Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 25. 18 juni 1949 - Atomenergin i USA 1949, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
467
Atomenergin i USA 1949
L mitten av förra året fick man första gången en
någorlunda klar bild av läget på atomfronten (Tekn. T. 1948
s. 497). Sedan dess har en praktiskt taget fullständig
omorganisation skett i ledningen av de under Atomic Energy
Commission stående institutionerna och produktionscentra.
De missförhållanden, som hade gjort sig kännbara särskilt
i samband med bombproduktionen vid Los Alamos, har
härigenom eliminerats.
Produktionen
De problem, som hade uppstått vid tillverkningen av
plutonium i de tre reaktorerna vid Hanford genom att
klyvningsprodukter så småningom förgiftade reaktorn, har i
det allra närmaste kunnat lösas. Reaktorerna arbetar för
närvarande med full effekt, och man hoppas nu kunna
ge dem obegränsad livslängd, vilket tidigare icke ansågs
våra möjligt. Den kemiska anläggningen, där plutonium
utvinnes genom utlösning i syra av de i reaktorn
behandlade uranstängerna, har förbättrats, varigenom utbytet av
plutonium avsevärt har ökats.
Ytterligare förbättringar i dessa avseenden väntas bli
införda vid den helt nya anläggning, som till en kostnad
av 500 bygges i Hanford och som uppges komma att
bli av samma storleksordning som hela det ursprungliga
Manhattan Project. Arbetet med uppförandet av den nya
anläggningen har blivit starkt försenat. En av de nya
reaktorerna, som blir av lågtemperaturstyp med
grafitmodera-tor, samt vattenkylda och avsedda för förbränning av
natururan, kommer dock i drift på hösten 1949, med en
annan som reserv. Den tredje reaktorn har blivit
uppskjuten i avvaktan på att den nya kemiska anläggningen
blir klar: dess byggande beräknas börja först 1950.
Frågan om, hur fullständigt plutoniet kan utvinnas, är
nu icke längre ett tekniskt utan ett ekonomiskt problem,
som det kan komma att ta några år att slutgiltigt lösa.
Följande frågor ingår i problemställningen: Vilket är det
relativa värdet av uran 235 och plutonium? Om avel (dvs.
produktion av mer än 1 kg plutonium vid klyvning av 1 kg
uran 235) är tekniskt möjlig, hur långt kan det löna sig
att driva den med tanke på priset för natururan? Hur
långt lönar det sig att driva anrikningen av det
uranmaterial som tillförs reaktorerna vid bombtillverkning
resp. kraftproduktion? Finns det någon användning för
radioaktiva avfallsprodukter — t.ex. som radioaktiva
giftstoft för militära ändamål?
För ett år sedan ansågs att anläggningarna vid Oak
Ridge för isotopsseparation genom gasdiffusion, och i
synnerhet genom elektromagnetiska metoden, icke hade
någon framtid. Nackdelarna var anläggningarnas höga
kostnad och deras komplicerade mekaniska uppbyggnad.
Vidare är deras avfallsprodukter oanvändbara för en
fullständigare bearbetning, medan däremot
plutoniumprocessen åtminstone ger förhoppningar om att avel skall vara
möjlig. Slutligen kan kraft icke erhållas som biprodukt.
Av dessa orsaker stängdes den elektromagnetiska
anläggningen. medan gasdiffusionsanläggningen hålles i drift
mera för experimentändamål. Det synes emellertid, som
om de senaste atombombsförsöken vid Eniwetok med nya
typer av atombomber skulle ha visat, att uran 235 har
vissa uppgifter som plutonium icke kan fylla.
AEG har nu därför kastat helt om och beslutat att bygga
en ny gasdiffusionsanläggning vid Oak Ridge, vilken är
avsedd för en lägre grad av separation och kommer att
Bearbetning av aitierikanska källor, främst Business Week 30 apr.
1940.
användas för att mata den nuvarande anläggningen med
högvärdigare material och därmed öka dess kapacitet.
