Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 21. 21 maj 1949 - Skall vi få världsstandard på gängor? av Nils Lundqvist - Standardisering av detaljer till lok, av E Nothin - Allt större ångturbiner, av G L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
397
Skall Ti få världsstandard på gängor? Då de allierade
stred på den italienska fronten kom det till de amerikanska
reparationsverkstäderna både engelska, amerikanska och
italienska stridsvagnar. I dessa förekom tre olika
gängsystem, nämligen den engelska Whitworthgängan, den
amerikanska Sellersgängan och metriska gängor. Den
bristande standarden orsakade de allierade stora kostnader
och tidsförluster. En talesman för USA har uppskattat
förlusterna till miljontals dollar. Samma var förhållandet
på alla ställen där engelsk och amerikansk materiel
sammanfördes för översyn och reparation.
Det är framförallt tre gängsystem för skruvar och
muttrar som har dominerat världen. Det engelska
tumgäng-systemet skapades 1845 av Whitworth. Det är baserat på
en profilvinkel av 55° och har rundad topp och botten. I
Amerika utvecklade Sellers 1864 ett annat gängsystem med
profilvinkeln 60° och med flat topp och botten. Antalet
gängor per tum och gängdiametrarna är med ett undantag
lika i Whitworths och Sellers system men på grund av
den olika profilvinkeln samt bristande överensstämmelse
mellan toleranserna i de olika systemen är gängorna icke
utbytbara. På slutet av 1800-talet tillkom slutligen de
metriska gängorna, vilka hade en profilvinkel på 60° men i
övrigt helt skilde sig från tumgängorna. Whitworthgängan
har sin huvudsakliga spridning i England med Dominions
samt förekommer både i övriga Europa och i Sydamerika.
Den amerikanska Sellersgängan har ensam dominerat den
nordamerikanska kontinenten samt förekommit parallellt
med Whitworthgängan i Sydamerika. Den metriska gängan
har huvudsakligen förekommit i Europa, där den
amerikanska Sellersgängan däremot icke har använts.
Den intima samverkan mellan England och USA under
kriget gjorde att man tog upp diskussioner om en
gemensam standard för skruvgängor i de båda länderna. Denna
ledde till att USA, England och Kanada den 18 november
1948 undertecknade en överenskommelse, vilken innebär
ett samgående om en gemensam gängstandard. Den nya
gängprofilen har 60° profilvinkel liksom Sellersgängan (och
den metriska gängan). Gängprofilens botten skall på
skruvarna vara rundad under det att toppen får vara rundad
enligt engelsk praxis eller flat enligt amerikansk praxis.
Vidare har överenskommelse träffats om toleranserna,
överenskommelsen mellan de tre länderna är av största intresse
för svensk industri eftersom den nya standarden innebär
ett avsteg från den i Sverige ganska mycket förekommande
Whitworthgängan.
Sista ordet beträffande gängstandarden torde emellertid
ännu icke vara sagt. Den internationella
standardiserings-organisationen ISO sammanträder i sommar i Paris och
det viktigaste ärendet som därvid kommer att behandlas
är just skruvgängor. Både England och Amerika deltar i
överläggningarna liksom flertalet europeiska länder.
Sverige har som internationellt sekretariat lagt fram ett
förslag till världsstandard för skruvgängor. Vad som kommer
att bli resultatet av förhandlingarna är omöjligt att
förutse. Det är emellertid säkert att inget tidigare ärende inom
den internationella standardiseringen har varit av större
betydelse än det som nu skall dryftas. Skall vi få
världsstandard på skruvgängor? Nils Lundqvist
Standardisering av detaljer till lok. Locomotive
Manu-facturers’ Association of Great Britain har utarbetat
standardiseringsbestämmelser för den engelska lokindustrins
tillverkning av ång-, diesel- och ellok av alla typer. Genom
en på detta sätt erhållen utbytbarhet av samtliga
reservdelar och tillbehör vinnes stora fördelar i fråga om lokens
tillverkning, underhåll och drift, även i det fall de kommer
från olika tillverkare. Större besparingar torde kunna
påräknas genom en väl avvägd standardisering än genom de
vanliga åtgärderna för ökning av den termiska
verkningsgraden. Den hittills beslutade standardiseringen avser
främst alla detaljer till lokets maskineri, flera delar till
ramverket samt några detaljer till pannan.
