Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 17. 23 april 1949 - Schnadt-metoden — för bättre kunskap om stål och elektroder, av Nils G Leide
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TEKNISK TIDSKRIFT
rc 2
Werklig brottqröns
Fig. ’i. Temperaturens inflytande
pd e<jensprödheten.
Fig. 5. Schnadts syn på
brottsäkerheten.
olika material, måste de gälla för samma temperatur,
samma deformationshastighet och samma grad au åldring.
Brottsäkerhet
Det nu använda dragprovet arbetar i stort sett längs
linjen st = 1. Brottgränsen anges som brottbelastning
genom ursprungsyta och kommer att återfinnas inne i det
plastiska området i stålets grunddiagram. Schnadt räknar
nämligen brottgränsen som brottbelastningen genom
brottytan. Bockprovets st-värde ligger endast obetydligt under
dragprovets. Man kan med dessa prov få godkännbara
värden med material, som vid obetydligt lägre st-värden
kan få sprödbrolt, och punkter med sådana lägre st-värden
finns i de allra flesta fall i konstruktionerna.
De nuvarande säkerhetsberäkningarna är enlig| delta sätt
att se på förhållandena inte tillräckliga, fig. 5. Den
verkliga säkerheten blir den minsta spänning Q, som materialet
någonstans kan uppta utöver konstruktionens
spännings-kurva, innan brott uppstår. Denna spänning kan nedanför
‡ vara ganska liten, även om den omkring st = 1 är stor.
Konstruktioner, där risken för sprödbrott (sprickor) är
liten, kan man få på två olika sätt: genom goda
konstruktioner med höga st-värden, eller genom användning
av bra material med låg egensprödhetsgräns. Det faller
utanför ramen för denna framställning att beskriva, hur
man i praktiken kan använda Schnadts tankegångar för
skapande av "plastiska" konstruktioner.
Schnadts provmetod
Ett av grundvillkoren för alt man skall kunna bygga
spricksäkrare konstruktioner är, att man kan skaffa sig en
tillfredsställande bild av de material, som skall användas.
Med hjälp av dragprov och ekvationen för
elasticitets-gränskurvan kan denna kurva bestämmas. Det gäller
sedan att försöka få fram egensprödhetspunkten D". Det är
för detta, som Schnadt har utarbetat sin nya provmetod.
Denna tar sikte på att genom provning av materialet vid
olika spänningstillstånd, dvs. olika st-värden, ringa in ü"
vid olika temperaturer. För dessa prov använder Schnadt
slagprov med stavar av ungefär samma storlek som en
vanlig Charpy-stav. Han låter emellertid pendelhejareggen
slå mot en liten stav av härdat stål, som insatts i ell
i provstaven borrat hål. Genom stålstaven fördelas
krafterna, och man undviker det störande inflytande, som
eggens inträngande i provmaterialet har vid
Charpy-staven. Brottanvisningen har också fått en annan
utformning än vid Charpy-staven.
Vid sina undersökningar fann Schnadt, att slagprovet är
mycket känsligt för bredd-tjockleksförhållandet intill en
viss gräns, ß/fi=3. Över denna gräns är resultatet i storl
sett oberoende av B!t. Brottytan i Schnadts provstavar har
därför utformats med Bit > 3 (Charpy-staven har Bl 11= 2).
Schnadts provserie omfattar fyra standardprovstavar,
lig. 6, men kan vid behov ytterligare varieras. AUa stavar
måste tillverkas noga i speciella fixturer etc. De fyra
prov-typerna är:
Provets namn Diameter i
brottanvisningen st-värde Resultatets beteckning
oo
Dvnacité ........ (plant prov) 0,860 Ki
Mesotopie ....... 2 mm m 0,05 K2
Polatopie ........ t mm fftf 0,55 K1
Kohéracie ....... 0 mm 0,43 à„
(skarp skåra)
Tillsammans med dragprovet täcker Schnadtproven den
viktigaste delen av materialets grunddiagram, fig. 7.
Teoretiskt kan man överföra slagseghetsresultaten till at — st
axelsystemet, men i praktiken söker man endast st-värdet
för egensprödhetspunkten och dess läge kan man direkt
utläsa ur slagresultaten. En god hjälp kan man erhålla
genom studium av de slagna stavarnas brottytor.
När man skall prova ett material, är det egentligen
tillräckligt alt göra det vid den lägsta temperatur, som detta
material kommer att användas vid. I början kanske man
måste använda många prov för att helt kartlägga
materialet, men sedan man en gång har bestämt en viss
stålkvalitets egenskaper, är det tillräckligt att utföra några
få kontrollprov på läget av egensprödhetspunkten.
De erhållna slagprovsresultaten kunna avsättas på bas av
diametern i brotlanvisningen. Man får då en kurva, som
asymptotiskt närmar sig gränsvärdet, dvs. slagresultatet
från dynacitéprovet. Denna kurva, fig. 8, är speciell för
Fig. 6. Schnadts
provstavar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
