Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 30 april 1949 - Föreningsnytt - STF:s styrelse - Nordiska granntidskrifter - TNC: 9. Synpunkt, utgångspunkt, av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
TEKJiTSK TIDSKRIFT
platserbjudanden i Teknisk Tidskrift uttalade styrelsen, att
den önskade se denna annotisform successivt avvecklad
och uppdrog åt verkst. direktören att endast förmedla
sådana fall, där synnerligen bärande skäl framställes av
vederbörande annonsör.
Nordiska granntidskrifter
Zeuthen, c a: Færdselssikrende foranstaltninger på
engelske landveje og gader med scerlig omtale af de hvide
fcerdselstriber. Ingeniören 1949 h. 10 s. 209—213.
svelstrup, P P: Hutetrafik og fri trafik under en
ekonomisk synsvinkel. Ingeniören 1949 h. 10 s. 213—214.
Jahn sen, Fr.: Ledningsföring i gader og bygninger ved
telefonanlæg i New York. Ingeniören 1949 h. 10 s. 215—222.
christens|en, c: Hvorledes færdselssikkerheden kan
for-bedres. Ingeniören 1949 h. 10 s. 222—224.
ThøGERSEN, N P: Et nyt dansk telefonapparat. Ingeniören
1949 h. 11 s. 233—238.
Kjær, A C: Xogle matematiske betragtninger över
kS-problemet. Ingeniören 1949 h. 11 s. 239—242.
GehlshøJ, B: Elektromekaniske analogier. Ingeniören
1949 h. 11 s. 243—250.
PEDERSEN, H L: Oxydation og ældning af kautsjuk.
Ingeniören 1949 h. 12 s. 253—260.
Walter, J: Fremtidsperspektiver for
jernbaneelektrifice-ringen. Ingeniören 1949 h. 12 s. 261—266.
Märke, P W: Om dimensionering af rørledninger.
Ingeniören 1949 h. 13 s. 275—279.
BøNDING, a: Et nyt dansk telefonapparat. Ingeniören 1949
h. 13 s. 279—285.
Troost, L: Nederlandenes organisation af videnskabelig
forskning i förbindelse med skibsbygning og
flyvemaskin-produktion. Ingeniören 1949 h. 13 s. 286—290.
SUNDGRÉN, A: Undersökningar beträffande torvextraktion
och framställning av vax- och hartsämnen ur det erhållna
torvbitumenet. Tekn. Fören. Finl. Förh. 1949 h. 3 s. 29 -38.
Tötterman, j: Publiktelefon och bilbeställningstelefon i
Helsingfors. Tekn. Fören. Finl. Förh. 1949 h. 3 s. 39—43.
Pakaslahti, A: Finlands handelsfördrag med utländska
makter (på finska). Tekn. Aikl. 1949 h. 5 s. 93—97.
Finné, S: Industrin och utställningsverksamheten (på
finska). Tekn. Aikl. 1949 h. 5 s. 99—100.
Immonen, V: Användning av hamnkranar vid kollossning
(på finska). Tekn. Aikl. 1949 h. 5 s. 101—104.
Rekxj, O; Glimtar från Englands flygplansindustri (på
finska). Tekn. Aikl. 1949 h. 5 s. 105—110.
Holt, K: Arbeidsforenkling. Tekn. Ukebl. 1949 h. 9
s. 129—132.
jensen, O: Vår vannkraft og storindustrien. Tekn. Ukebl.
1949 h. 9 s. 132—137.
Hoem, H: Kondens i kjølerumsvegger. Tekn. Ukebl. 1949
b. 9 s. 138—142.
Torp, A: Økonomisk kajbygging. Tekn. Ukebl. 1949 h. 10
s. 145—150.
Holmboe, C F: Et grunnvannsanlegg for 2 000 m3 pr.
time. Tekn. Ukebl. 1949 h. 10 s. 150—153.
Ræstad, E: Dimensjonsanalysen og væskemekanikken.
Tekn. Ukebl. 1949 h. 10 s. 154—155.
Schieldrop, E B: Albert Einstein 1879—1949, Tekn.
Ukebl. 1949 h. 11 s. 161—162.
Blich, K N: Hyperbolske navigasjonsmidler. Tekn. Ukebl.
1949 h. 11 s. 162—171.
JøNSON, W & OsTENFELD, Chr.: Forspændte
staalteglkon-struktioner: Tekn. Ukebl. 1949 h. 12 s. 17.7—185.