Med hänsyn till, att lok av brittisk tillverkning exporteras
till nästan alla länder på jorden och till att den
nyssnämnda standardiseringen därigenom är i åtminstone
någon mån internationell, vore det önskvärt, att lokindustrin
och järnvägsmyndigheterna i övriga länder ville beakta
de efter omsorgsfulla förarbeten och noggrant
övervägande fastställda standardiseringsbestämmelserna. E Nothin.
Allt större ångturbiner. På den korta tiden av tio år
har i USA ångturbinen med 3 600 r/m slagit ut mindre
snabba turbiner i kraftstationerna utom då det gäller
mycket stora anläggningar. Men även där tränger 3 600
r/m turbinen in. Sålunda har för Sewaren Station, New
Jersey, USA, konstruerats en anläggning på 100 000 kW
för ånga av rekordvärdena 565° och 105 at ö. Den upptar
golvytan 24 X 5,5 m2 och höjden 4,6 m, betydligt mindre
än en 1 800 r/m anläggning skulle erfordra. Många och
komplicerade problem uppreser sig vid konstruktion av
en så stor maskin, och särskilt är man beroende av
metallurgins framsteg för att bemästra den höga
temperaturen på admissionsångan. Temperaturerna har stigit
hastigt under de senaste 15 åren. Före denna period var man
begränsad till 400°C, och trycket kunde då ej gärna
överstiga 28 kp/cm2 om man ville hålla sig under de 12 %
fuktighet på avloppsångan, där erfarenheten visat att
korrosion inträder. Dock kunde man kringgå denna
svårighet genom meUanöverhettning. Denna möjlighet gav god
ekonomi men den begränsades av möjligheten att göra
tillräckligt stora skövlar, eftersom centrifugalkraften
hastigt växer med skovellängden. För de 585 mm långa
skovlarna i Sewaren-anläggningen fås vid roten en
dragkraft av 36 000 kp och den sammanlagda dragningen på
alla skovlarna är 4 000 000 kp.
Är 1929 konstruerade Westinghouse en 3 600 r/m turbin
med 430 mm skövlar, en betydande stegring från
föregående 305 mm skövlar med 60 % ökning av
centrifugalkraften. Härigenom gjordes ett betydelsefullt framsteg,
som höjde kapaciteten hos enkelturbinen. Man har så
stegvis provat sig fram med allt längre skövlar. Under
tiden har använts kompoundmaskiner för att nå högre
effekt. År 1929 var 10 000 kW maximaleffekt för en
enkelturbin med 430 mm skövlar och då för Bremo Bluffs
kraftstation i Virginia önskades en anläggning för 15 000
kW anskaffades sålunda en tandemkompoundmaskin.
Nu blev det emellertid generatorn, som satte gränsen för
utvecklingen och detta varade till 1936 då stora framsteg
gjordes både i fråga om generatorn och turbinen.
Generatorn utvecklades genom förbättring av ventilationen, av
den dynamiska utbalanseringen liksom i fråga om
axel-smidet. På 20 år har de tillåtna påkänningarna i
rotor-smidet kunnat höjas med 70 %. Förbättringar i
konstruktion, material och kontroll har därjämte medgivit en
höjning av rotordiametern med 50 %. Viktigast av alla
framsteg var dock införandet av vätgaskylning, som icke
endast medfört bättre värmebortledning utan även minskat
friktionsvärmet. Samtidigt härmed kom förbättringarna av
turbinen. Skovellängden växte till 510 mm och
periferi-hastigheten kom upp till 380 m/s, dvs. mer än
ljudhastigheten, och nya stål med molybden blev tillgängliga för
turbinhusens gjutning och 12 % kromstål för skovlarna.
Under de senaste åren har man kunnat öka kapaciteten
på enaxliga tandemturbiner till 100 000 kW genom att
bladlängden på utloppssidan fått växa till 585 mm. För
att undvika oförutsebara spänningar i godset, vilka kunna
vara ödesdigra vid temperaturer över 510°C, måste
turbinens konstruktion göras’ enkel. Man har därför
konstruerat turbinhuset som en cylinder utan styvt samband
med munstyckskammaren. För temperaturer mellan 510°C
och 540°C planerar man vidare att använda låglegerat
krommolybdenstål. För delar där temperaturen kan
väntas bli från 540°C upp till 565°C kommer stabiliserat
rostfritt stål 18-8 att användas. För så höga effekter som här
åsyftas är generatorn vätgaskyld med ett gastryck av
1 ata. Detta ökar kapaciteten 35 % jämfört med
luftkylning. Generatorn har propellfläktar som riktar gasen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
