Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 23. 4 juni 1949 - Anmälan: Rationella blanketter, av sah - Anmälan: The Story of the Telephone, av Lars G Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
444
TEKJiTSK TIDSKRIFT
har framlagts till granskning och kritik. Trots sin
koncentration är redogörelsen för grundtankarna till förslaget
mycket lättläst, och skälen för och emot de valda
lösningarna klarlägges på ett synnerligen logiskt sätt. Härigenom
har förslaget fått karaktären av en handledning i
blankett-konstruktion, en praktisk handbok, som är värd en mycket
större spridning än vad normförslag i allmänhet får.
De invändningar som hittills har mött förslaget har mest
gällt dels anpassningen mellan det typografiska
måttsystemet och skrivmaskinens radhöjd och breddmodul, dels det
vanliga argumentet, att standardiseringen kväver den
estetiska friheten. Det senare kan ju tänkas när det gäller
masstillverkade produkter, där standardiseringen medför
att den individuellt utformade varan inte kan fås annat än
till ett orimligt högt pris. Argumentet förlorar emellertid
praktiskt taget all sin udd när det gäller den
beställningsprodukt som alla trycksaker är. Här får standardiseringen
i stället fullt ut fylla en av sina stora uppgifter, nämligen
att förmå den som inte vet hur han skall ha det att inte
välja en lösning vilken som helst, utan en som är
gemensam med den, som har valts av de många andra i samma
belägenhet. seth
The Story of the Telephone, A Historg of the
Tele-communications Industry of Britain, av J H Robertson.
Pitman, London 1947. 299 s. 10 sh. 6 d.
Detta mycket förtjänstfulla arbete är inte, som
huvudtiteln synes ånge, en framställning av telefonens
utveckling i de länder där ett nyskapande arbete inom
tele-fonins vittomfattande område har bedrivits, utan
framställningen gäller endast, som undertiteln sedan visar,
teleindustrin i England, och närmare bestämt
huvudsakligen det arbete som har bedrivits av Automatic
Telephone and Electric Co. i Liverpool. Bokens mest läsvärda
del är därför dess början, innan AT & E uppträder på
arenan och förf. mera förutsättningslöst kan skildra de
framsteg som gjordes, de svårigheter som mötte och de
ofta ganska katastrofala missgrepp som många gånger
hämmade utvecklingen i Englands telefonväsende.
I sin hela tiden mycket välskrivna skildring av de gjorda
framstegen har förf. lyckats få en trevlig kontinuitet, och
bara för dennas skull är boken läsvärd. Han visar till
exempel hur kolkornsmikrofonen var en uppfinning som
kom långt före sin tid, ty det fanns i början inte
tillräckligt överhörningsfria ledningar (man arbetade ju med
enkelledningar och jord) och när de första kablarna
konstruerades var överhörningen det allvarligaste problemet.
Ett annat avsnitt behandlar hur LB-systemen sakta men
säkert ledde fram till det mera lättskötta CB-systemet och
man får veta att de första CB-systemen arbetade med en
speciell anropstråd, gemensam för ett femtiotal
abonnenter. Intressant är också att notera att före 1900 större
delen av Englands telefonstationer var tillverkade i
Skandinavien, vilket senare identifieras med Sverige.
Telefonväsendet i England låg till en början i händerna
på olika privata företag, varav det största och mest
välskötta var National Telephone Co. Detta, lika väl som alla
andra privatföretag, absorberades år 1911 av British Post
Office, som sedan svarade för utveckling och service.
Parallellt med framstegen gjordes också betydande misstag;
ett av dem var när telefonmeddelanden i sin barndom
förklarades juridiskt identiska med telegram. Detta misstag
fördröjde utvecklingen i England med trettio år om man
får tro förf. Ett annat tråkigt misstag gjordes i Glasgow.
Där installerades 1901, ett år efter det att det moderna
tvåtrådiga CB-systemet med vertikal multipel hade
upptagits som standard av BPO och National Telephone Co.,
ett redan vid sin invigning antikverat system med
anrops-tråd och horisontell multipel, vilket måste tas bort redan
efter fem år.
Det är intressant att läsa om uppkomsten av the
Betu-lander Automatic Telephone Co. Detta är faktiskt det
enda ställe där förf. tillåter sig att nämna någon svensk
uppfinnare vid namn, och han ägnar en hel sida åt de
Betulander—Palmgrenska systemen. Bolaget omvandlades
sedermera i Relay Automatic Telephone Co., men
därefter svinner skildringen av detta företag ut i tomma intet.
