Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Moderna metoder för bränning och släckning av kalk, av N V S Knibbs och B J Gee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 19*9
283
Fig. 3. Gaseldade ugnar i England, för
en produktion av 120 t per dag och
ugn.
Fig. Gaseldade ugnar i England,
med vattenkylda, centrala gasinlopp
och sidbrånnare.
Fig. 5. Gaseldade ugnar i Amerika med
en produktion av 50—75 t dolomitkalk
per ugn och dygn.
de delen av gasen skall söka sig upp ulnied
ugnsväggarna. Dessa vattenkylda formor äro
mindre i genomskärning än de eldfasta kanaler,
som användas i andra ugnstyper, varför de icke
hämma kalkstenen så mycket och förorsaka
hängning av densamma. De ha fördelen att vara
lätt tillgängliga för inspektion och rensning, och,
om så erfordras, kunna de utbytas utan
driftsavbrott. Man har konstruerat kalkugnar med en
produktion av upp till 150 t per dygn med
användande av denna fördelning av gasen, och om så
skulle visa sig vara nödvändigt, kunde ugnar med
mycket större produktion byggas. Den största
olägenheten med vattenkylda formor för
gasinlopp är deras pris och det förhållandet att de
fordra en tillförlitlig vattenkylning för att icke
förstöras, ty om denna icke fungerar, hålla de
endast en kort tid. Det är möjligt, att under
normala förhållanden värmebeständiga
metallfor-mor utan vattenkylning skulle kunna användas
i en ugn, som eldas med ren gas, emedan de
avkylas av den gas, som passerar genom dem, och
temperaturen i denna del av ugnen ligger under
den för kalkbränningen erforderliga. Zonen för
den höga temperaturen ligger någon meter
ovanför den nivå, där gasen införes. Värmebeständigt
stål har använts i gasinloppen i kalkugnar, men
endast till en centrumbrännare, placerad någon
meter nedanför den zon, där det mesta av gasen
införes genom sidoöppningar. Fig. 3 och 4 visar
moderna engelska kalkbränningsugnar.
I Amerika användes naturgas som bränsle i
kalkugnar. Gasens höga värmevärde lämnar hög
förbränningstemperatur, och den lilla
gasvolymen ökar svårigheterna att åstadkomma en jämn
fördelning av gasen. Därför späder man ut
gasen i vissa ugnar för naturgas med ugnens
avloppsgaser, vilket medfört goda resultat, och
denna praxis har utsträckts till ugnar, till vilka
generatorgas används. I den ugn, som visas
i fig. 5, tas avloppsgaserna ut från ugnen
nedanför den vanliga uttagsnivån och återinföras
genom en kanal med öppningar alldeles ovanför
gaskanalen. Att låta avloppsgaserna åter cirku-
lera i ugnen kan vara värdefullt för
kontrollering av ugnstemperaturen, då denna måste vara
låg, men det medför minskad termisk
verkningsgrad och ugnsproduktion. Detta
tillvägagångssätt användes icke i England. Om å andra sidan
gaserna blandas med luft i stället för ånga, äro
ugnens avloppsgaser utmärkta för kontroll av
temperaturen i kollagret i gasgeneratorn. På
detta sätt användas avloppsgaserna i många
amerikanska gasgeneratorer vid
kalkugnsanläggningar.
Moderna vertikala gasugnar äro ekonomiska
med avseende på bränsleförbrukning och
erforderlig arbetskraft. Chargeringsmekanismen är så
anordnad, att en man eller pojke kan kontrollera
det totala kalkstensbehovet till två 100 t ugnar.
Gasen levereras antingen från generatorer eller
från något annat håll, t.ex. källor för naturgas,
masugnar eller koksugnar, och
gasfördelningssystemet bör vara så konstruerat, att det
fordrar minsta möjliga tillsyn. Uttagningen av kalk
sker stundom kontinuerligt, men en
kontinuerlig tömning av gaseldade ugnar förorsakar ofta
en mindre jämn passage av kalkstenen ned genom
ugnsschaktet än vad som är fallet vid intermittent
uttagning av kalken. Dylik intermittent tömning
utföres med tömningsrakor, som drivas
automatiskt eller hydrauliskt och sättas i gång genom
tryckknappsmanövrering. Kalken får falla ned
i behållare, där den uppmätes, varefter den
transporteras till sin bestämmelseort på sätt, som
passar de lokala förhållandena.
Roterngnar
Både i Amerika och Europa dröjde det läng£
innan man fick upp ögonen för fördelarna med
gaseldning. Detta berodde på det felaktiga sättet
att tillföra gasen till ugnen, och det är först pä
senare år, som man fått gynnsamma resultat
genom att använda ugnar, där gasen införes i
schaktets mitt, en konstruktion som först fick
sin slutgiltiga utformning i England. Innan man
lyckades härmed, hade kalkindustrin i Förenta
Staterna i stor utsträckning stannat för den ro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
