Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 30. 27 augusti 1949 - Korrosionsskydd för stålkaj, av sah - Trycktuber av förspänd betong, av sah — G Lbg - Automatisk tillsats av is vid betongblandning, av G Lbg - TNC: 15. Teknikens ordförråd, forts., av J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
566
TEKJiTSK TIDSKRIFT
platsen har sedermera på alla ytor sprutats ett 0,75 mm
lager asfalt. Efter montaget slutligen har hela
konstruktionen fått ytterligare ett lager asfalt. Alla pålar har
dessutom försetts med en betongmantel från 0,6 m under till
1,5 m över medelvattennivån.
Härutöver har för första gången för en konstruktion av
detta slag använts katodskydd. Man har undersökt både
den elektrolytiska metoden, där man använder en yttre
likströmskälla och anoder av järnskrot eller kol, och den
galvaniska metoden, där man utnyttjar potentialskillnaden
i spänningskedjan mellan magnesium och järn. Den senare
metoden föredrogs som mera ekonomisk. Det visade sig
att strömbehovet för hindrande av korrosion hos rent stål
i saltvatten var minst 100 mA/m2 (jämfört med 20 mA/m2
för skydd av t.ex. i marken nedlagda ståltuber). Skyddet
utfördes så, att två eller tre 20 kg magnesiumanoder
upphängdes i neoprenklädda kopparlinor med omkring 6 m
intervall längs stålkonstruktionen. Man får på så sätt en
sluten strömkrets från magnesiumanoden via havsvattnet
till stålkonstruktionen, vilken fungerar som katod, och
därifrån genom kopparlinan åter till magnesiumklumpen.
En liknande skyddsmetod har använts för en 25 km lång
sträcka av oljeledningen där den korsar ett sund.
Ståltuberna är här övertäckta med två lager emaljimpregnerad
glasfiber, ett lager impregnerad filt och härutöver ett lager
påsprutad betong — det senare till skydd mot
skeppsmask; skyddshöljet har samma vikt som ståltuben.
Härutöver har man på varje sida om sundet installerat 2 000
kW vindgeneratorer, vilka sänder en ström genom vattnet,
så att detta håller en högre spänning än järnets
galvaniska potential i saltvatten. Som reserv för
vindgeneratorerna har man dessutom gropar, fyllda med
magnesiumanoder. Man hoppas på detta sätt kunna femfaldiga
ledningens livslängd (Civ. Engng mars 1949; Fortune febr.
1949). sah
Trycktuber av förspänd betong. Vid kraftverket Lardit
i Truyèreområdet i Frankrike har man såvitt känt är för
första gången använt trycktuber av förspänd betong.
Ledningen är 1 000 m lång med en nivåskillnad av 350 m;
rörens inre diameter är 1 500—1 600 mm och yttre
diametern 1 800 mm. Tuberna har tillverkats vid fabrik i 6 m
långa element. Vid skarvarna, som tätas med
gummipackningar, är elementen upplagda på betongstöd på så sätt
att rörelser i mark, temperaturvariationer etc. icke skadar
tuben. Ett rörelement består av en inre del av centrifugerad
betong med förspänd, längsgående armering. Härpå
spännes med hjälp av en specialmaskin ringar av högvärdigt
stål. Slutligen omges det hela med ett lager vibrerad
betong enligt en ny metod (Oß29 = 1 000 kp/cm2).
Dimensionerna har valts så, att tuberna väl tål det statiska
vattentrycket; vid vattenslag öppnar sig betongen i fina sprickor
och släpper ut något vatten, så att trycket minskar,
varefter de åter sluter sig. Hela ledningen fungerar på så sätt
som en automatisk säkerhetsventil. Kostnaderna för dessa
tuber uppskattades bli tre fjärdedelar av den för ståltuber
(M Berthier i Mém. Soc. Ing. civ. France maj—juni 1948).
sah — G Lbg
Automatisk tillsats av is vid betongblandning.
Vid Fort Gibsondammen i Grand River (Oklahoma) gjutes
1 380 m3 betong per dag. Härtill åtgår 180 t is, som
nedsätter temperaturen i betongen, då den kommer till
formen, till 10 à 15°C. Till en sats om 1,5 m3 betong sättes
45—135 kg is beroende på luftens och materialens
temperatur. Isen tillverkas i tre maskiner, som vardera
producerar 60 t is per dag. Metoden är billigare än att kyla
med cirkulerande vatten.
