Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 6 augusti 1949 - Modern kabeltillverkning, av Bror Hansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 augusti 1949
507
Fig. 14. Sektorkärnor, t.v. valsad, t.h. traditionell
konstruktion; valsning i maskin enligt fig. 15 ger en mycket god
fyllfaktor —- minskad åtgång av papper, bly och
arme-ringsmaterial och mindre mängd fri olja.
som exempel endast nämnas, att antingen blir
fyllfaktorn dålig eller också blir kopparn hård
och blir den hård, blir dels kabeln svårböjlig,
och dels det elektriska motståndet högt. Hård
koppar har ju ca 1,8 % högre motstånd än mjuk
koppar.
Konsten att göra en perfekt mjuk, perfekt
sek-torformad kabel med god fyllfaktor är enkel, när
man kan den. Patentet är nu år gammalt
men vi skulle väl aldrig brytt oss om att utnyttja
det, om inte speciella omständigheter hade
tvingat därtill. Det blev produktionsökningen,
som tvingade fram experimenten. De gamla
kabelkärnorna uppbyggdes av ett mycket stort
antal trådar. Och med ökad produktion hade
det så småningom blivit så att vi i våra förråd
inte hade plats för alla de erforderliga
dimensionerna. Våra försök att få standardisera
kabelareorna och förslagsvis utesluta varannan typ,
som långt tidigare av andra skäl ej hade
framförts, hade ej mötts med förståelse. Vi måste
göra någonting. En lösning var, att vi skulle göra
alla våra kopparkärnor av en och samma tråd,
5 mnr (med diametern 2,52 mm). Med den kan
man kabla 25 mm2 (5 trådar), 35 mm2 (7 trådar),
50 mm- (10 trådar), 70 mm2 (14 trådar), 95 mm2
(19 trådar), 120 mm2 (24 trådar), 150 mm2
(30 trådar) etc.
För de grova areorna gick det nog bra med
denna tråd, men för de klena var tråden för grov.
Kopparkärnorna blev fula och kantiga och gav
inte tillräckligt jämna och tillförlitliga kablar.
Metoden är så enkel som fig. 14 och 15 visar.
Med elektrisk ström genom den framåt gående
kabeln bringas den i glödgning och så plattas den
till i dragverktyg eller valsverk medan kabeln är
glödande och mjuk. Den vid kylningen bildade
vattenångan är skyddsgas.
Vår önskan att standardisera kabelareorna
kvarstår givetvis. Jag kan inte komma ifrån den
åsikt, som delas av så många, att det skulle
räcka med varannan av de areor, som
fastställdes i en tämligen ojämn serie för kanske femtio
år sedan. Om kabelfabrikerna fick göra dubbelt
så mycket av varje typ, skulle kvaliteten bli jäm-
nare och därmed högre. Vårt lilla land måste ta
vara på de möjligheter till förenkling, som en
standardisering kan ge. Vår enda möjlighet att i
tillverkning av industrialster komma i jämnhöjd
med de stora länderna är en långt driven
förenkling av typer (standardisering) så att vi
också kunna massproducera. Jag har sett
tillräckligt av amerikanska fabriker inom det yrke, som
jag kan, att jag kan påstå, att ordna vi bara för
oss så, att vi kan masstillverka, så är svensk
industri på toppen. Alla våra ansträngningar bör
gå i den riktningen.
Sedan vi nu kommit en god bit på väg
beträffande kvalitetsnormerna för gummiledning och
fått kanske världens förnämsta kvalitetsnormer
för högspänningskablar klara, borde vi
koncentrera vårt intresse på möjligheterna att tillverka
ett fåtal dimensionsstandardiserade typer. Här
har alla parter, de kontrollerande myndigheterna,
användarna och fabrikanterna samma intresse.
När det gäller högspänningskablar överskuggar
inte jämnheten helt de övriga
kvalitetsegenskaperna. När man kommer över t.ex. 30 kV får
man inte bortse från den specifika
genomslagshållfastheten hos papper och olja, från förluster
och andra kvalitetsegenskaper. De spelar en
mycket stor roll och speciellt när det gäller de
allra högsta spänningarna bli
isolationstjock-lekarna så pressade, att man måste utnyttja
varje möjlighet att öka hållfastheten, men
behovet av jämnhet i egenskaper blir även det allt
större, när säkerhetsmarginalen pressas.
Jag har inte nämnt polyvinylklorid, polyetylen
och andra plaster, som alldeles säkert så
småningom komma att tränga ut gummi och papper.
För närvarande utgör pv-isolationen i Sverige ca
10 % av guminisolationen. Om pv-hartset var
billigare, vore nog gummits saga för ledningar
all, och varför skulle det inte kunna tränga ut
även pappersisolationen? Jag har nämnt, att
produktionsskäl kan göra att lågspända
papperskablar en gång isoleras med konstharts, men
även för högspänningskablar får vi väl anse det
nuvarande tillverkningssättet antikverat.
T.o.m. den fina maskin vi gjorde för att
tillverka 380 kV kabeln för Harsprånget, hör, hur
förnämlig den än är, inte samman med modern
produktionsteknik utan är mer att likna vid en
maskin med vars hjälp man lättare och bättre
utför ett högklassigt hantverk. Detta att linda
Fig. 15. Den kopparkabel som skall komprimeras (t.ex. till
sektorform) bringas till glödgning med ström från
elektroderna 7 och 8 och valsas vid 5 i glödande tillstånd till
sektorform; ångan från kylvattnet tjänstgör som skyddsgas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
