Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 14 maj 1949 - Elektrolytisk polering, av C S - Titan och titanlegeringar, av C S - Mikrohårdhet hos metaller och mineral, av E R—s - Ett laboratorium för diamantforskning, av W S - Kungörelser: Svensk Författningssamling, Industrikommissionens Meddelanden, av R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
378
TEKJiTSK TIDSKRIFT
behandling av detaljer med oregelbunden form, skarpa
hörn och kanter m.m. Vid behandling av komplicerade
detaljer bör dock vissa allmänna regler för
elektrodplaceringen och de elektriska data iakttas för erhållande av ett
gott resultat. Reglerna är betingade av metodens princip
och teori vilka dock tyvärr ännu ej erhållit tillräcklig
spridning bland ytbehandlingsteknici (L W OWEN i
Machinist 22 maj 1948). C S
Titan och titanlegeringar. Den kommersiellt rena
titan-metallen är ett lätt, hållfast, korrosionsbeständigt (mot
sjövatten) och segt material. Hållfastheten stiger avsevärt
med kallbearbetningen. Vid olika bearbetningsgrader
erhålles följande riktvärden:
Kallbearbetningsgrad, 4/o
0 20 60
ag ............. kp/mm2 56 76 85
o02 ............. kp/mm* 52 70 74
6 6’0 .................. °/o 33 14 13
Hß ............. kp/mm2 225 260 285
Elasticitetsmodulen ligger vid ca 10 500 kp/mm2, tämligen
oberoende av provningstemperaturen upp till 350°C.
Smältpunkten är 1 800°C och värmeutvidgningskoefficienten
mycket låg. Den rena, genom jodidprocessen framställda
metallen har betydligt lägre hållfasthetsvärden (öß 22
kp/mm2) men uppvisar i stället högre förlängning (55 %
på 50 mm mätlängd). Inlegering av vissa gaser, såsom
syre och kväve, ökar med ökad halt materialets
hållfasthet och hårdhet men minskar dess seghet; väte däremot
lämnar hållfasthets- och seghetsvärdena i stort sett
oberörda.
Följande titanlegeringar har därutöver studerats: Ti—Be,
Ti—Al, Ti—In, Ti—C, Ti—Si, Ti—V, Ti—Mn och Ti—Mo
i halter upp till 1 % Be, 3 % A, 1 % In, 1 % C, 1 % Si,
4 % V, 13 % Mn, 10 % Mo. Undersökningarna kan
sammanfattas därhän, att av de studerade legeringarna
följande kan tänkas få praktiska användningsområden:
Ti—Al (<S5 %); Ti—Mn (?«5 %); Ti—Be (< 1 %);
Ti—B (< 1 %) samt Ti—Si (<|1 %) (Iron Age 30 dec.
1948). C S
Hos mineral kunde mikrohårdheten bestämmas med
Rei-cherts apparat endast hos stensalt och korund. För det
sistnämnda mineralet var n= 1,25. övriga mineral var
för spröda, så att intrycksgränserna gick sönder. Några
skarpa bestämningar av d kunde ej erhållas. Därför
bestämdes för mineralen mikrohårdheten med ritsmetod,
men värdena kan ej direkt jämföras med intrycksprovens
värden. För mineralen i Mohs hårdhetsskala blir
resultatet:
kp/mm2 n
Stensalt ............................. 27 ± 9 °/o 1,90
Gips ................................. 76 1,84
Kalkspat ............................. 210 1,70
Flusspat .......................... ca 225
Apatit ............................ ca 600
Fältspat (adular) .................... 1 130 1,35
Kvarts ............................ca 1 140 ± 15 °/o
Topas ............................ ca 1 230
Korund .............................. 2 040 1,25
Genomsnittsfelet var + 10—12 %. För metallerna är
genomsnittsfelet i bestämningen endast ±5 %. Uppgiften att
mikrohårdhetsmätningar på mineralen i Mohs
hårdhetsskala ej tidigare har utförts är felaktig (se Tekn. T. 1943
s. B 72).
