Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Trådspelare, av Holger Marcus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
430
TEKJiTSK TIDSKRIFT
Fig. 2. Magnetiseringshuvud och fält fördelning vid olika
magnetiseringsströmmar, likström eller lågfrekvens.
Fig. 3. Magnetiseringsförlopp och resulterande karakteristik
för likström eller lågfrekvens.
År 1931 gjordes i USA och 1940 i Tyskland den
empiriska upptäckten, att den magnetiska
inspelningens kvalitet både vad distorsion och
dynamik beträffar avsevärt kan förbättras med
hjälp av addition av högfrekvent (15—100 kp/s)
magnetisering i inspelningshuvudet. Samtidigt
härmed infördes även högfrekvens för
avmagne-tisering av tråden resp. utsuddning av tidigare
inspelat program. Brusminskningen och den av
denna orsak ökade dynamiken kan man ju
nästan vänta sig. Genom att det högfrekventa
magnetfältet bryter upp av struktur eller slump
bildade likriktade konglomerat av
elementar-magneter till de minsta elementarmagneter får
man en betydligt jämnare magnetisk fördelning
och därmed minskat brus (ca 20 dB bättre).
Lineariseringen av sambandet mellan
magnetisering och remanens har inte fått någon
tillfredsställande teoretisk motivering, trots att man på
sistone har tämligen väl tagit reda på vad som
sker, när tråden passerar förbi luftgapet. Fig. 4
och 5 visar, vilka magnetiska krafter en
elemen-tarmagnet på tråden utsätts för, när den passerar
över luftgapet. Den löper med högfrekvensent
takt igenom många hysteresisslingor, först med
tilltagande, sedan med avtagande amplitud. I
beroende av den lågfrekventa strömmen, som ju är
ungefär konstant under den tid en viss punkt på
tråden flyttas förbi luftgapet, flyttas dessa
hysteresisslingor och deras slutcentrum ger en mot
strömmens storlek svarande remanens.
Sambandet mellan denna remanens och den lågfrekventa
magnetiseringen utgör inspelningsmetodens
överföringskarakteristik. Lineariteten för denna
karakteristik beror på högfrekvensmagnetisering-
ens storlek. Denna måste väljas rätt för att
distorsionen skall bli låg och blir av samma
storleksordning som koercitivkraften för materialet.
Fig. 6 visar graden av linearitet som kan uppnås.
Frekvensområdet som kan överföras är
avgörande för inspelningsmetodens kvalitet. Det är
dels geometriska och dels magnetiska egenskaper
som påverkar frekvenskurvan. För att man ej
skall erhålla ett kraftigt fall (18 dB per oktav)
för låga frekvenser måste avspelningshuvudet
vara längre än den längsta våglängd som skall
överföras. Detta ger vid en undre gränsfrekvens
på 50 p/s och 61 cm./s ett avspelningshuvud på
ca 2 cm. För frekvenser i mellanområdet (100—
800 p/s) är vid konstant
inspelningsmagnetise-ring", vilket här ger konstant remanens,
utgångsspänningen från avspelningshuvudet
proportionell mot frekvensen. Detta beror på, att flödets
tidsderivata, som här motsvarar dess
ortsderi-vata, skapar den elektromotoriska kraften. Vid
frekvenser över mellanområdet sänks
utgångsspänningen därför att induktionen sänks som en
följd av avmagnetiseringen. Vid dessa frekvenser
är nämligen de longitudinella magneterna ej
långa i förhållande till trådtjockleken (A/2 = 0,1)
mm vid 3 000 p/s). Redan vid 1 000 p/s börjar
denna effekt bli märkbar, och blir helt
dominerande vid högre frekvenser. Det är därför för
återgivningen av höga frekvenser lämpligt att
avmagnetiseringen minskas genom hög
koercitivkraft, trots att detta tyvärr medför svårigheter
att sudda ut tidigare inspelningar. Vid mycket
Fig. 4. Magnetisering och induktion för inspelningshuvud
med lågfrekvens och högfrekvens.
Fig. 5. Magnetiseringsförlopp för inspelningshuvud med
lågfrekvens och högfrekvens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