Jag kan bara konstatera vad som många har gjort före
mig: att Betulander och Palmgren var långt före sin tid.
Ett av bokens intressantaste kapitel ägnas åt Londons
automatisering: Efter långa och ingående studier kom den
studerande kommittén till den slutsatsen, att Western
Electrics "Panel System" borde vara lämpligast för
Londons vidkommande. Allting var faktiskt i det närmaste
klappat och klart för kontrakt mellan BPO och Western
Electric, när Sir Alexander Roger, som den företagsamme
och energiske skotte han är, gjorde en av de största
försäljningar som någonsin torde ha gjorts. Han sålde
nämligen till BPO det steg-för-steg-drivna Strowger-systemet
på det enda argumentet, att Strowgers system skulle kunna
tillverkas i England medan Panel-systemet måste till sin
största del beställas i Antwerpen. Från BPO restes det
motargumentet, att ett steg-för-stegdrivet system inte skulle
uppvisa samma smidighet och samma enkla nummerserie
som det maskindrivna panelsystemet. Detta besvarades
med en påbyggnad av Strowger-systemet, nämligen med
Directors, varigenom Strowgers system skulle bli praktiskt
taget likvärdigt med Panel-systemet. Förf:s livfulla
skildring av de dagar, när AT & E övertygade BPO om
fördelarna av Strowger-systemet i sin modifierade form
visar än en gång att det endast är i undantagsfall som
telefonsystem säljs på sina tekniska förtjänster.
Förf. hävdar att en så utbredd stad som London måste
ha större antal telefonstationer per ytenhet än t.ex.
New-York, en tes som naturligtvis är riktig. Men det är svårt
att bli överbevisad om fördelarna av att år 1925 i London
planera 32 stationer för totalt 158 500 abonnenter. Detta
har utvecklats därhän att år 1944 hade London 30
stationer med mer än 10 000 abonnenter, och ca 120 stationer
med 1 000—3 000 abonnenter. När man vet att
Director-systemet kräver ca 4 underhållstimmar per abonnent och
år, kan man fråga sig om det inte hade varit en lyckligare
lösning att sammanföra stationerna i större enheter för
rationellare underhåll. I varje fall skulle det ha varit
intressant om förf. hade diskuterat ett dylikt problem.
Sir Alexander Roger blev år 1924 ordförande i Telephone
Development Association, en sammanslutning av alla
Englands telefonfabrikanter. Denna organisation har bidragit
till att sammansvetsa telefonindustrin med BPO och förf.
visar hur TDA energiskt arbetar på att sprida telefonens
användning i England. Här måste Sir Alexander ha lagt
ner ett mycket fruktbringande arbete, och speciellt
läsvärt är avsnittet där Sir Alexander under krisen 1929—32,
troligen också inspirerad av Lörd Kevnes, förordar
utbyggnad av telefonväsendet som ett led i statens
strävanden att motverka den dalande konjunkturkurvan.
En sanning med ganska stor modifikation är vad som
sägs om export från England av
telefonstationsutrustningar. Förf. påstår att de engelska fabrikanterna här har
kunnat konkurrera med andra världsfirmor. Detta borde
i så fall ha bevisats med siffror. Såvitt jag har mig bekant
har de engelska Strowger-systemen endast kunnat hävda
sig i konkurrensen i länder inom imperiet, där av
naturliga skäl de brittiska konstruktionerna har föredragits. Det
faktum att det engelska Strowger-systemet ej har, på
några få undantag när, kunnat hävda sig på fria
marknader måste bevisa, att de ej är fullt lika ekonomiska,
vare sig ur anskaffnings- eller underhållssynpunkt, som
de amerikanska, svenska och belgiska systemen.
Tyvärr saknar framställningen bilder helt. Nog skulle
den ha vunnit i klarhet, om telefonutvecklingen hade
illustrerats med några diagram, och hela boken skulle ha
blivit mycket mera lättläst om klara tabeller, några bilder
och ett par lättfattliga scheman hade införts för att
klargöra vad som knappast kan sägas i ord. För folk som till
yrke har telefoni får man emellertid erkänna, att Robertsons
skildring, kanske icke minst genom den i oliga och eleganta
stilen, är ett särdeles läsvärt opus. Lars G Mjöberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
