- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
336

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 30 april 1949 - Chicago Orchard storflygfält, av Bertil Hultén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

TEKJiTSK TIDSKRIFT

711.553.9

Chicago Orchard storflygfält. Chicago har alltid hållit
sig väl framme, när det gällt flyget. Redan för tio år sedan
gjorde man en plan för storregionens otaliga flygfält med
förslag, hur de skulle operera för att komplettera varandra
på bästa sätt och minst störa varandra. Det var den första
planen i sitt slag. Nu har man satt i gång arbetet med
Chicagos blivande storflygfält, då tillgängliga fält ej ger
den kapacitet, som erfordras för att klara trafiken inom
den närmaste tjugoårsperioden. Chicago har en
befolkning på ca 3,5 milj. eller 4—5 gånger Stockholms
befolkning. År 1936 använde 100 000 passagerare Chicagos
nuvarande Municipal Airport, 1946 var siffran uppe i 2,5 milj.,
1956 beräknas 12 milj. passagerare frekventera
huvudflygplatsen och 1970 omkring 16 milj. med ett absolut
maximum beräknat till 22,4 milj. Chicagos andel av hela
Förenta Staternas passagerarflyg är för närvarande 10 •%.
Av de 16 milj. passagerare 1970, som man utgår från vid
planläggningen av det nya storflygfältet, beräknas blott
ca 3 % utgöras av gäster från utlandet. Förutom ökat
passagerarflyg väntas stor ökning i post- och godstrafiken.
Starter och landningar beräknas 1951 bli inalles ca 330 000
och år 1970 750 000 per år.

Det nuvarande huvudflygfältet, Chicago Municipal
Airport, ligger inom 13 km avstånd sydväst från centrum,
medan det nya fältet, Chicago Orchard, kommer ca 30 km
från centrum åt nordväst och ca 20 km ifrån det gamla
huvudflygfältet, vilket anses vara fullt betryggande
avstånd för samtidiga operationer. Det gamla fältet hade fyra
dubbelbanor (enligt Woods system) och gav en
maximi-trafik av 120 plan per timme, totalt för både start och
landning. Det nya fältet skall i sin första
utbyggnadsetapp också ta 120 starter och landningar per timme och
360 vid maximum år 1970.

Detta åstadkommes för banornas del genom en
tangen-tiell uppläggning av tio banor kring en i centrum
placerad stationsanläggning, i stort sett samma plan som
gäller för Idlewild utanför New York (fig. 1). Banorna göres i
sin första etapp 2 000 m långa, i sin andra etapp ca 2 400 m
och i sista utbyggnaden ca 2 800 m (3 200 m med
korrektioner) pius säkerhetszoner vid ändpunkterna. Denna
uppläggning av bansystemet anses vara andra överlägsen, då
härvid vinnes stora avstånd mellan samtidigt arbetande
parallellbanor, korta ut- och inrullningsavstånd,
koncentration kring flygfältsbyggnaderna med åtföljande billiga
transporter osv. Mellan de tangentiella banorna finns i
periferin stora ytor tillgängliga för hangarer, verkstäder
m.m. Förenta Staternas luftfartsstyrelse har godtagit en
standard för statsanslag till flygfält, där maximilängd för
startbana är ca 2 800 m med en bredd och en
säkerhetszon för startbanan av totalt ca 175 m. Detta anses vara
vad som kan erfordras för ett flygfält tjänande högsta

Fig. 1. Flygperspektiv av "Chicago Orchard" med de inre
delarna av de tio start- och landningsbanorna samt
rullningsbanorna runt om stationsområdet; t.h. tillfartsleden
för passagerare och gods.

Fig. 2. Planschema för stationsbyggnaden.

klass av transocean flygtrafik. Man anser nämligen, att
man inte har råd att ständigt tvingas öka längden på
startbanor utan att i stället flygplansfabrikanterna får lov att
rätta sig efter blivande standardflygfält i olika klasser.
Chicago Orchard uppfyller sålunda vid full utbyggnad de
högsta slutliga fordringarna på banor. Hela flygfältet
upptar en yta av ca 2 750 ha.

Om sålunda inte själva uppläggningen av flygfältet i
stort är direkt nytt, är i alla fall flygfältsbyggnaden av
en ny typ med radiella armar ut från en central kärna
och armarna i sin tur utspretade "split-finger plan", på
svenska kanske "spretfingerplan" (fig. 2). De spretande
fingrarna kan byggas i etapper, förlängas och ökas i antal
och ger vid full utbyggnad 90 olika anläggningsplatser för
maskiner. Eftersom man räknar med att kunna servera
en last passagerare per kvart, ger detta ett
maximum av totalt 360 ankommande och avgående plan per
timme, vilket motsvarar startbanornas maximala kapacitet.
Spretfingerstationerna är i stort sett i två plan. Det undre,
som även är stationsplattformens, upptas av trafik och
parkeringar. Här är i centrum ändstationen för en gren
av tunnelbanenätet eller en järnvägslinje liksom för
busslinjer. Här finns parkeringsplats för privata bilar, och
ute i "fingrarna" kan de olika flygbolagens bussar
avleverera sina passagerare inom kortast möjliga gångavstånd till
respektive väntrum. I detta plan sker alla trucktransporter.
Från denna undre trafikregion kommer resande och
skåde-lystna upp till stora vänthallen med rulltrappor och hissar.
Här uppe ligger butiker, restauranger, utsiktsplatser osv.
och flygbolagen har här sina kontor. Från stora hallen
förs de resande ut genom "fingrarna" till planen. Tack
vare att passagerama här redan befinner sig en våning
ovan mark, behöver man inga trappor för att komma upp
i flygplanen, utan i stället svängs en täckt bro ut mot
planet från kajen och passagerarna kan bekvämt gå in i
maskinen utan att behöva utsättas för regn och blåst eller
klättra i trappor. Varje maskin beräknas ta ca 50 m
kajlängd men planläggningen är tillräckligt rörlig för att
medge en ökning, om så skulle erfordras. Post och gods
har sina särskilda kontor och lagerutrymmen centralt
förlagda kring den inre kärnan. Den internationella
stationen upptar en av "fingrarna" och kan stängas av för
nödiga kontroller osv. Hela stationsanläggningen ligger på
och omges av stationsplattformen med en bredd av minst
175 m utanför själva byggnaden. Intill stationsbyggnaderna
kommer bilar, bussar och masstransportmedel via en
försänkt vägbana under utrullningsbanorna. Parkeringsplatser
finns i markplanet för 6 500 bilar direkt intill
stationsbyggnaden.

Planläggningen av stationsbyggnaden har dikterats av två

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free