Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 26. 25 juni 1949 - Värmekapacitetens och fuktighetens betydelse vid väggkonstruktioner, av Mårten Blomqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
// juni 1949
483
genom väggen inifrån och ut skall inställa sig,
motsvarande den nya högre yttertemperaturen
+ 5° efter det antagna väderleksomslaget. Den
erforderliga uppvärmningen av väggen
illustreras av de streckade triangelformade figurerna.
Värmen härtill tas dels inifrån rummet och dels
utifrån den nu varmare ytterluften. Det mesta
värmet måste dock tas inifrån, enär detta är den
högsta temperaturen och värmeledningen vid en
homogen vägg står i direkt proportion till de
tillgängliga temperaturfallen. Om den yttre
temperaturstegringen sker såsom antagits hastigt
blir värmeströmmen inifrån rummet till väggen
vid förloppets början ungefär dubbelt så stor som
värmeströmmen från den nu -f- 5° ytterluften till
väggen. Allt efter förloppets fortskridande ökas
proportionerna av den inifrån kommande
värmeströmmen så att vid slutet, då det nya
fortfarig-hetstillståndet inträder, kommer all värmen från
insidan. Totalt levereras således ca 5/6 av
väggens hela värmebehov under förloppet från
insidan. Detta framgår med önskvärd tydlighet av
figurerna. Antar man en stegring hos ytterluften
endast från —10° till 0° får man tydligen att
väggen vid förloppets början fordrar tre gånger
så mycket värme inifrån rummet som från
ytterluften för sin uppvärmning till det nya
fortfarig-hetstillståndet. Härav ser man i huru hög grad
tunga väggar med hög värmekapacitet har
förmåga att "stjäla" värme vid ett omslag från kallt
till blitt väder. Vid omvända förhållandet, dvs.
vid hastiga temperaturfall hos ytterluften, har
man givetvis detta förhållande till godo i stället,
så att man inomhus ej förrän efter viss tid får
känning av den kalla yttertemperaturen.
Väggens yttemperatur på inre sidan åt
rummet blir under denna väggens anpassningsperiod
även något lägre än under den kalla perioden
(förloppets början antydes streckat i fig. 6) och
att detta betyder en hel del för värmekänslan
förstår man lätt, när man vet att av allt bortfört
värme från en människa ungefär hälften utgöres
av strålningsvärme, vilken andel således ökar
allteftersom väggytan minskar i temperatur.
Väggens nyuppkomna värmebehov måste således
först fyllas innan det nya fortfarighetstillståndet
med de nu mindre uppvärmningsfordringarna
kan inträda. Vi skall då se huru länge man måste
fortsätta med den mot den tidigare kalla
ytterluften svarande uppvärmningen för att ej
nämnvärt påverka det innanför liggande rummets
värmeförhållanden. Den totala värmemängd, som
erfordras för att uppvärma väggen eller öka dess
magasinerade värme, så att det svarar emot det
nya tillståndet, utgör Qk = c • y • V • At kcal/m2,
där A t är väggmaterialets uppvärmning i
medeltal enligt figurerna. Detta blir för träväggen
420 kcal/m2, tegelväggen 1 130 kcal/m2, isolerade
betongväggen 485 kcal/m2 och den rena
betongväggen 2 500 kcal/m2.
Värmeutstrålningen per m2 vägg Qu = k ■
■ (tinne — tu,e) kcal/nrh för resp. väggar blir per
m3 räknat vid —10° yttertemperatur för
kcal/nrh
träväggen ........................................25,5
tegelväggen .....................................’iO
isolerande betongväggen ............,’i0
rena betongväggen ........................57
Vid +5° yttertemperatur blir utstrålningstalen
hälften, enär temperaturfallet då är hälften.
Tiden t innan det nya jämviktstillståndet uppnås
erhålles med de här antagna värdena enl. ekv.
5
Q-iou • t = Q+bu • t + - Qk
eller för
h
träväggen .................... 27,5
tegelväggen .................. 62
isolerande betongväggen ...... 27
* rena betongväggen ............ 73
Eftersom det förutsatts att uppvärmningen är i
proportion till utstrålningsförlusterna blir
tidsskillnaden för de olika väggtyperna ej så stor.
Den rena betongväggen fordrar ju med de gjorda
antagandena ungefär 2,5 gånger så mycket
uppvärmning som träväggen, vilket endast visar
nödvändigheten av en isolering. Den togs ju med
endast för jämförelse och visar att den fordrar
ungefär sex gånger så stort värmetillskott som
träväggen (som extremvärde kan man jämföra
de mer än metertjocka gråstensmurarna hos
våra gamla slott, t.ex. Vadstena) medan
tegelväggen fordrar nära tre gånger så mycket värme
som träväggen för att fylla på sitt emot det nya
fortfarighetstillståndet svarande
värmemagasine-ringsbehov.
För hus med väggar av tungt material med stor
värmekapacitet bör man tydligen ej minska på
uppvärmningen efter ett hastigt
temperaturomslag till blidväder förrän efter omkring 2 à 3
dygn med tanke på att t.ex. tjockare tegelväggar
har motsvarande högre kapacitetsvärden än den
i exemplet valda. Dessa
värmekapacitetsegenska-per hos materialet torde vara orsaken till
fenomenet "kylan slår in". Bortsett från denna, man
kan nog säga mindre olägenhet ur
värmesynpunkt som relativt lätt borde kunna övervinnas
endast genom motsvarande reglering av
uppvärmningen, torde det ej finnas några egentliga
problem för konstruktionen av bärande väggar
av tegel eller isolerad betong för hus med
kontinuerlig uppvärmning.
Väggar för hus med intermittent uppvärmning
Väggar för villor och mindre hus, som i regel
utföres av ett grundmaterial, trä eller
stenmaterial, med något slag av isolering, erbjuder
genom de relativt många variationsmöjligheterna
mellan dimensioner och olika material som finns
att tillgå, ibland ganska stora svårigheter ur
konstruktiv synpunkt. Att inplacera lämpligt ma-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
