Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 30 april 1949 - Arbetsledarutbildning inom företagen, av Sven Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 1949
327
under en begränsad tid gör denna specialtjänst.
Tränaren får utbildning utanför företaget på en
s.k. central tränarkurs, där en liten grupp av
folk från olika företag samlas och under elva
arbetsdagar arbetar sig igenom det program, som
de sedan skall föra ut i det praktiska livet inom
sina resp. företag. Tränarkursen innebär en
personlig hårdtrimning. I oupphörliga diskussioner
prövas och förbättras tränarens förmåga att leda
grupper av människor, hans rent personliga
uppträdande samt sätt att tala och handla i
gruppsituationer. Avsikten är att tränaren skall
gå ut från tränarkursen väl rustad att möta alla
de tänkbara situationer, som kan uppkomma i en
diskussionsgrupp inom programmets område.
När tränaren kommer tillbaka till sitt företag,
håller han för alla personer i arbetsledande
ställning sammanträden med den ena gruppen efter
den andra. Målet för sammanträdena är att
undersöka möjligheterna för de enskilda
gruppdeltagarna att förbättra deras egen metod t.ex. att
instruera, ge order, informera osv. Grupperna är
alltid små — åtta eller högst tio personer får
vara med varje gång — och debatterna brukar
vara både livliga och öppna. Diskussionen antar
ofta en ganska personlig karaktär, vilket
också eftersträvas av gruppledaren, då målet ju är
en förbättring av den personliga arbetsmetoden.
Känsliga problem rullas upp och måste klaras
av med takt och urskillning.
Metoden att arbeta genom en inom företaget
verksam tränare har diskuterats. Man har pekat
på tränarens svårigheter att komma i nivå med
en professionell gruppledare. Erfarenheten har
emellertid i praktiskt taget samtliga fall visat, att
dessa farhågor är överdrivna. Tvärtom har det
befunnits vara en mycket hög kvalitet på tränarnas
sätt att "genomföra" grupperna. De har dessutom
mycket god hjälp av sin alltmer intima kännedom
om företaget och kan på ett helt annat sätt än en
utomstående efteråt följa arbetsresultatet.
Tränaren genomför sammanträdena med
utgångspunkt från ett standardiserat
arbetsprogram. Programmen i arbetsinstruktion,
arbets-kontakter och arbetsmetoder omfattar vardera
fem sammanträden om två timmar för varje
grupp. Grupperna tas ut bland all arbetsledande
personal, med början vanligtvis i företagets topp,
och arbetet anses inte avslutat, förrän alla ned
till de yngsta instruktörerna har fått tillfälle att
delta i en grupp. Alla dessa deltar ju i ledandet
av produktionen. I de fall, då man avser att
endast arbeta igenom t.ex. tillverkningssidan,
börjar man vanligen hos överingenjören och
hans närmaste män. Sammanträdena
koncentreras alltid kring ett enda huvudproblem.
Programmet i arbetsinstruktion
Detta program var det första som utarbetades
samt dessutom det första och hittills enda, som
mera allmänt tillämpats under svenska
förhållanden. Dess allmänna plan är i stort sett
följande: Under första sammanträdet hälsar först en
representant för företagsledningen deltagarna
välkomna. Han stryker under, att
sammanträdena är ett led i företagets allmänna politik och
därför i deltagarnas arbetsledande arbete.
Ledningen för företaget har sålunda givit sin
sanktion och ställt sitt intresse bakom programmet
och arbetet. Han poängterar också, att
företagsledningen lägger största vikt vid, att de resultat,
som vinnes vid sammanträdena, förs ut till
praktiskt handlande, att alla deltar i samtliga
sammanträden, och att man på ledningens sida är
övertygad om, att de här kommer att få en
verklig hjälp för sina svåra uppgifter. Denna intima
kontakt med företagsledningens inställning är
som redan nämnts en viktig förutsättning för att
programmet skall ge värdefulla resultat. Sedan
tar gruppledaren — tränaren — vid och klargör
först, att målet för sammanträdena är att få till
stånd en systematisk diskussion om hur
instruktioner, anvisningar och order till närmast
underställd personal skall fås att lämna ett ännu bättre
resultat än vad som nu är fallet. Vad som har
varit ställs upp med klart sikte på möjligheterna
att förbättra. Eventuellt ansvar för mindre goda
förhållanden anses som en ointressant fråga.
Så går tränaren, under deltagande från
gruppens sida, över till att diskutera, vad som är
målet för deltagarnas arbete — att det måste
vara organisationens bästa uttryckt i kvalitet,
kvantitet, kostnad och samarbete, när det gäller
de produkter eller tjänster som företaget
(organisationen) är till för att skapa. Det är ju
självfallet att för att kunna nå dessa allmänna mål
ställs många krav på ledarposterna inom
organisationen: högste chefen likaväl som yngste
instruktören måste känna sitt arbete, veta sitt
ansvar, kunna förbättra egna och underställdas
arbetsmetoder, kunna leda sitt folk samt kunna
instruera och föra över sina kunskaper till de
underställda.
Så koncentreras diskussionen till det sista
kravet — att kunna instruera. Hur skall man
instruera? Vad är målet för varje instruktion? Jo
att få varje man att utföra varje arbete, som
tilldelas honom, korrekt, utan olycksfall, snabbt
inlärt och ansvarsmedvetet. En sådan målsättning
lägger ett stort ansvar på varje ledare: han är
ju till för att hjälpa sitt folk och har -—- utom i
specialfall — arbetaren inte lärt sig, då har
instruktören inte lärt ut ordentligt, inte utövat sin
ledning på det mest ändamålsenliga sättet. För
den skull behöver han en säker och tillförlitlig
metod att instruera sitt folk. Dess utformning
är nästa punkt i programmet.
De två första sammanträdena ägnas
huvudsakligen åt att bygga upp en kunskap om
hjälpmedel för träning av folk ute på arbetsplatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
