Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 september 1949 - Utvecklingen av koordinatväljare och koordinatväljarsystem för telefonstationer, av Bertil Bjurel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 september 1949
579
områden. En första anläggning av denna typ om
4 000 nummer togs i trafik i Media Pennsylvania
den 11 juli 1948.
I nr 5-systemet har man fått en stationstyp,
som täcker de mest skiftande behov. Till denna
kan anslutas alla förekommande typer av äldre
stationer, den är användbar inom områden med
fyrsiffriga upp till åttasiffriga katalognummer,
och den medger helautomatisk rikstrafik mellan
skilda nätgrupper under användning av
tresiff-riga nätgruppsriktnummer och åttasiffriga
katalognummer. För samtalsdebiteringen är
stationen utrustad med helautomatiska
hålkortsmaskiner utförda enligt ett nytt vid Bell Laboratories
utarbetat system (se Tekn. T. 1949 s. 360).
Stationen kan i viss utsträckning tjänstgöra som
helautomatisk riksförmedlingsstation och är
särskilt anpassad till den hela landet omspännande
halvautomatiska rikstrafiken. Den är utbyggbar
från ca 2 000 nummer upp till betydligt över
10 000 nummer och medger anslutning av
fler-abonnentledningar med upp till tio abonnenter
per ledning. Av intresse är att man i nr
5-systemet i långt större utsträckning än hittills använt
kallkatodrör som kopplingselement. Denna
omständighet tillsammans med introduktion av
förbättrade relätyper väntas medföra ökad
driftsäkerhet.
Stationens utrustning för kontroll och
övervakning har fullkomnats och centraliserats på ett
sätt, som tidigare ej förekommit. Automatiska
kontrollutrustningar ansluter sig exempelvis
regelbundet till viktigare organ i stationen och
övervakar att dessa fullfölja sina uppgifter
oklanderligt. Begynnande fel kan på detta sätt
upptäckas och avhjälpas i god tid. Om en markör
på grund av tekniskt fel ej lyckas uppkoppla en
begärd förbindelse, anropar den automatiskt en
för stationen gemensam felindikator, och sänder
till denna detaljerade uppgifter över felets läge
och art. Felkort tryckes vid alla feltillfällen
automatiskt och ställes till underhållspersonalens
förfogande. I samband med
uppkopplingsförloppet kontrolleras bl.a. abonnentledningarnas
isolationsmotstånd, och onormala värden registreras
automatiskt. Tack vare stationens höga drift-
Fig. 8. Principiell uppbyggnad av automatisk riksstation i
Philadelphia. IGV, 1IGV gruppväljare, RS registersökare,
REG-a register för inkommande trafik, M markör, LG organ
för markörens anslutning till avgående ledning, REG-b
register för avgående trafik, FS organ för anslutning av
förstärkare, F förstärkare, K symbol för kontrollanordning.
Fig. 9. Interiör från den automatiska riksstationen i
Philadelphia.
säkerhet och den långt drivna automatiska
övervakningen räknar man med en väsentligt
reducerad underhållspersonal och i vissa fall med en
helt oövervakad drift.
Ur tillverkningssynpunkt representerar den nya
stationstypen ett stort framsteg, främst
därigenom att antalet organtyper har reducerats till
minimum. Hela väljareserien är nämligen, som
framgår av fig. 10, uppbyggd av endast två
väljaretyper, medan motsvarande antal i nr
1-systemet var fyra. Den ena utgöres av en
kombinerad sökare- och ledningsväljareenhet S—LV
för 290 à 690 abonnenter och den andra av en
gruppväljareenhet GV för 200 ingående och 160
utgående förbindelser.
I princip är såväl den kombinerade sökare- och
ledningsväljareenheten S—LV som grupp väl
ja-ren GV uppbyggd av primära koordinatväljare p
och sekundära s, förbunda med mellanledningar
liksom i nr 1-systemet. Varje kombinerad
sökare- och ledningsväljareenhet har förbindelser
med varje gruppväljareenhet inom stationen, och
till gruppväljareenheternas utgående ledningar
är stationens abonnentregister, snörlinjer och
ledningar till andra stationer anslutna. Genom
detta arrangemang kan varje abonnent,
oberoende av vilken S—LV-enhet han tillhör, nå varje
gruppväljareenhet och således varje register,,
snörlinje och förbindelseledning. Minsta tillåtna
antalet förbindelser från en viss S—LV-enhet
till viss GV-enhet bestämmes av framkomlighe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
