- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
291

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Hydrocyklonens användning vid blodstensanrikning, av Per H:son Fahlström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 april 1949

291

Hydrocyklonens användning
vid blodstensanrikning

Bergsingeniör Per H:son Fahlström, Guldsmedshyilan

För jämt tio år sedan publicerade holländaren
Driessen den första artikeln om den holländska
hydrocyklonen. Den användes då vid
förtjockning av utspädd loess-pulp vid ett
kolanrikningsverk i Limburg i Holland, där en av
statsgruvorna tillämpad suspensionsanrikningsmetod var i
bruk. År 1945 framlade Driessen sina rön om
hydrocyklonens användning som
separeringsapparat för kol och skiffer. Därefter ha ett flertal
artiklar om den holländska hydrocyklonen
utkommit i såväl USA som England, i vilka denna
under namnet DSM-apparaten ("Dutch State
Mines apparatus") emottagits som en av de
intressantaste nyheterna på anrikningens område
under senaste tid. För närvarande pågår ett
studium av hydrocyklonen litet varstans i världen,
och i Stripa anrikningsverk ha vi sedan ett par
år tillbaka använt hydrocykloner för
"upptjock-ning" av blodstensslam, varvid ett flertal olika
typer varit och är under utprovning. Trots den
relativt rikhaltiga litteraturen på området, vilken
för övrigt först under senaste året varit
tillgänglig här i landet, visade det sig nämligen
nödvändigt att studera såväl de teoretiska som de
praktiska egenskaperna hos hydrocyklonen, dels
genom modellförsök och dels genom försök i
fullstor skala, för att de optimala betingelserna
för hydrocyklonens arbetssätt skulle kunna
fastställas. I det följande skall ges en kort
sammanfattning av några vunna erfarenheter om
hydrocyklonens egenskaper som förtjockare, vilka äro
föremål för en pågående större undersökning.

Uttrycken upptjockning resp. separering i
hydrocykloner kräva ett förtydligande.
Benämningen upptjockning är ej adekvat, om man
därmed enligt vedertagen definition menar ett så
gott som hundraprocentigt avlägsnande av fasta
partiklar ur en suspension. Hydrocyklonen är en
avslamningsapparat och förmår ej att på samma
sätt som t.ex. en Dorr-förtjockare uttunna
överloppsvattnet, åtminstone ej under tillförsel av
måttliga tryck. I själva verket är hydrocyklonen
definitionsmässigt närmast en
sorteringsapparat eller classifier, eftersom partiklarna röra sig i

Föredrag i avd. Kemi och Bergsvetenskap den 11 februari 1949.

622.755 : 553.31

motström, låt vara i ett centrifugalkraftfält.
Skillnaden mellan upptjockning och separering blir
då den, att partiklarna vid upptjockning röra sig
i motström i vatten, medan de vid separering
röra sig i motström i ett finkornigt medium,
vars specifika vikt ligger under eller mellan de
minerals, som skola särskiljas. Gränsen mellan
upptjockning och separering blir därför ej skarp,
eftersom godset alltid själv har en tendens att
med vattnet bilda ett medium, vars specifika vikt
börjar vid vattnets och slutar vid den
upp-tjockade suspensionens specifika vikt.
Begreppet upptjockning i hydrocykloner användes
dock i det följande, då det tydligare poängterar,
att hydrocyklonens ändamål är att ge en tjock
suspension.

Verkningssätt och utförande

Hydrocyklonen (fig. 1) avviker till sin
utformning ej mycket från en ordinär cyklonrenare för
gaser. Den största skillnaden dem emellan är
storleken. En hydrocyklon göres sällan större än
en halv meter i diameter, medan en ordinär
gasrenare ofta har en diameter på flera meter. Den
består av en relativt kort cylinder, upptill sluten
med ett plant lock, som är försett med ett
centralt överloppsrör, vilket bör nå ner i jämnhöjd
med inloppsmunstyckets underkant. Nedtill
avslutas hydrocyklonen av en kon, vars spets är
Utformad med en öppning för kontinuerlig
avtappning av upptjockad suspension. Den
suspension, som skall upptjockas eller sorteras, tryckes

Fig. i. Hydrocykloner,
t.v. enligt US Bureau of
Mines, t.h. enligt Driessen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0303.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free