Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 28 maj 1949 - Harsprångets kraftverksbygge. Konstruktioner, av Peder Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
413
Fig. 5. Situationsplan av anläggningen.
mans med normaltryck av vertikal last bli högst
150 kp/cnr. Den vertikala lasten räknades
motsvara dels skärmens egen vikt, dels vikten av de
delar av fyllningen, som kunde tänkas genom
friktion bli upphängda på skärmen vid en
friktionskoefficient 0,4 på framsidan och 0,5 på
baksidan.
Tillkallade sakkunniga avrådde från att välja
en konstruktion med så stora påkänningar och
föreslog, att man skulle övergå till en
betongskärm med led strax under den förut avsedda
högsta punkten på betongklacken, varvid man
kunde göra kärnan tjockare. Vattenfallsstyrelsen
beslöt därför, att sådan konstruktion skulle
utföras. Med de dimensioner och den armering,
som valdes, t.ex. på djupaste delen 100 cm
tjocklek och armering i ett horisontalsnitt strax ovan
leden av 31 min (J> 100 mm c/c i båda sidor,
beräknas påkänningen i betongen bli högst 80
kp/cnr i stället för förut 150 kp/cnr, men ledens
införande innebar givetvis en viss komplikation.
Den slutliga utformningen av huvuddammen
visas i fig. 7, som gäller vid den djupaste älvfåran.
Dammens tätande delar förlägges i ett vertikalt
längdsnitt utmed hela dammen från
berggrunden ända upp till den högsta tänkbara
vattenytan. Man har dubbel säkerhet mot
genomströmning, enär man har dels den täta betongskärmen
och under denna en tät platta av armerad betong
Fig. 6. Uppströmsvy och tvär sektioner av dammen.
gjuten mot betongklackens uppströmsyta, dels
ett framförliggande tätt skikt av mjälig lera.
Närmast bakom betongskärmen inlägges ett
skikt av finsand, avsett bl.a. att fånga upp
sådana partiklar från ler skiktet, som möjligen
skulle kunna tränga igenom en eventuell spricka
i betongskärmen. Berggrunden under
lertätning-en tätas genom injektering med cementbruk i
minst två rader vertikala borrhål, nedförda den
ena till 8 m och den andra till 3 m djup under
färdigsprängd bergyta. Injekteringen upprepas i
nya borrhål, där det vid kontrollborrning visar
sig, att mera cementbruk kan inpressas.
För att hindra upptryck under betongklacken
borras vertikala 2" hål med 1,5 m c/c i berget
nedströms om klackens främre yta till ett djup
av 5 m. Dessa fortsättes med vertikala rör till en
inspektionstunnel i betongklacken. Tunneln har
utlopp åt nedströmshållet.
För att få säkert tätt mellan lerfyllningen och
berget uppspränges ett dike, där lerfyllningen
skall ansluta. I dikets botten och uppströmsyta
uppmejslas alla slag och sprickor i berget, och
dessa utfylles noggrant med betong eller
cementbruk. Diket göres 2 ni djupt utom där detta
svårligen kan åstadkommas. På sådana platser
kompletterar man i stället diket genom att gjuta en
tät betongmur vid dess uppströmskant till 2 ni
höjd över dikesbottnen. Avsikten med diket är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