Kostnaden uppskattas till 70 M$. Vidare talas det om en
ytterligare fördubbling om några år av den nuvarande
anläggningen.
De framsteg som nu har gjorts gäller bland annat
möjligheterna till industriell framställning av det
barriärmaterial, som används vid diffusionsprocessen. Det härför
använda porösa materialet är olikt allt annat som tidigare
har framställts industriellt: det innehåller flera miljarder
hål per kvadratcentimeter, varvid varje hål har en
diameter av storleksordningen 0,001 jx; hinnan är mycket
tunn och alltså skör, men måste ändå stoppa mot höga
tryck; vidare räknas de i en anläggning ingående ytorna i
kvadratkilometer. En annan förbättring gäller nya
konstruktiva möjligheter att använda den nya plast, fluoroten.
som är det enda material som har visat sig vara
användbart i de tusentals pumpar, kranar och kopplingar, vilka
leder den högkorrosiva uranhexafluoridvätska, som är
råmaterial för gasdiffusionsprocessen.
Under den tid som den elektromagnetiska anläggningen
har varit stängd har ett avsevärt utvecklingsarbete pågått,
varigenom processens ekonomi nu har kommit i paritet
med vad diffusionsprocessen nådde under kriget. Om
förbättringen kan drivas ännu längre, kommer anläggningen
att byggas om i enlighet med de nyare rönen och åter
sättas i drift.
Atombomben
I Los Alamos har som nämnts en kraftig omorganisation
skett, och nedgångsperioden omedelbart efter kriget är nu
förbi. En helt ny generation vetenskapsmän liar tagit vid,
och personalen har ökat från 1 500 till 2 000 man.
Kapaciteten har ökat genom att vissa delar av bombens
mekanik nu tillverkas på annat håll; ett byggnadsprogram på
100 M$ studeras.
Det synes som om AEC för närvarande hade tillräcklig
produktionskapacitet för att utnyttja allt det klyvbara
material som den nu förfogar över. En sammanställning av
tillgängliga fakta ger vid handen, att bombproduktionen
måste vara av storleksordningen 50 bomber per år — i
varje fall mellan 25 och 100. Detta bör vara tillräckligt
utbyte för de 750 M$ som atomprogrammet kostar per år, i
synnerhet som det kan anses tämligen säkert att
Ryssland icke förfogar över några atombomber. Skulle en
sådan ha provats, hade den resulterande radioaktiviteten
i atmosfärens övre lager upptäckts genom den konstanta
bevakning, som Bureau of Standards och flygvapnet håller.
För att hålla sitt försprång på atombombens område har
AEC investerat en hel del pengar i forskning, som inte
direkt har med uranklyvning att göra, t.ex. i den 6 000 MeV
cyklotron som byggs i Berkeley-laboratoriet. Orsaken är
atomfysikens nuvarande osäkra tillstånd, där det vimlar
av teorier om olika partiklar och krafter, som inte har
något större samband med varandra. Det finns därför
ingenting som säger, att inte någon vetenskapsman rätt
som det är kan råka snubbla på ett enklare sätt att
genomföra uranklyvningsprocessen, eller rent av en helt ny
praktisk möjlighet till atomenergins tillgodogörande. Vid Los
Alamos har man också börjat studera kärnfysikaliska
reaktioner hos de lättare grundämnena, bl.a.
heliumiso-toper.
Atomkraften
På atomkraftsområdet ligger Förenta Staterna
fortfarande efter de engelska och kanadensiska projekten. AEC har
emellertid nu aktiverat sin forskning på området; den
väntas ge resultat omkring 1953, dvs. betydligt tidigare än
som antogs för ett år sedan. Den nu inledda forskningen
gäller huvudsakligen reaktorns inre mekanism,
värmeutbytets praktiska ordnande och därmed
sammanhängande materialfrågor, samt avelsfrågan. Fyra olika typer av
reaktorer har valts för experimentarbetena.
Den ena, vattenkyld med berylliumoxid som moderator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
