Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 21 maj 1949 - Gasturbin — ångturbin i fartygsdrift, av Dimitrij Morosoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
396
TEKJiTSK TIDSKRIFT
Fig. 9. Principschema över
gas-ångturbinanläggning med
axial-kompressor, utan mellankylning,
med uppdelad överhettare och
ångavtappning för
värmeändamål.
13 och 20, anordningen av ångavtappning 25
mellan högtrycks- och lågtrycksångturbinerna
samt placeringen av regeneratorn 4 omedelbart
efter ångpannan, som följd av en högre
lufttemperatur efter kompressorn, vilken arbetar utan
mellankylare.
Sannolika användningsområden för gasturbinen
Förklaringen till gasturbinens framgång på
lokomotivdriftens område, där en del lyckade
leveranser äro kända bl.a. från Schweiz, får
delvis sökas däri, att gasturbinen här möter en
konkurrent med mycket låg termisk verkningsgrad.
Ånglokomotivets termiska verkningsgrad torde
ligga omkring 10 % eller därunder. Gasturbinens
ringa vikt har även varit en bidragande orsak
till framgången, då den möjliggjort användning
av relativt tunga elektriska kraftöverföringar till
drivhjulen. Gasturbindriftens oberoende av
vattentillgången gör dessa lokomotiv särskilt
fördelaktiga i ökentrakter.
I fartygsdrift ger kombinationen mellan
gasturbinen och dess föregångare ångturbinen
möjlighet att uppnå samma eller något högre termisk
verkningsgrad än dieselmotorns, men har fördelen
av mindre vikt och utrymmesbehov samt billigare
bränsle. Särskilt lämplig är en sådan
kombination på fartyg med ångbehov för värmeändamål.
I kraftstationer möter gasturbinen för
närvarande en konkurrent — ångturbinen — med en
termisk verkningsgrad av mellan 27—29 %.
Även här tycks kombinationen gas—ånga kunna
vara särskilt fördelaktig och detta av följande
anledning. Gasturbinens reglering är en
synnerligen komplicerad fråga. Den kan inte, som
ångturbinen, utföras med strypventil eller
partial-pådrag. Enklaste lösningen tycks vara
temperaturreglering, dvs. kvalitetsreglering, men
härigenom försämras termiska verkningsgraden vid
dellast högst avsevärt. Om man därför låter
gasturbinen arbeta med konstant belastning,
utgörande en mindre del av den totala, och
ombesörjer belastningsvariationerna med ångdelen, så
får gasturbinen idealiska driftförhållanden. Vid
ett samtidigt tillvaratagande av gasturbinens
avgaser, som förbränningsluft i ångdelens pannor,
får man högsta tänkbara verkningsgrad för
gasturbinen. Problemet sammanhänger intimt med
anläggningens belastningsvariationer, relationen
mellan kol- resp. oljepriser och är så
omfattande, att den får bli föremål för en särskild
utredning. En möjlighet att utöka befintliga
ångkraft-anläggningar medelst installation av en gasturbin
får kanske även framhållas. Även här får
gasturbinen ombesörja grundbelastningen och dess
avgaser tillvaratas i ånganläggningens pannor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
