- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
445

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 24. 11 juni 1949 - Syntetiska garvämnen för vitt och ljusäkta läder, av Holger Meurling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

// juni 1949

445

Syntetiska garvämnen
för vitt och ljusäkta läder

Civilingeniör Holger Meurling, Höganäs

675.04

En länge närd önskan har varit att framställa
vitt och ljusäkta läder för användning till vitt
skoovanläder, galanteriartiklar osv. eller för att
möjliggöra färgning i ljusa nyanser. De
vanligen använda vegetabiliska garvämnena ge alla
en viss färg åt läder (brun, rödaktiga eller mörka
nyanser av brunt). Kromgarvämnen ge läder
en grön eller blågrön färg. Med "naturfärgat
läder" avses vanligen brunt läder, trots att detta
uttryck borde betyda vitt läder, då
hudsubstansen i sig själv är vit.

För att framställa ett rent vitt läder, är det
nödvändigt att använda ett garvämne, som icke
ger någon färg vid garvningen eller vid den
garvade hudens lagring eller användning. De
vegetabiliska garvämnena och kromgarvämnena
äro härvid oanvändbara på grund av sin
egen-färg. De kända metoderna att garva med
formaldehyd eller basiska aluminium- eller
zirkonium-salter ge visserligen vita produkter, men dessa
ha endast begränsad användning. Vid
användning av vissa syntetiska garvämnen kan man
emellertid vänta sig att få ett vitt och ljusäkta
läder, endera genom eftergarvning av exempelvis
kromläder så att ett vitt läder med kromlädrets
goda egenskaper erhålles, eller genom
ensam-garvning, varvid en ny, vit lädertyp med hög
kvalitet erhålles. Den nuvarande kunskapen om
syntetiska garvämnen möjliggör nämligen
uppbyggande av garvande organiska föreningar, som
inte bilda färgade substanser genom luftens och
solstrålarnas inverkan.

De garvämnen, som framställdes på syntetisk
väg av Baeyer1 1872 genom kondensation av
pyrogallol med formaldehyd, av Fischer2 1911
genom syntes av galluylglykos och av Stiasny3 1911
genom sulfonering av fenol och
kondensationsprodukter av fenol, kunna här vara av visst
intresse. Baeyers kondensationsprodukt ger ett
tämligen bra men ej vitt läder och har först på
senare tid kommit i ropet genom ett flertal patent.
Fischers syntetiska tannin är så dyrt, att dess
användning i fabriksmässig skala är fullständigt
otänkbar. Först genom Stiasnys geniala idé att
överföra Baekelands konsthartser till löslig form

genom att till ett konstharts av novolaktyp
koppla en sulfonsyragrupp

ho cha <oh-f h2s04

►ho

cu2( /oh

hso

(1)

so3h

eller genom att först sulfonera fenol och sedan
utföra kondensationen med formaldehyd

ho

sosh+hso (2)
hcho

»

(3)

soah

erhöllos de första syntetiska garvämnena av
praktisk betydelse. Dessa sulfonsyragarvämnen*
(och andra liknande, som utexperimenterades hos
IG Farben i Tyskland och AG Geigy i Schweiz)
voro dock icke användbara för framställning av
vitt läder. Då fenol användes som
utgångsmaterial, erhölls rött eller skärt läder, som vid
förvaring ytterligare rodnade eller möknade.

Genom dessa och senare utförda arbeten har
det dock blivit tydligt, att ett syntetiskt
garvämne bör innehålla fenolgrupper, ju flera per
molekyl desto bättre, och att molekylen bör vara
så stor som möjligt, utan att lösligheten i vatten
går förlorad och utan att molekylens förmåga
att intränga i huden blir lidande. Det har vidare
visat sig, att tendensen till missfärgning står i
samband med garvämnemolekylens möjligheter
att oxideras och bilda kinoida grupperingar.
Ytterligare en orsak till missfärgning äro de
biprodukter som bildas vid syntesen, t.ex.
molekylföreningar mellan å ena sidan
oxidationsprodukter av fenol och å andra sidan fenol eller
fenolderivat. För att förhindra uppkomsten av dessa
föreningar har man använt tillsatser av
zinkpulver vid sulfoneringen av fenol (resp. dess för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0457.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free