Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Ny fotografisk reproduktionsprocess, av SHl — Rq - Problemhörnan, av A Lg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
TEKJiTSK TIDSKRIFT
1 2 3
Fig. 1. Schema för den xerografiska processen.
Ny fotografisk reproduktionsprocess. I USA har
nyligen ett fotografiskt torrförfarande, kallat xerografi,
demonstrerats. Det är baserat på två sedan länge kända
fenomen, fotokonduktivitet och triboelektrisk effekt. Det
förra består i vissa elektriskt icke ledande materials
förmåga att bli ledande vid belysning, det andra består i den
elektriska attraktionen mellan två olika material i
kontakt med varandra. För processens genomförande behövs
en polerad aluminiumplåt, en vanlig kamera, en enkel
apparat för framställning av statisk elektricitet och ett
finpulvriserat harts men inga lösningar av något slag. För
närvarande kan förfarandet blott användas för
reproduktion av streckteckningar och text, under det att
halvton-reproduktioner ej kan utföras.
Plåten täcks med ett fotokonduktivt ämne, såsom
antracen, och ges en positiv laddning (1, 2 i fig. 1). Den sätts
sedan in i kameran och exponeras; vid en demonstration
användes härvid vakublixt och bländare f : 10. Vid
exponeringen (3) avladdas de delar av plåten, som träffas av
ljus, och bilden framkallas sedan med ett negativt laddat
pigment eller färgat pulver. Detta består av två
komponenter: en relativt grovkornig bärare, ammoniumklorid,
och ett mycket fint pulvriserat harts, som kan vara asfalt
eller konstharts med låg smältpunkt och andra
önskvärda egenskaper. Vid framkallningen (i) fastnar
pigmentet blott på de delar av plåten, som har sin positiva
laddning kvar, och man får en pigmentbild, som direkt
kan överföras på papper. Denna "kopiering" sker helt
enkelt genom att pressa papperet i kontakt med plåten (5)
och ladda det positivt. Härvid fastnar det negativt laddade
pigmentet på papperet och följer med detta, när det skiljs
från plåten (6). Bilden fixeras slutligen genom
upphettning (7) några sekunder, varvid hartset smälter och
fixerar pigmentet vid pappersunderlaget. Hela processen
uppges ta ca en minut.
Metoden har även demonstrerats i användning för
tryckning. En framkallad plåt sattes in i en speciell
rotationspress, som hade en pappershastighet av 350 m/min.
Tryckplåten passerade först under en tråd, som laddade upp den
positivt, och pudrades sedan över med den torra färgen.
Nästa steg förde plåten i kdhtakt med papperet, och båda
passerade under en annan tråd, som laddade papperet
negativt, varvid färgen överfördes till detta. Papperet löpte
sedan över en uppvärmningsanordning, som fixerade
bilden. Tryckning av text och fototypier har gjorts med
mycket gott resultat. Håller xerografin vad den lovar,
kommer den att revolutionera hela reproduktions- och
tryckeritekniken (Chem. Engng News 1 nov. 1948; Printing
Mag. nov. 1948). SHl — Rq
Problemhörnan_
Problem 3/49 var följande: "Tre cirklar (radier a, 2 a och
4 a) tangerar varandra innantill i samma punkt P. Från
detta läge rullar cirkeln a inuti cirkeln 2 o, som samtidigt
rullar i 4 a, varvid de relativa vridningsvinklarna för de
båda rörelserna väljas lika stora. Med andra ord: när
mel-lancirkeln berört <p° av den större cirkelns båge har den
minsta cirkeln också berört av mellancirkelns båge.
Bestäm kurvan för P om denna punkt tänkes tillhöra den
minsta cirkeln."
Vid rörelsens början (<p i= 0) sammanfaller P (på
lill-cirkeln) med Q (på mellancirkeln) och med A (på
storcirkeln). Låt först mellancirkeln förflytta sig vinkeln <p
på storcirkelns båge. Mellancirkeln har då vridit sig den
absoluta vinkeln 2 och punkten Q har förflyttat sig på
räta linjen AO (på grund av radieförhållandet 1:2). Låt
därefter lillcirkeln rulla vinkeln 2 <p i mellancirkeln; P rör
sig då längs radien QOt. — Avsätt O B ■■= a, drag BOs tills
linjen skär lillcirkeln i C. Eftersom BC i= B A = 3 a och
vinkeln P02C e= 3 <p, har lillcirkeln rullat på en ny cirkel
(den prickade) med medelpunkten i B och med radien 3 a.
Den sökta kurvan är alltså en treuddig hypocykloid enligt
fig. 1. Även om lillcirkeln rullar åt motsatt håll, blir orten
för P densamma.
Denna lösning har presenterats av sign Ög. En liknande
analys har gjorts av P E Aalto (Tampere), T Strand
(Rju-kan), E Envall, E Schoerner samt sign IB. — Rent ana-
Fig. 1.
Fig. 2.
lytiska lösningar ha lämnats av T Ygge, A Norrman, E
Axelsson samt Hökby. Den sökta kurvans ekvation kan
skrivas
x i= 2 a sin <p (1 —cos«p)
y i= 2 a eos <p (1 + eos <f)
eller om origo flyttas till hypocykloidens medelpunkt
r = a \/5 + 4 eos 3 <p
S Sundén (problemförf.) behandlar uppgiften medelst
komplexa vektorer enlig fig. 2. I utgångsläget ligga vektorerna
2 a, a resp. a längs den reella axeln (x-axeln). Sedan
mellancirkeln rullat vinkeln <p på storcirkeln, blir
vektorsumman
Z = 2a-e’v + a + a-e~2iv
Låter man en cirkel med radien a rulla i en cirkel med
radien 3 a erhålles analogt
Z, = 2a-e’> + a-e-2,>
Z skiljer sig från endast med den konstanta termen a,
varför den sökta kurvan måste vara en treuddig hypocykloid
osv. — Enligt vektormetoden har uppgiften lösts jämväl av
H Tydén samt sign. GO och eri. — Hr Sundén har
härjämte generaliserat sitt problem med en undersökning av
villkoren för att kurvan skall bli en n-hörnig hypocykloid.
Utrymmet medger likväl ej ett referat härav. A Lg
Problem 5/49. En cylindriskt formad areometer med
diametern d flyter i ett cylindriskt kärl med innerdiametern
D. Aerometerns vikt, immersionsdjup (/) och vätskans
specifika vikt antas givna. Bestäm systemets egenperiod vid
små utslag om friktions- och stötförluster försummas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
