- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
544

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 augusti 1949 - Pneumatisk mätning av små längdförändringar, av Carl G Hård af Segerstad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

544 TEKJiTSK TIDSKRIFT

spindelläget blir tillnärmelsevis indifferent och spindeln
balanserad, varför mättrycket kan göras mycket litet;
instrumentet kan lätt göras självdämpande.
Insvängningstiden vid standardinstrumentet ligger vid ca 0,3 s;
luftförbrukningen är jämförelsevis låg;
flera mätområden ernås på enkelt sätt;
genom att stora riktkrafter står till förfogande kan man,
utan att instrumentvisarens utslag stores märkbart,
belasta den med elektriska impulsgivare av godtycklig typ;
i betraktande av den utomordentligt stora
mätnoggrannheten — närmast jämförbar med interferenskomparatorns
— blir instrument enligt Deltaprincipen synnerligen enkla
och billiga;

principen kan användas för mätning av alla
dimensionsändringar, som kan transformeras om till ändringar i
längd eller yta, och detta villkor uppfylles av de flesta
fysikaliska storhetsändringar. Som exempel på
principens oerhörda känslighet kan nämnas, att man på
visarinstrument med 140 mm skala kan få ett skalutslag av
1 mm för en längdförändring av 1 X 10"6 mm, vilket
innebär 10® gångers linjär förstoring. Vid så stora
förstoringar är det inte möjligt att kalibrera instrumentet
ända ned till mätområdets undre gräns, varför
extrapole-ring har utförts. Denna förstoring har antagligen föga
praktisk betydelse, men den visar till vilka värden man
har möjlighet att komma. En tanke har varit att utnyttja
en sådan förstoring för geofysikaliska mätningar t.ex. i
samband med malmletning, där man är beroende av hög
förstoring men inte av absolutvärden utan kan klara sig
med relativmätning;

en punkt av stort intresse som möjliggjort enkla
konstruktioner är att man även vid högsta förstoring liar
tillgång till avsevärda ställkrafter, vilka inom tillräckligt stora
områden är direkt proportionella mot avvikelser från ett
givet normalvärde;
Deltainstrumentet har som nämnts stor noggrannhet vid
liten luftförbrukning och är dessutom okänsligt för
vibrationer inom rimliga gränser. Det är dessutom okänsligt

för smuts enär ju något övertryck alltid råder innanför
instrumentkåpan.

Deltameterns utförande

Deltametern användes vanligen såsom ren komparator,
ehuru man genom vissa tillsatsanordningar även kan
använda den såsom absolutvärdevisande. Här har endast
komparatorutförandet medtagits, och detta framgår i
princip av fig. 9. Luft från servisnätet eller en
kompressoranläggning kommer via slangnippeln L in i ett filter och
passerar därifrån via en inställbar strypventil in i
kon-stanttryckregulatorn Af. Strypventilen före regulatorn är
avsedd att reducera luftförbrukningen till den för
instrumentets drift erforderliga och sålunda förbättra
drifteko-nomin. Regulatorn, som egentligen är en
specialkonstruerad överströmningsventil, kommer att behandlas senare.
Från regulatorn går luften in i vèntilen, som underifrån
påverkas av en i membraner upphängd mätspindel F,
vilken i sin nedre ända är försedd med en mätspets av
speciellt hårt material. Betraktar vi den förstorade
ventilen på fig. 9 inses omedelbart verkningssättet och
konstruktionen. Ett system av brickor är monterade på en
central skruv N så att de bildar en central inloppskammare O,
där alltså luft av konstant tryck från regulatorn kommer
in, samt två mätkammare B, vilka genom de ringspalter
som bildas mellan olika brickor står i förbindelse dels med
inloppskammaren och dels med den yttre atmosfären. I
de periferiska brickorna är uttag gjorda för förbindelse
med instrumentets tryckupptagningssystem, dvs. två
bälgar, varav en P är synlig på fig. 9. Dessutom finns en
annan förbindelse från mätkamrarna till den yttre
atmosfären via två exakt likadana hål. Denna förbindelse är
vid användandet av högsta känslighet stängd genom en
särskild hävarmsmanövrerad ventil Q (försedd med
siffror på fig. 9). Vill, man använda lägre känslighet, öppnas
nyssnämnda ventil, som frilägger utloppen från
mätkamrarna och sålunda medför en trycksänkning med
åtföljande mindre känslighet. Samtliga i Deltaventilen ingåen-

Fig. 9. Deltameter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0556.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free