt av linspänningarnas vertikalkomponent
V och horisontalkomponent H. Man beräknar först
linspänningen S, varefter V = 2 S • sin <j?/2 och
ff<=2S-• sin a/2— cos«p/2 (jämte ett tillägg för vindkraft). H och
V sammanställdes med T under en rätvinklig triangel.
Med kännedom om T kan man sätta T e= 2 S • sin /f/2, där
ß är då den vinkel, efter vilken linhållarens dimensioner
bestämmes. Med andra ord, linhållarens «p-värde skall, för
att passa i linjebrytningen ha värdet ß.
Genom sammanställning av
T = \<V + fP,= 2 S V’sin" <pl2 + sin2 a/2 (1 — sin’y/2)
T
och sin p/2 = —~
erhålles
sin ßl21= VsW>/2 + sin2 a/2 (1 — sin~s!piZ)
Med denna ekvation kan kurvor enligt fig. 10 uppritas. Om
bestämda ß-värdeu och varierande a-värden insättas
erhålles motsvarande ^-värden. Exempelvis är vid ß ■= 60°
a = 0° 10° 20° 30° 40° 50° 59° 60°
tp :~ 60° 59° 57° 52,6° 45,2° 34° 11° 0°
Man kan följaktligen med vetskap om linjeavvikelsen a
och totala linlutningen ff vid en stödjepunkt genom
kurvorna i fig. 10 bedöma, vilket /?-värde (linhållarens
<p-värde skall minst uppgå till jS-värdet) linhållaren minst
måste rymma. Därvid kan genom ett fåtal linhållartyper
en linjes alla stödjepunkter klaras. Konstruktiva
lösningar finnes även som klarar hela linjen med endast en
linhållartyp. Problemet, en god upphängningsanordning,
kan därmed anses löst.
Som konsekvens av detta borde omtanke läggas ner på
Fig. 13. Apparat för uppteckning av linvibrationer vid
försök med SL-hdllaren. Vid visade försök gav en tillsatsvikt
extra vibrationsdämpning. Märk skillnaden i den mjuka
linföringen vid SL-hållaren mot den skarpa linbockningen
vid äldre hållare i spännet bredvid.
Fig. 14. Detalj av större SL-hållare på linjen
Hammarforsen—Granlo.
en god behandling av linorna även under monteringen. De
vanligen under linutdragningen använda linhjulen borde
bytas mot en av flera linrullar sammansatt linhjulsbrygga
enligt fig. 11, där dessa hjul låter linan följa den nyss
beskrivna kurvan, som icke överanstränger linan vid
böjningarna. Som kuriosum kan nämnas ett exempel, där en
lina uppbars för gott av ett linhjul, att kombinationen
drag- och böjningspåkänningar blev så stor att genom
tillskottet av vibrationspåkänningar trådbrott uppstod efter
ganska kort tid. Även när det gäller lintrummor bör ses
till, att trummans innerdiameter blir så stor, att linan ej
böjes över proportionalitetsgränsen (dragspänningen är
ganska obetydlig).
Prov med SL-hållaren.
De prov, som utförts med den nya linhållaren, kallad
SL-hållaren, har gällt dess förmåga att bära linlast. I
allmänhet har hällarna blivit deformerade utan bristningar
vid belastningar, betydligt överstigande dem som SEN-12
föreskriver. Vidare har undersökningar gjorts om
hål-larnas förmåga att ta ensidig lindragning, vilket
närmast skall motsvara förhållandena vid linbrott. Även här
har erhållits mycket tillfredsställande värden, som väl
skulle motsvara de i praktiken förekommande.
Undersökningar om linspänningar vid och efter ett linbrott har
praktiskt utprovats i USA.
I fig. 12 visas kurvor över dessa prov jämte av oss
teoretiskt beräknade värden för en del i Sverige använda
lintyper. Som synes är linspänningen efter ett linbrott ej så
stor som man tidigare befarat och i vissa länder sökt
skydda sig mot genom mycket stränga bestämmelser. Den orne-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