Lund, H: Godt og gält i Finnmark. Tekn. Ukebl. 1949
h. 13 .sf 195—200.
WattnE. R: Organisa*jon og person. Tekn. Ukebl. 1949.
h. 43 s. 200—202.
TNC
9. Synpunkt, utgångspunkt
När språket skall ge uttryck åt begrepp som ligger
utanför vår alldagliga konkreta föreställningsvärld, använder
det i stor utsträckning bilder, framför allt hämtade från
rumsliga begrepp. Redan i den nu skrivna meningen
representerar orden: uttryck, utanför, föreställning,
utsträckning, bild, hämta. . . sådana språkliga bilder, och flera
av dem har så gott som helt förlorat sin bildkaraktär och
i vårt medvetande blivit direkta uttryck för de nu åsyftade
abstrakta begreppen. Att "föreställa sig något" förbinder
man knappast längre med att bokstavligt ställa något
framför sina ögon.
Det finns andra uttryck där man är mera medveten om
den språkliga bilden, t.ex. "dra ett streck över" det man
vill glömma, "hänga upp sig på" bagateller, "rentvå sig"
från misstankar. Det är som bekant riskabelt att
sammanställa sådana uttryck när de inte grundar sig på
samma bild eller åtminstone på förenliga bilder. "Jag har
dragit ett streck över dina försummelser, och det tycks
någon ha hängt upp sig på", är en konstruktion som lätt
väcker löje, avsiktligt eller oavsiktligt, på grund av
bildkollisionen. En vändning sådan som: "Jag har försökt
rentvå dig, och då tycks någon ha fått ett stänk i ögat",
kan däremot vara retoriskt effektfull just på grund av
den genomförda enhetligheten vid bildvalet.
Vad ligger i ordet synpunkt? Ursprungligen utan tvivel:
rumspunkt från vilken man ser. Behåller man denna bild
i minnet godkänner man utan vidare sådana uttryck som:
från min synpunkt (sett) är det onödigt, deras synpunkter
sammanfaller inte, frågan kan betraktas från många
synpunkter. A andra sidan är det inte svårt att upptäcka
bildkollisionen i "framlägga sina synpunkter", "skärskåda
någons synpunkter" osv., uttryck som de flesta dock inte
reagerar mot. Man menar här åsikter, uppfattning, och
det torde vara användningen av ordet punkt i
sammanhang sådana som programpunkt, punkt eller avsnitt i en
framställning osv., som föranlett misstaget. — Synvinkel
är egentligen vinkel ur vilken man ser något. Om det i
fråga om synpunkter är viktigt att välja tillräckligt många
sådana på olika sidor om det som skall betraktas, så är
det i fråga om synvinkel viktigt att denna blir tillräckligt
stor så att man ser hela det fäll som är av intresse.
Riktiga uttryck är alltså: vår begränsade synvinkel, han ser
saken ur alltför trång synvinkel. Säger någon "se en fråga
ur olika synvinklar" — vilket inte är ovanligt — menar
han säkerligen: från olika synpunkter. Ännu har väl, dock
ingen kommit på idén att "framlägga sina synvinklar". —•
Märk att från är den naturliga prepositionen framför
synpunkt, men ur framför synvinkel.
Ett annat ofta felanvänt ord är utgångspunkt. Man kan
företa en resa med X-by som utgångspunkt eller
startpunkt, i ordens konkreta bemärkelse av punkt (här
egentligen plats) från vilken (eller: där) man utgår eller startar.
Man skulle väl knappast säga: med startpunkt från X-by;
det är ju X-by som är eller innehåller punkten, alltså
är det ologiskt att säga "punkt från" X-by. Icke desto
mindre är det utomordentligt vanligt att man får höra
eller läsa: "med utgångspunkt från X-by", och särskilt
i bildlig, alltså icke rumslig bemärkelse: "med
utgångspunkt från år 1900", "med utgångspunkt från hans
tidigaste författarskap". Det bör heta: utgående från, med
utgång från, med utgångspunkt i, med något till (eller
som) utgångspunkt.
Det kan råda skilda meningar om var gränsen går mellan
levande bildliga uttryck och sådana där bildkaraktären
helt försvunnit. För personer med samma allmänna
inställning till språkets logik som kommer till uttryck i
TNC-arbetet, torde det dock stå klart att orden synpunkt
och utgångspunkt hör till den förra gruppen, och att
bildens tillämplighet måste avgöra deras användning. J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
