Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 23 april 1949 - Behovet av lämpligare stålmaterial för fartygsbyggen, av Per Stenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 1949
301
Behovet av lämpligare stålmaterial
för fartygsbyggen
Varvsingenjör Per Stenberg, Malmö
Varje varvsman, eller verkstadsman
överhuvudtaget, som är sysselsatt med
stålkonstruktioner, vet sedan gammalt, att material
tillhörande skilda leveranser kan ha olika egenskaper
och defekter, vilka ge sig till känna under
bearbetningen — detta trots att de respektive
materialen uppfylla klassificeringssällskaps eller
annan myndighets fordringar.
På Kockums Verkstad har alltid förelegat ett
stort intresse för materialfrågorna. Sålunda
meddelade i Tekn. T. 1942 s. S 69 dåvarande
varvsingenjören vid Kockums Verkstad, Robert
Fredrikson, att han på varvet hade gjort en del
prov, som visserligen ej gjorde anspråk på
vetenskaplig noggrannhet, men som adderade till
tidigare erfarenheter ansågs tala för att klassens
fordringar skulle skärpas genom införandet av
slagprovet soiu obligatoriskt vid sidan av de
tidigare föreskrivna drag- och bockproven.
Slagprovet ansågs nämligen klarlägga materialets
egenskaper på ett sätt, som icke kom till
uttryck vid de andra proven. Vidare hade kravet
på jämn och god kvalitet på stålet ökat i och
med svetsningens införande som huvudsaklig
sammanbindningsmetod de olika
byggnadsdelarna emellan. Som väntat uppstod en del
diskussion i dessa frågor, som alltid för övrigt, när
slagprovet är under debatt. Det framfördes, fullt
riktigt givetvis, att resultat från slagprov visa
stor spridning på grund av slagprovets stora
känslighet för även obetydliga variationer i
anvisningar och provrumstemperatur. Vidare
erhålls olika värden av provstavar från
sinsemellan olika delar i götet etc. Det framhölls också
från järnverkshåll, att skeppsbyggarna gav sig
ut på djupt vatten, när de krävde jämna och
goda slagseghetsvärden på sitt stål. Vi få hålla
i minnet, att detta var år 1942, då erfarenheten
av fartyg byggda i helsvetsat utförande icke var
många år gammal. Mycket har hänt på dessa sju
år, dock knappast något, som talar mot
önskvärdheten av ett bättre material och ökad
kännedom om det, snarare tvärtom.
Ser man på utvecklingen inom skeppsbyggeriet
under de år, som här är fråga om, stannar man
Föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik den 20
oktober 1948.
620.17 : 669.14.018.293
självfallet inför Amerikas enorma
fartygsproduktion och den erfarenhet, som vunnits därav.
De fartyg, som amerikanarna byggt, är ju i stor
utsträckning svetsade, och vi veta, att haverier
inträffat på dem delvis av synnerligen allvarlig
karaktär. Amerikanarna grepo sig verket an att
försöka få klarhet i orsaken till dessa haverier
och en kommission tillsattes med representanter
från United States Coast Guard, United States
Navy, United States Maritime Commission och
American Bureau of Shipping — av män således,
som måste anses ha stor erfarenhet på
hithörande områden. De hade också till sitt
förfogande ett synnerligen omfattande
undersökningsmaterial. Det har aldrig tillförne hänt, att så
många lika eller liknande fartyg byggts och
under en tämligen kort tid varit i drift under
förhållanden, som medgivit goda möjligheter för
statistisk bearbetning i många avseenden. I vad
som gäller stålmaterialet kommer denna
kommission till följande slutsats, vilken vi icke
kunna underlåta att fästa stor vikt vid: "There is
a real necessity for the establishment of new
specifications to include a practical test for the
evaluation of the notch sensitivity of
Commer-cjal steels."
Amerikanarna ha i denna fråga, som i så
många andra, visat en välgörande
öppenhjärtighet när de sökt att sakligt redogöra för
inträffade haverier och de troliga orsakerna till dem.
Jag kan icke här gå närmare in på dessa
rapporter utan får försöka begränsa 111ig till vad
som säges om materialet och provningen därav.
Man möter då bl.a. två begrepp, "notch
sensitivity" och "transition temperature". Med
"notch" menas diskontinuitet i konstruktionen,
såsom skarpa luckhörn, tvära avslutningar på
bärande förband etc. men även defekter efter
bearbetning eller montering såsom sprickor i
plåtkanter efter skämda saxstål, genomgående
rotfel i svetsfogar o.d. "Notch sensitivity" skulle då
vara ett uttryck för materialets känslighet för
sprickbildning vid förekomsten av ovan nämnda
slag av diskontinuiteter resp. felaktigheter (i
fortsättningen kallar jag detta sprickkänslighet.
"Transition temperature" är naturligtvis den
temperatur, eller det temperaturområde, där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