Blandarstationen är helautomatisk, typ Johnson. Den
väger automatiskt samtidigt nio olika material, vilka via
en skakande tratt ("hopper") och roterande rör tillföres
en 1,5 m3 Kochringblandare. Stenstorleken varierar från
2 cm vid de tunnaste till 15 cm vid de grövsta
konstruktionerna. Cementhalten är 250 kg/m3 för de yttre och 195
kg/m3 för de inre partierna, hållfasthet efter 28 dagar 316
resp. 260 kp/cm2. Betongen transporteras i 1,5 eller 3,0 m3
byttor på Euclidtruckar, två på varje truck. Med en krän
lyftas hyttorna till formarna, vilka utföres av 2"
spåntplank. Även kalksten användes i betongen. De fyra första
skiften göts med 0,75 m och de återstående 1,5 m tjocklek.
Betongen vibrerades.
Dammen, av gravitationstyp, är grundlagd på kalkberg
och innehåller 30 flodutskov med segmentluckor b X h i==
i= 12,2 X 10,7 m, vilka skall avbörda 70 000 m3/s.
Intagsöppningarna, sex 4,42 X 5,48 m, avstänges med plana
luckor av caterpillartyp. De fyra generatorerna avger
12 500 kVA vardera (C H Chokpëntng i Civ. Eng. maj
1949). G Lbg
TNC
15. Teknikens ordförråd, forts.
Hur mycket skall räknas till teknikens begreppsområde
och alltså beaktas vid uppställning av en teknisk ordbok?
Tekniken bygger på ett flertal grundvetenskaper och
sträcker sig i alla riktningar ut till praktiska
gränsområden, vilkas nomenklatur är av stor betydelse även för den
egentliga tekniken.
Det finns över en miljon kända kemiska föreningar, alla
med namn och många med flera namn vardera.
Osäkerheten rörande dessa ords stavning, genus osv. föranleder
ideliga förfrågningar hos TNC. Mera för kuriositetens skull
kan också erinras om att matematikens räkneord till
antalet är obegränsade; ett sifferkomplex som 7 856 973
svarar givetvis mot en matematisk term, eventuellt uppfattad
som en flerordsterm. Båda de nämnda fallen är samtidigt
exempel på det lavinartade resultatet av sådan ohämmad
sammansättning som belystes i föregående TNC-spalt.
Tekniken i trängre mening gränsar omedelbart till den
industriella organisationen och därigenom till ekonomi,
handel osv. Samfärdselns område tangeras från flera håll.
De militära tillämpningarna av tekniken är mångskiftande.
1 riktning mot biologin sträcker sig tekniken in på
växtodlingens och djurskötselns område — TNC har bl.a. fått
förfrågan om termerna gödsel och gödning — ävensom
till medicinen: man behöver bara tänka på röntgenteknik,
kirurgi osv. En förnuftig gränsdragning är sannerligen
ingen enkel sak.
Om vi nu efter dessa utblickar åt olika håll kastar ett öga
på de allmäntekniska svenska termsamlingar som
föreligger hos TNC blir intrycket något mindre förvirrat.
TNC 10, Ordsamling, var från början tänkt att i sin första
upplaga omfatta ca 10 000 termer, men under
bearbetningstiden har antalet stigit. En andra upplaga når säkerligen
utan svårighet till 20 000; en sådan ordlista får betraktas
som tämligen rikhaltig, under förutsättning att dess termer
är någorlunda jämnt fördelade över teknikens olika
delområden. Fördubblas antalet, alltså till 40 000 ord,
kommer man ungefär till ordförrådet i den i Finland under
1930-talet utarbetade tysk-engelsk-finsk-svenska Tekniikan
sanasto, Teknisk ordlista. Dubblas än en gång, till 80 000,
uppnås det antal ord som TNC hittills insamlat i sitt
kartotek. Detta innehåller en mängd sammansättningar av det
förut beskrivna lättkonstruerade och självdefinierande
slaget, ävensom en mängd termer som syftar långt in i
teknikens gränsområden, men är å andra sidan ännu
besvärande ofullständigt i fråga om vissa viktiga tekniska grenar
som inte hunnit genomgås metodiskt.
Om dessa luckor i TNC:s kartotek fylldes ut, men alla
ur ordbokssynpunkt onödiga sammansättningar och alla
termer utanför teknikens allra närmaste grund- och
gränsområden lämnades åt sidan, skulle väl 100 000 bli det
runda tal som bäst representerade det totala tekniska
ordförrådet i vårt språk. Tänjbarheten hos en sådan
sifferuppgift torde emellertid av det förut sagda vara uppenbar.
J W
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
