Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 7 maj 1949 - Anmälan: UHF Radio Simplified, av Bertil Håård - Anmälan: New advances in printed circuits, av E L - Anmälan: Elements of Radio Servicing, av Bertil Håård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
363
skriven just efter krigsslutet, då ultrahögfrekvensteknikens
fredliga användning ännu var litet oklar.
Boken lämpar sig dock väl för den radioingenjör, som av
allmänt eller praktiskt intresse på ett smärtfritt sätt vill
sätta sig in i vad ultrahögfrekvenstekniken är för
någonting. Bertil Håård
New advanees in printed circuits, National Bureau of
Standards, Miscellaneous Publ. 192, Washington 1948. 73 s.,
44 fig. 0,40 $.
Användning av tryckta kretsar har blivit ett
utomordentligt hjälpmedel för att förenkla och förbilliga tillverkningen
av radio- och elektronikapparater. Härigenom minskas
dimensionerna, förbindningen mekaniseras och lägges
huvudsakligen i ett plan. Tryckning kan sägas vara en
lämplig benämning för reproducering av ett schema på en
yta, oberoende av vilken metod som användes och man
har därför infört benämningen tryckta kretsar på detta
slag av förfarande.
Innehållet i föreliggande häfte är resultatet av en
diskussion med omkring 700 deltagare, som hölls i oktober
1947 på initiativ av U.S. Aeronautical Board och National
Bureau of Standards. Det framgår, att ett stort antal olika
metoder för åstadkommande av tryckta kretsar har
kommit till praktisk användning; de kan sammanföras i en
del huvudgrupper; målning, metallsprutning, kemiska
förfaranden, t.ex. för åstadkommande av metallhinnor,
press-gjutning, vakuumförfaranden och pulverförfaranden.
Genom dessa olika metoder åstadkommer man de
ledande förbindningarna i schemat, likaså motstånden och
in-duktanserna. En vanlig förbindningstråd, åstadkommen på
detta sätt, är en ledare av silver 3 mm bred och 1/100 mm
tjock. Lagd på steatit kan en sådan ledare tåla en ström
av upp till 18 A. Om ledaren ligger på plast, tål den
betydligt mindre, 0,5 A, men även detta är fullt tillräckligt
för de flesta fall. Motstånden åstadkommes genom
på-målning av en lämplig "motståndsfärg".
Motståndsmaterialets goda kontakt med det underliggande materialet
ger förhållandevis god värmeavledning, varigenom
motståndet får bättre egenskaper än väntat. Glas- eller
keramiskt underlag ger bättre värden än plast, då
motståndsmaterialet på plast gärna vill lossna ifrån denna.
Belastningsförmågan hos motståndet måste angivas per ytenhet,
då längden inte är normerad. Ett vanligt medelvärde
anges till 4 W/cm".
Induktanser bestående av tunna spår på en keramisk
yta visar mycket små variationer med temperaturen. Det
är keramikens längdändringar, som är bestämmande och
då dessa som bekant är små har de tryckta induktanserna
mycket god konstans. Höga Q-värden för oscillatorkretsar
Fig. 1. Förstärkare utförd med tryckta kretsar (t.ex.
nedtill), jämförd med de 173 olika delar, som erfordras för
samma förstärkare i konventionellt byggnadssätt.
Fig. 2. överst fem typer av miniatyrsändare 132—lU
Mpls utbyggda med tryckta kretsar. Alla typerna är
galler-modulerade och behöver endast förbindas med en
mikrofon och ett batteri för att arbeta. Svängningskretsarna för
de tvä vänstra enheterna är tryckta pä utsidan av en tunn
steatitcylinder, i vilken röret är placerat. 1 tredje och
fjärde enheten är kretsen tryckt pä glashöljet hos röret
självt och kretsen i sändaren längst till höger år tryckt
på en 2 mm steatit platta. Nedtill olika förbindningssteg vid
montering av denna enhet.
kan erhållas genom elektrolytisk utfällning på den tryckta
induktansen. Med ledare av silver ca 0,01 mm tjock hade
en induktans Qc=25. Efter försilvring blev
ledaretjockleken 0,03 mm varvid Q steg till 125. I specialfall kan man
uppnå Q i= 200. Den högsta induktans, som kan uppnås
med en vanlig plan spiralform utan magnetiskt material,
är ca 60 uH, vilket begränsar frekvensområdet nedåt till
0,5 Mp/s. För närvarande undersöker Bureau of Standards
möjligheten att öka induktansvärdet genom påmålning av
en elektriskt isolerande magnetisk färg.
I ett stort antal uppsatser anges noggranna detaljer över
alla olika förfaranden vid tryckta kretsar.
Resultaten av användningen av tryckta kretsar är
utomordentligt stora. I fig. 1 visas en jämförelse mellan en
förstärkare utförd som en tryckt krets samt de lösa delar,
som behövs för samma förstärkare i konventionellt
utförande. Tryckta kretsar kombinerade med de allra minsta
rören ger utomordentligt små dimensioner. I en bel del
fall har röret självt använts som underlag för den tryckta
kretsen, varigenom dimensionerna blir förvånansvärt små,
fig. 2. EL
Elements of Radio Servicing, av W Marcus & A Lievy.
McGraw-Hill, New York—London 1947. 459 s.,360 fig. 4,50 $.
Boken behandlar ett ämne, där den högskoleutbildade
radioingenjören i allmänhet är ganska obevandrad,
nämligen den systematiska felsökningen på radiomottagare.
Boken riktar sig emellertid inte till ingenjörer eller
konstruktivt arbetande tekniker utan till den utpräglade
servicemannen, och den förutsätter således mycket
obetydliga förkunskaper. Detta oaktat finnes mycket läsvärt
för alla kategorier radiotekniker, kanske främst det rika
erfarenhetsmaterial om olika slags fel på radiomottagare
som är samlat av författarna. Innehållet består först av en
översikt av de vanligaste serviceinstrumenten; sedan
genomgås steg för steg den vanliga
AM-superheterodynmot-tagaren med avseende på dess funktion, utföringsformer,
normala driftdata, lämpliga kontrollmätningar, vanligt
förekommande fel och hur man avhjälper dem. Ett par
kapitel ägnas bilradiomottagare och slutligen behandlas
hur man systematiskt och på enklaste sätt lokaliserar fel
i mottagarna. Bertil Håård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
