Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 15. 9 april 1949 - Hållare för kraftledningslinor, av Sverre Sandberg och Julius Lindblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 17.
SL-hållare i
raklinje pd
linjen Hamnas
—Västerås.
Fig. 15.
Större typ av
SL-hållare finner användning i upp-bärnings-punkt med
stort ■(p-värde
på linjen [-Hammarforsen—Granlo.-]
{+Hammarfor-
sen—Granlo.+}
Fig. 19.
SL-hdllare i
stålplåt för 120
mm2
koppar-lina på linjen
Falköping—
Skövde.
Fig. 16. Medelstor typ av SL-hållare i jämförelse med
tumstock, skiftnyckel och tändsticksask.
delbart vid linbrottet uppträdande stötkraften är så
kortvarig, att dess verkningar ej hinner bli allt för betydande.
Proven med hållarens uppträdande vid linvibrationer har
utförts med en apparatur enligt fig. 13, som kan inkopplas
till olika punkter på linan och där nedteckna på en remsa
linsvängningarnas frekvens och amplitud.
SL-hdllarens praktiska användning
Den nya SL-hållaren har redan fått användning i ett
flertal kraftledningar i Sverige och utomlands. Fig. 14 visar
en större typ av SL-hållare i en linjebrytning på 120 kV
linjen Hammarforsen—Granlo; man ser hur mjukt linan
blir upptagen av hållaren. Även på raklinje kan ibland
krävas hållare med särskilt stort qp-värde, t.ex. om en
stolpe på ett höjdparti omges av lägre placerade
grann-stolpar; fig. 15 ger exempel på en dylik stolpe på linjen
Hammarforsen—Granlo. Dimensionerna på en
mellanstorlek av SL-hållare för stål-aluminiumlinor från "Porjus"
(15,75 mm) till "Hawk" (21,8 mm) framgår av fig. 16;
ett stycke "Ha\vk"-lina är inlagd i linspåret. Hållaren
uppbäres med en Y-formad bult, som genomgår på båda sidor
om hållaren utgjutna öron och med hjälp av muttrar, som
dels klämmer en liten skålla mot linan och dels uppbär
hållaren; skängeln av den Y-formade bulten får fäste vid
kopplingsdelen. Hållaren kan utan olägenhet även använ-
Fig. 18. Förhållandet
mellan effektförluster och
strömstyrka vid
magnetiska och omagnetiska
linhållare; stål-aluminium-lina, ekvivalent 253 mm2
Cu; linhållarens
spårdiameter 28,5 mm;
linhållarens spårdiameter 58,2
mm med skyddslindning.
Fig. 20. Klenare lina uppburen av ränna; t.v. tillsammans
med denna najad vid isolator; t.h. fastsatt med bygel.
das i punkter med kanske för tillfället litet <p-värde. Fig. 17
visar en av raklinjestolparna med SL-hållare i närheten
av Skultuna, på linjen Västerås—Ramnäs.
De hittills visade hällarna har utförts kokillgjutna i
silumin (kisel-aluminiumlegering). En SL-hållare, som
kokill-gjutes av silumin, blir omagnetisk. Vid äldre hållare av
magnetiskt material har i USA gjorda försök visat, att
hysteresiförlusterna under icke ovanliga förhållanden
mellan ström, spänning och frekvens kan uppgå till ca
100 W per hållare. Fig. 18 visar effektförlusterna vid olika
strömvärden för magnetiska och omagnetiska hållare.
Fig. 19 visar en SL-hållare i galvaniserad stålplåt. Denna
liållartyp skall användas vid Vattenfallsstyrelsens linje
Falköping—Skövde, där den skall öka livslängden på
120 mm2 kopparlinor, som erhållit allvarliga
vibrations-skador i äldre typ av linhållare. Meningen är, att de
skadade linorna skall överflyttas utan reparation i nya
SL-hållare. Ytterligare en detalj kan märkas vid denna
liållartyp, nämligen att den gjorts svängande kring centralt
belägna tappar, som hänger i länkar från kopplingsdelen.
Vid den nyssnämnda linjen kommer vinkelpunkter att
klaras med ok-upphängda raklinjehållare.
Förutom de spänningsförande linorna kan även
jord-linorna vid kraftledningar behöva förses med riktigt
utformade linstöd. Dessa blir proportionellt mindre än för
kraftlinorna genom att högvärdigt stål användes i linorna.
I det nya utförandet för sådana jordlinefästen mottas
linan mjukt på stödytan, så att vibrationsböjningarna
fördelar sig över exempelvis ca 5 cm linlängd, medan vid
äldre utförande vibrationsböjningarnas nod hållit sig inom
någon centimeters linlängd. Skador har också uppstått på
dylika linor och förstörelsen har påskyndats av korrosion.
SL-hållarens principer kan även tillämpas vid klenare
ledningar, såsom telefonledningar, bygde-, gårds- och
orts-ledningar. Fig. 20 visar i modellutförande en klenare lina.
uppburen av en linränna, som alternativt kan fästas vid
isolator med najtråd eller krokas fast vid isolatorn med
en bygel. Vid dessa klenare ledningar kan helt naturligt
typen av fastsättning vid isolatorn variera betydligt,
beroende på om isolatorn är skårad i sidan eller på toppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
