Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 18 juni 1949 - Eldningspremier och bränsleekonomi, av Albert Upmalis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
463
Mätningarna överföras på elektrisk väg till
verkningsgradsmätaren och verkningsgraden hos
ångpannan i fråga kan avläsas direkt och
automatiskt registreras som en kurva.
Felvisningen hos en verkningsgradmätare är
liten. Om en anläggnings verkningsgrad är
0,80 och de konstanta förlusterna a utgöra
0,05, blir förhållandet x = 0,1875 mellan den
mätta förlusten 0,15 och verkningsgraden. Då
detta a;-värde är relativt litet i jämförelse med
talet 1 i nämnaren av uttrycket för
verkningsgraden t] = | beror resultatet ganska litet på
ett fel i x. Om ett fel på 10 % skulle kunna
uppstå vid bestämmandet av x, skulle detta ha en
inverkan på verkningsgraden med omkring 1 %.
Denna metod att bestämma verkningsgraden
(enligt W E Germer) är icke beroende av
mängden bränsle och bränslets värmevärde, emedan
verkningsgraden bestäms på grundval av det till
vattnet överförda värmet och avgasförlusterna.
I ifrågavarande ekvationer förekommer varken
bränslemängden, värmevärdet eller mängden
förbrukad bränsleenergi. Om alltså
bestämningen av verkningsgraden enligt denna metod blivit
oberoende av bränsleenergin, så betyder detta
ingalunda, att även den högsta verkningsgraden
vore möjlig att uppnå oberoende av bränslet.
Detta tillvägagångssätt möjliggör endast en
fortlöpande kontroll av verkningsgraden, oberoende
av vilket bränsle som används, och befrämjar
därför under alla omständigheter det mest
effektiva utnyttjandet av bränslet.
Den ovan beskrivna metoden att bestämma
verkningsgraden kan på ett mycket enkelt sätt
läggas till grund för en premieberäkning men
innan man inför premier, är det nödvändigt att
bestämma en genomsnittlig verkningsgrad under
en längre tidsperiod, för att få en utgångspunkt
för premieberäkningarna. Då det i allmänhet är
svårare att med ett sämre bränsle säkerställa
samma verkningsgrad som med ett bättre bränsle,
måste man införa korrektioner för olika
bränslekvaliteter.
Premieberäkning efter förångningstalet
Den mängd ånga som alstras av ett kilogram
bränsle kallas för förångningstal. Om bränslets
beskaffenhet liksom också anläggningens
belastning vore konstant, skulle man kunna direkt
använda förångningstalet för
premieberäkningen. Förångningstalet är emellertid beroende av
bränslets värmevärde, fukthalt, askhalt osv.
Förångningstalet är också i viss mån beroende av
belastningen, eftersom en omsorgsfull betjäning
av anläggningen är svårare vid ökad belastning,
då det erfordras allt större ansträngningar för
att upprätthålla ett oförändrat förångningstal.
Innan man inför ett premiesystem efter
förångningstalet, måste man som vanligt först på
statistisk väg bestämma det genomsnittliga
förångningstalet. Först därefter kan man ur
allmänna driftstekniska synpunkter fastställa en
gräns för förångningstalet, över vilken
eldarpremier skola utgå. Vidare måste man också
fastställa en belastning, som skall gälla som normal
vid premieberäkningarna. För att bestämma en
sådan premie måste man fortlöpande mäta icke
blott bränslemängden utan även
matarvatten-mängden eller mängden ånga. En premie som
bestäms efter förångningstalet berör för det
mesta uteslutande eldarna, endast sällan
omfattar den även övermaskinister och andra, som
kunna inverka på belastningsvariationerna och
därigenom förångningstalet.
Premieberäkning efter specifika bränsleförbrukningen
Ovan beskrivna metoder för premieberäkning
tillämpas huvudsakligen för pannhuspersonalen,
eftersom koldioxidhalten, verkningsgraden och
förångningstalet äro pannhusets angelägenhet
och effektivast kunna påverkas genom eldare
och pannhusföreståndare. Detta utesluter
visserligen icke helt och hållet inflytande från
värme-förbrukarna, men dessa spela en underordnad
roll. De värmeförluster som uppstå i pannhuset
utgöra blott en del av totalförlusterna, resten av
förlusterna uppstå i den egentliga produktionen.
Därför får inte en aktion för bränslebesparing
inskränka sig till enbart pannhuset, den måste
sträcka sig överallt där värme på något sätt
förbrukas, alltså även till produktionen. En
värmebesparing i synnerhet inom produktionen är för
det mesta möjlig med ganska enkla medel,
såsom genom omsorgsfull kontroll av
anläggningen.
En aktion för värmebesparing inom ett helt
företag kan organiseras på två olika sätt:
bränsleförbrukningen sätts i relation till en
enhet av färdigvaran eller till en enhet av det
förbrukade råmaterialet, eller också sätts
värmeförbrukningen i produktionen i relation till en
enhet av färdigvaran eller till en enhet av det
förbrukade råmaterialet; i pannhuset kontrolleras
bränsleförbrukningen enligt någon av de tidigare
beskrivna metoderna, och de enskilda
prestationerna belönas. Vid det första alternativet är
det mycket svårt att fördela premierna rättvist
mellan eldarna och produktionsarbetarna på
grund av olikheten i arten av dessa båda
arbetargruppers sysselsättning. Denna metod kan
användas inom mindre företag med en enhetlig
produktion, som är inskränkt till endast ett fåtal
olika produkter. Det andra förfaringssättet är
teoretiskt möjligt inom alla företag, eftersom
värmealstringen och förbrukningen äro strängt
skilda från varandra. Ångförbrukningen mäts
inom varje avdelning av produktionen och sätts
sedan i relation till en enhet av färdigvaran eller
till en enhet av råmaterialet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