Beroende på svårigheten att alltid utföra en
mikrohård-hetsprövning vid n=2, föreslås, att hårdhetsbestämningar
uttryckes genom 11 <=P!f (dn) (Berg- u. hüttenm. Mh 1948
h. 1—3). E R—s
Ett laboratorium för diamantforskning har grundats
i Johannesburg i Sydafrika. Laboratoriet sysslar dels med
praktiska problem i samband med utvinningen och
bearbetningen av diamanter samt utvecklingen av
diamantverktyg och deras användning i industrin, dels med
teoretiska frågor om förhållandet mellan diamanternas
struktur och egenskaper i övrigt. Laboratoriet har bl.a. en
avdelning för diamantborrning, som på uppdrag av
gruvföretag utexperimenterar lämpligaste borrningsutrustning
för deras speciella förhållanden. Vidare har man utarbetat
en ny elektrokemisk process för återvinningen av
diamanter från förbrukade borrkronor. W S
Mikrohårdhet hos metaller och mineral. Det vanliga
uttrycket för inträngningshårdhet är H—Plf (d2), där P
är använd provbelastning och d diametern hos det bildade
hålet, hänförd till en viss tryckkropp. Dessutom gäller för
sambandet den Meyerska potenslagen P = adn, där
storheterna a och n är koefficienter, som beror av
provmaterialets hårdhetsegenskaper. Som beteckning för
mikrohårdheten föreslås nu hårdheten vid en diagonallängd hos
intrycket av 10 ju vid en belastning i gram, som skrives
BMH10(u. Detta blir då entydigt. Under det att n är konstant
vid mikrohårdhet växlar det vid makrohårdhet. Försök att
utröna sambandet mellan mikrohårdhet och den hos
några homogena metaller eller legeringar med Reicherts
provare bestämda makrohårdheten har givit till resultat:
"MHI0„ n vid Hp = konst
kp/mm2 mikrohårdhet kp/mm2
för n = 2
Bly ........................ 9,5 1,97 < 6,2
Renaluminium ............ 63 1,85 < 26
Renzink .................. 84 1,77 <39
*-gjutmässing ............ 202 1,80 < 64
Ferrit 1, 0,04 °/o C ........ 167 1,80 96
Ferrit 4 .................. 223 1,70 115
Cr—Ni-austenit ........... 425 1,47 210
Anlöpningsstruktur ....... 326 1,90 310
Blandningsstruktur ....... 760 1,65 542
Martensit 4 ............... 1 150 1,37 793
Martensit 5*
• endast tre mätpunkter, vilket är otillräckligt.
vilket visar att makrohårdheterna hos metaller i allmänhet
är lägre än mikrohårdheten.
Kungörelser
Svensk Författningssamling
29 14/1 Civilförsvaret vid luftfartsverket (fr.o.m. 1/4
1949).
33 4/2 Ändrad lydelse av § 13
lantbruksingenjörs-taxan den 25 maj 1945 (nr 353)
(uppdragsgivares rätt till handlingar, fr.o.m. 1/3 1949).
39 11/2 Ändring i förordningen den 18 juni 1937 (nr
677) om väg- och vattenbyggnadskären
(fr.o.m. 1/4 1949).
Industrikommissionens Meddelanden
383 26/3 Fri försäljning av vissa varor samt paraffin
och glycerin (fr.o.m. 24/3 1949).
384 22/3 Fri försäljning av linoljekitt (fr.o.m. 1/4 1949).
385 26/3 Fri försäljning av vissa hartser m.m. (fr.o.m.
24/3 1949).
386 30/3 Ändrade bestämmelser om reglering av han-
deln med vissa slag av fönsterglas m.m.
(fr.o.m. 4/4 1949).
387 28/3 Fri försäljning av kalcinerad soda (fr.o.m.
24/3 1949).
390 14/4 Fri försäljning och förbrukning av
elektrolytiskt förtent plåt 0,25 samt obegagnat
emballage och delar därtill, som tillverkas av
sådan plåt (fr.o.m. 25/4 1949). R S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
