Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 25 juni 1949 - Värmekapacitetens och fuktighetens betydelse vid väggkonstruktioner, av Mårten Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482
TEKJiTSK TIDSKRIFT
på yttersidan, ehuru man vid kontinuerlig
uppvärmning ej skulle behöva tänka på detta. Och
kunde man bara lära värmeledningsskötarna att
inse vad de tjocka tegel- och betongväggarna
betyder ur värmemagasineringssynpunkt skulle
denna väggtyp kunna anses ganska problemfri
även ur funktionssynpunkt. I)et är ju så att vid
kontinuerligt uppvärmda hus erfordras ur enbart
värmesynpunkt ingen värmemagasinerande
förmåga alls hos väggen, utan det är
bärighetsfordringarna som sätter stopp för den eljest teoretiska
möjligheten att här använda lätta väggar av spån
eller papper, vars värmeisoleringsförmåga lätt
kan ges mycket höga värden (låga Ar-värden)
medan en sådan väggs värmekapacitet blir
praktiskt taget lika med noll1.
Vad som är en viss mindre olägenhet med dessa
väggars höga värmemagasinerande förmåga, som
är en följd av väggmaterialets relativt stora
tyngd, är väggarnas uppförande vid hastiga och
stora yttre temperaturstegringar. Det är det
fenomen, som man brukar kalla "kylan slår in", som
blir särskilt utpräglat vid tjocka och tunga
väggar. Är värmeledningsskötaren medveten om
detta förhållande, så att han ej omedelbart efter
en relativt stor och hastig yttre
temperaturstegring från flera minusgrader till blidväder stryper
uppvärmningen att motsvara den plötsligt höga
yttertemperaturen utan fortsätter med den
kraftigare uppvärmningen ytterligare 2 à 3 dygn
framåt så blir innertemperaturen dräglig genom
att väggarna då kan tillföras värme, som
motverkar att "kylan slår in"-fenomenet ej kommer att
framträda så markerat som annars bleve fallet.
I ett par exempel skall jag här söka klarlägga
betydelsen av det i och för sig intressanta fenomenet
"kylan slår in". Vi välja då en tegelvägg och en
utvändigt isolerad betongvägg och skall något
studera dessa väggars beteende ur värmesynpunkt
jämfört med en trävägg när yttertemperaturen
stiger relativt hastigt från t.ex. — 10°C till + 5°C.
Det dröjer ofta ganska länge innan man inomhus
får känning av den mildare väderleken. Man kan
ibland iaktta att inomhustemperaturen snarare
kännes kyligare den första tiden efter
väderleksomslaget än under den kallare perioden.
För att illustrera detta och få viss jämförelse
mellan på olika sätt utförda väggar, beräknas
och uppritas de principiella
temperaturfalls-kurvorna för de tre nyssnämnda väggtyperna. Vi
väljer som representativa medelvärden en
trävägg (gammal timmerväggstyp) av 0,15 m
tjocklek, A = 0,15 kcal/mh°C och y = 550 kg/m3, en
tegelvägg av 0,4 m tjocklek, X — 0,5 kcal/mh°C
och y = 1 600 kg/nr’ samt en betongvägg av
0,2 m tjocklek, ;. = 1,5 kcal/mh°C och y = 2 200
kg/m3 på utsidan isolerad med 0,1 111 lättbetong,
X = 0,15 fccal/mh°C och y = 600 kg/ma. För
ytterligare jämförelse beräkna vi även en vägg
av enbart 0,5 m tjock betong.
Värmegenomgångs-talen blir k = 0,85, 1,0, 1,0 och 1,9 kcal/m2h°C
resp. för vägg av trä, tegel, isolerad betong och
ren betong. Temperaturfallskurvorna för de olika
väggarna framgår av fig. 5—8. För jämförelse av
värmekapaciteten hos de olika väggarna räknar
vi per in2 väggyta och får då följande:
träväggen har per nr väggyta en volym V = 0,15
iu:1; med specifika värmen c = 0,65 kcal/kg°C
blir värmekapaciteten Q’k = 54 kcal/nr°C,
tegelväggen med V = 0,4 m’ och c = 0,22
kcal/kg°C ger Q’k = 141 kcal/nr°C,
den isolerade betongväggen med c — 0,27
kcal/kg°C för betongen och c = 0,24 kcal/kg°C
för lättbetongen ger Q’k — 133 kcal/m20C,
den rena betongväggen med V = 0,5 och c —
= 0,27 kcal/kg°C ger Q’k = 300 kcal/nr°C.
Man ser härav att den rena betongväggen har
största värmekapaciteten per grad räknat. Av
figurerna ser man huru mycket mera värme
varje vägg behöver eller absorberar för att ett
nytt fortfarighetstillstånd för värmeströmmen
Fig. 8. Massiv betongvägg (för jämförelse, mycket hög
värmekapacitet).
Fig. 5. Trävägg.
Fig. 6. Tegelmur (hög värmekapacitet).
Fig. 7. Pä utsidan isolerad betongvägg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
