- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
577

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 september 1949 - Utvecklingen av koordinatväljare och koordinatväljarsystem för telefonstationer, av Bertil Bjurel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 september 1949

577

ligen mycket stora svårigheter vid bedömningen
av framkomligheten i systemet med
mellanled-ningar, dels ställde markörprincipen högre krav
på relä- och schematekniken, än man på den
tiden kunde fylla.

Koordinatväljaren hade emellertid som
kopplingsorgan visat sig överlägsen varje annan
väljaretyp, och redan under 1920-talet beslöt
Telegrafstyrelsen att parallellt med det
maskindrivna systemet arbeta med koordinatväljaren.
Av de skäl som nyss anförts, vågade man dock
ej bygga stationerna enligt markör- och
mellan-ledningsprincipen utan valde en uppbyggnad i
princip enligt strowger-systemet. På så sätt kom
Sverige ändock att bli det första verkliga
experimentalfältet för koordinatväljaren i världen, och
vi erhöll erfarenheter av oskattbart värde.

Senare amerikansk utveckling

Rykten om våra erfarenheter hade spritt sig till
USA, och under 1930-talet besöktes
Telegrafverket av flera ingenjörer från Bell.
Koordinat-väljare sändes också från Telegrafverkets
verkstad över till USA. De svenska erfarenheterna
var säkerligen av avgörande betydelse, då
amerikanarna under 1930-talet beslöt sig för en
övergång till koordinatväljaresystem. Under
1930-talet konstruerades en amerikansk
koordinat-väljaretyp och 1938 öppnades i Brooklyn den
första koordinatväljarestationen utförd enligt ett
system, som i USA fått namnet "No. 1 Crossbar
System".

Koordincitväljcirsiistemet nr 1

Man kan nog utan överdrift säga att det
amerikanska nr 1-systemet väckte sensation inom
telefonvärlden. Amerikanarna hade här fullt dragit
ut konsekvenserna av markör- och
mellanled-ningsprincipen och härvid introducerat
ytterligt komplicerade markörer för
väljareinställningen. Många telefonmän ansåg nog, att man
tagit sig vatten över huvudet, och trodde att
underhållet av sådana stationer skulle bereda
oöverstigliga svårigheter. Att man var skeptisk
förefaller kanske inte så underligt, när man får
veta, att ritningen över principschemat för en
enda markör i nr 1-systemet har en längd av inte
mindre än ca 7 m. Farhågorna visade sig
emellertid vara obefogade. Underhållet vållar inga
svårigheter, ett förhållande, som jag bl. a. själv
haft tillfälle konstatera under en längre tids
vistelse på stationer av denna tvp.

Uppbyggnaden av Bells nr 1-system framgår i
stora drag av blockschemat i fig. 5. De olika
väljarestegen är uppbyggda av dels en grupp
primära, dels en grupp sekundära väljare,
förbundna med mellanledningar. Detta gäller för
både den kombinerade sökare- och
ledningsväljaren samt för alla tre gruppväljarstegen.
Karakteristiskt för väljargrupperingen i nr 1-

Fig. 5. Principiell uppbyggnad av det amerikanska
koordi-natväljaresystemet nr 1 ("Local No. 1 Crossbar Dial
System"). •—stäng, p primär koordinatväljare, s sekundär
koordinatväljare, S—LV sökare och ledningsväljare, SNR
snörlinje, 1GV, 1IGV, IIIGV gruppväljare, ] brygga, RS
registersökare, REG register, A/ markör, NG nummergrupp,
SK sökarens kontrollanordning. RSK kontrollanordning för
registersökare.

systemet är att väljarna för de olika
kopplingsstegen byggs samman i enheter om 10 primära
och 10 sekundära 20-bryggors koordinatväljare.
Ledningarna mellan de primära och sekundära
väljarna inom en sådan enhet är fördelade så att
ett anrop, som kommer in t.ex. till en brygga i
en av andra gruppväljarens primära
koordinatväljare, har mellanledningar till varenda en av
de 10 sekundära koordinatväljarna inom
enheten. En gruppering med 10 primära och 10
sekundära koordinatväljare per väljarenhet har
alldeles bestämda fördelar bl. a. ur
tillverkningssynpunkt, ett förhållande som amerikanarna
noga beaktat. Man kan nämligen då ordna så, att
alla kontakter i en horisontell rad kan få
parallellkopplas inom varje koordinatväljare. En
sådan parallellkoppling kan utföras som
blankförbindning på ett sätt, som väsentligt reducerar
tillverkningskostnaderna. Av väljarplanen
framgår bl.a. att abonnenterna är anslutna till
bryggor i den kombinerade sökare- och
ledningsväljaren. Vidare ser vi att de till första
gruppväljaren inkommande ledningarna är anslutna
till, vad vi brukar kalla, stängerna, dvs. de
horisontellt parallellkopplade kontakterna i
koordinatväljarna. I andra grupp välj ären är
ledningarna intagna till bryggorna.

Ett förhållande, som man särskilt bör lägga
märke till, är markörens omfattande uppgift. I
nr 1-systemet finns endast två typer av markörer.
Den ena, som kallas avgående markör, har till
uppgift att uppkoppla förbindelser genom både
första och andra gruppväljaren, och den andra,
som kallas ankommande markör, genom tredje
gruppväljaren och ledningsväljaren. Varje
markör upprättar således förbindelse över inte
mindre än fyra koordinatväljare. Detta sker
på en bråkdel av en sekund och per år
uppkopplar varje markör ca 15 miljoner förbindelser.
Markören uppvisar många finesser, som det här
skulle föra för långt att gå in på. Den provar
varje upprättad förbindelse och gör förnyade
uppkopplingsförsök över andra väljareenheter,
om det första försöket av någon anledning ej
lyckas, t.ex. på grund av organbrist eller fel.
Felen, som markören finner, rapporterar den till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0589.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free