Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 augusti 1949 - 1948 års säkerhetskonvention, av Hjalmar Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 september 1949
533
maskineriavdelning och kontrollstationer, som
elektriska lanternor. Nödkraftkällan, som skall
inkopplas automatiskt vid nödfall, kan utgöras
av antingen ett ackumulatorbatteri, som är i
stånd att vid nödtillfälle tillhandahålla
erforderlig ström, eller av en generator, driven med en
förbränningsmotor med eget bränsleförråd, och
kompletterad med ett ackumulatorbatteri med
tillräcklig kapacitet för en halv timmes drift.
Elektriska styranordningar skall kunna förses
med ström från två matarledningar från
huvudinstrumenttavlan. Varje matarledning skall ha
tillräcklig kapacitet för överföring av kraft till
samtliga motorer som samtidigt kan vara i gång.
Alla isolerade metalldelar av elmaskiner eller
elutrustning, som icke är spänningsförande men
som vid fel kan spänningsättas, skall vara
jordade; all apparatur skall vara säker mot fara
vid dess vanliga handhavande. Metallhöljena till
alla bärbara lampor, verktyg o.d., som är
avsedda för 100 V eller mera, skall vara jordade
genom en lämplig ledare i anslutningssladden.
Till öppna instrumenttavlor skall personalen
utan fara ha lätt tillträde på både fram- och
baksida; gavlar och baksidor skall vara
skyddade, och där skall finnas en matta eller trall av
isolerande material. För beröring åtkomliga
strömförande delar med en spänning till jord
större än 250 V likström och 150 V växelström
får inte monteras på framsidan av
instrumenttavla eller instrumentbord.
Fartygsskrovet får icke användas som
åter-ledare för kraft-, uppvärmnings- och
belysningssystem. Distributionssystemen skall vara så
anordnade att eldsvåda inom någon av de
brand-säkert avskilda huvudavdelningarna icke
inverkar på väsentligare driftförhållanden inom
någon annan avdelning. Ledningarnas metallhöljen
och armering skall vara elektriskt
sammanhängande och jordade. Hos belysningsarmaturen får
skadlig temperaturstegring icke uppkomma och
omgivande föremål icke bli överdrivet varma.
Ledningarna skall vara monterade så att de icke
utsättas för nötning eller annan skadegörelse.
Varje särskild strömkrets skall skyddas inot
överbelastning.
Ackumulatorbatterier skall vara inbyggda, och
batterirum lämpligt konstruerade och effektivt
ventilerade. Anordningar, vid vilka ljusbågar
kan uppkomma, får installeras i batterium
endast om de är explosionsfria.
Del D — Brandskydd i bostäder och arbetsrum
Brandskyddet ägnades mycket stor
uppmärksamhet vid konferensen och detaljerade
bestämmelser har också införts. Bestämmelserna
gäller endast för passagerarfartyg. Fartyg, som
icke för flera än 36 passagerare, behöver dock
inte uppfylla andra bestämmelser än de som
gäller för vertikala huvudavdelningar och öpp-
ningar i skott som begränsar sådana
avdelningar under förutsättning att fartyget är utrustat
med ett av administrationen typgodkänt system
för upptäckande av eldsvåda.
I konstruktionskapitlets brandskyddsavdelning användes
bl.a. följande definitioner:
icke brännbart material är ett material som icke brinner
eller avger brännbara gaser i tillräcklig mängd att
antändas av en riktad låga då temperaturen stigit till
ungefär 750°;
standardbrandprov är ett ugnsprov som vid slutet av de
första 5 min ger 538°C, 10 min 704°C, 30 min 843°C och
60 min 927 °C;
klass-A, eller brandsäkcr indelning åstadkommes med
skott och däck: som är av stål eller annat likvärdigt
material; på lämpligt sätt stagade och så konstruerade, att
de förmår förhindra genombrott av rök och lågor under
ett standardbrandprov av en timmes varaktighet; de skall
ha en isoleringsförmåga enligt administrationens
bestämmande. Där sådana skott och däck utgör brandsäkcr
indelning mellan utrymmen, av vilka det ena innehåller trä
eller annat brännbart material i närheten av skottet eller
däcket, skall skott ocli däck i allmänhet vara så isolerade,
att, om endera sidan av dem utsättes för
standardbrand-provet under en timme, på den icke utsatta sidan
medeltemperaturen icke stiger mer än 139° över
begynnelsetemperaturen, varvid temperaturstegringen icke i någon
punkt får vara högre än 180°C. Minskad isolering eller
frånvaro av isolering får förekomma där administrationen
anser ringa brandrisk föreligga;
klass-Ii eller brandfördröjande indelning åstadkommes
med skott så konstruerade, att de kan förhindra
genombrott av lågor under den första halvtimmen av ett
standardbrandprov. Därjämte skall skotten ha en
isoleringsförmåga enligt administrationens fordringar. Skotl som
utgör brandfördröjande skott mellan hytter, skall i
allmänhet vara av material, som om endera sidan av skotten
utsättes för ett standardbrandprov under dess första
halvtimme, förhindrar temperaturen på den icke utsatta sidan
att under provet stiga mera än 139° över
begynnelsetemperaturen. Då skottbeklädnaden är av icke brännbart
material, är det tillräckligt att denna fordran på
begränsning av temperaturstegringen uppfylles under de första
15 min av ett standardbrandprov;
vertikala huvudavdelningar är sektioner, i vilket skrovet,
överbyggnader och däckshusen är indelade genom
brand-säkra huvudskott;
kontrollstationer är utrymmen, där radio, viktigare
navigationsanordningar eller centrala
brandregistreringsanord-ningar eller nödgeneratorer är placerade.
Från amerikansk sida föreslogs under
konferensen att all fartygsinredning skall utföras med
brandsäkert material. I USA finns redan i viss
utsträckning bestämmelser härom och man
önskade få dem internationellt antagna. Där
använder man brandsäkert material även för
bostadsinredningar, men i andra länder torde det
åtminstone för närvarande icke finnas tillräcklig
tillgång till material av detta slag. Det beslöts
emellertid vid konferensen att brandskyddet på
fartyg skall ordnas efter tre metoder, som
skeppsbyggare och redare kan välja emellan.
Dessa metoder är följande:
metod 1 gäller för fartyg med inredning av icke
brännbart material;
metod II gäller för fartyg, som är utrustade med
automatiskt sprinklersystem och brandalarm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
