Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 augusti 1949 - Bergborrning med hårdmetall och dess ekonomi, va Gunnar Ryhre och Åke Kallin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 augusti 1949
553
Bergborrning med hårdmetall
och dess ekonomi
Civilingeniör Gunnar Ryhre och ingenjör Åke Kallin, Stockholm
De egenskaper, som skiljer hårdmetallskäret
från stålskäret och som inverkar på valet av
utrustning och arbetsmetoder, är huvudsakligen
två: hårdmetallskäret medger flera borrade
meter mellan två omslipningar och det ger större
specifik borrsjunkning (dvs. borr sjunkning i
cm/min vid 7 at ö, 40 mm skärdiameter vid
borrning av grunda hål).
Den förstnämnda egenskapen möjliggör större
borrgångsskillnader, vilket inverkar på
matningsanordningarna. De större
borrgångsskillna-derna medför dessutom mindre medeldiameter
på borrhålet för ernående av en önskad
bottendiameter, vilket ökar den verkliga
borrsjunk-ningen. Detta i förening med den större specifika
borrsjunkningen ger möjlighet att övergå till
lättare maskiner och klenare borrstål. En
övergång från stålskär till hårdmetallskär är alltså
ej enbart en fråga om utbyte av borr utan för
med sig förändringar även i den övriga
borrningsutrustningen. Om man vid drivning av
smärre orter önskar utnyttja de ökade
borr-gångskillnaderna, vilket är av så väsentlig
ekonomisk betydelse vid borrning med
hårdmetallskär, kan man av utrymmesskäl tvingas att
spränga salvor med parallellställda borrhål. Man
kan då säga, att hårdmetallskäret även påverkar
valet av sprängningsmetod.
För att effektivt kunna tillgodogöra sig de
erfarenheter, som efter hand vanns, och i avsikt
att få till stånd ett planerat samarbete och
därmed snabbare kunna nå ett gott resultat
bildades i januari 1946 en hårdmetallkommitté med
representanter för gruvindustrin, väg- och
vattenbyggnadsindustrin samt tillverkare av
hård-metallborr och borrmaskiner. Parallellt med
denna kommitté har en kommitté inom Jernkontorets
utskott för gruvforskning sysselsatt sig med
vissa forskningsuppgifter inom
hårdmetallbolr-ningens område.
Hårdmetallborrens egenskaper
Borrgångsskillnad
Vid borrning med stålskär har 0,8 m
borrgångsskillnad varit vanligast med hänsyn till lämplig
arbetshöjd vid pallborrning och praktisk mat-
622.233.3.051 : 669.275
ningslängd vid teleskopmatade borrmaskiner.
För hårdmetallborren har denna
borrgångsskillnad bibehållits i tillverkarnas standardserier.
Där större matningslängder kunde erhållas, t.ex.
vid horisontalborrning med knämatade
borrmaskiner, övergick man rätt snart till att
utesluta varannan borr i en standardserie och
erhöll då 1,6 m borrgångsskillnad. Med undantag
för ansättningen, som givetvis försvåras vid
längre borr, har endast fördelar konstaterats
därmed.
Allmänt kan emellertid sägas, att
borrgångs-skillnaderna bör anpassas efter önskat håldjup
och att ytterligare ökning av borrgångsskillnaden
är önskvärd, under förutsättning att ej
borrstångens ökade svajning under borrningen
kommer att medföra kortare livslängd för
hårdmetallborren. Det innebär alltså, att man ofta
måste företa specialbeställningar, vilket vid
större arbeten emellertid är ekonomiskt.
Borrstål
Vid borrning med stålskär användes nästan
uteslutande 1" borrstål. I och med
hårdmetallborrens införande övergick man till lättare
borrmaskinstyper och mindre borrskärsminskning,
vilket medförde, att %" borr stål kunde
användas. För närvarande förbrukas till ca 90 % %"
och 10 % 1" hårdmetallborr. 1" borrstål
användes vid borrning med tyngre maskiner, t.ex.
RH 70, och där skärdiametrar över 40 mm
erfordras, t.ex. vid förankringsborrning. Om
hård-metallskärens hållfasthet så småningom tillåter,
kan det åter bli aktuellt att använda tyngre
borrmaskiner, vilket då eventuellt medför en
återgång till 1" borrstål.
Den vanligast förekommande skärtypen är
mejselskär med skärdiametrar normalt varierande
mellan 29 och 40 mm. Borrskärsminskningen
mellan två efterföljande borr i samma
borr-gångsserie behöver ej överstiga 1 mm. I
marknaden förekommer även
treskärs-hårdmetall-borr, vilka är lämpliga i mycket slagrikt berg,
där ett mejselskär har lättare att borra fast,
samt i mycket lösa bergarter, t.ex. i kalkbrott.
För borrmaskiner utan mellanblock användes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
