- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
578

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 september 1949 - Utvecklingen av koordinatväljare och koordinatväljarsystem för telefonstationer, av Bertil Bjurel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

578

TEKJiTSK TIDSKRIFT

en särskild kontrollavdelning osv. Ett par vyer
från amerikanska stationer visas i fig. 6 och 7.

Om kopplingsförloppet bör kanske sägas, att
abonnenten då han lyfter sin mikrotelefon,
anslutes till ett register REG—a av sökaren
S—(LV) och registeranslutningsorganet RS.
Registret ger abonnenten svarston och så snart
tillräckligt antal siffror registrerats, anslutes
avgående markören M—a ett ögonblick till
registret. Markören M—a inställer därefter snabbt
första och andra gruppväljaren. De siffror, som
avser abonnentens nummer på adresstationen,
sändes sedan över förbindelseledningen av
registret REG—a till adresstationens register REG—b.
Så snart samtliga siffror registrerats i registret
REG—b anropas ankommande markören M—b,
och siffrorna överföres momentant till denna.
Markören M—b skall nu över tredje
gruppväljaren 1IIGV och ledningsväljaren (S)—LV ansluta
önskad abonnent. Eftersom abonnenterna i nr
1-systemet är anslutna till bryggor i de
kombinerade sökare- och ledningsväljarestativens
koor-dinatväljare utan någon som helst nummerisk
ordning, måste markören M—b först rådfråga ett
särskilt nummergruppsstativ för att få veta, var
den önskade abonnenten finns. Detta sker
momentant genom att markören ansluter sig till
nummergruppsstativet „VG, varefter förbindelsen
uppkopplas.

Interiirbanstationer

Den första automatiska interurbanstationen i
USA med koordinatväljare byggdes i Phila-

Fig. 6. Nummergruppsutrustning för adressmarkörens
identifiering av b-abonnenten.

Fig. 7. Kontrollavdelning för amerikansk
koordinatväljare-station, system nr 1. A, B provstativ för register REG-a,
C felindikator för avgdngssidans markör M-a, D
felindikator för adressidans markör M-b, E provstativ för
inkommande ledningar, F-J provstativ för avgående ledningar.

delphia under kriget. Stationens väljarserie,
fig. 8, är i princip uppbyggd av samma
grupp-väljartyp, som användes i nr 1-stationen.
Anläggningen fungerar synnerligen
tillfredsställande, och automatiska riksstationer enligt
koordi-natväljaresystem byggs nu i New York och
Chicago med flera stora centra enligt i princip
samma system som i Philadelphia. Dessa
stationer utgör ett led i den nu pågående
halvauto-matiseringen av USA:s rikstrafik. En vy från
liksstationen i Philadelphia visas i fig. 9.

Koordinatväljaresijstemet nr 5

Till slut skall den allra senaste utvecklingen på
koordinatväljarfronten i USA beröras. Med
ledning av inte mindre än tio års erfarenheter av
nr 1-systemet har man vid Bell Laboratories nu
utvecklat ett nytt koordinatväljaresystem för
lokalstationer, kallat "No. 5 Crossbar System".
Detta system har i första hand utformats för
automatisering av stationer med övervägande
intern trafik. Stationstypen (se Bell Lab. Rec.
mars 1949) har emellertid visat sig lämpad även
för de fall, den huvudsakliga trafiken utväxlas
med abonnenter anslutna till andra stationer.
Det är därför troligt att den kommer att ersätta
det äldre nr 1-systemet och således användas
även för automatisering av storstädernas inner-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:34:21 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free