Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 3 september 1949 - Kraftproduktion och kraftöverföring på det engelska samkörningssystemet, av Lr - Nytt högspänningslaboratorium, av Je - Förbättrad glödlampa, av Mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 september 1949
591
MW
Fig. 1. Varaktighetskurva för belastningen med teoretiskt
gynnsammaste produktionsfördelning mellan
kraftstationerna. De streckade partierna i högra diagrammet änger
i praktiken förekommande avvikelser från den teoretiska
fördelningen.
Korttidsplaneringen innebär först och främst att med
bästa möjliga ekonomi täcka den under året, veckan och
dygnet variabla belastningen. Det engelska
samkörnings-systemet planerades ursprungligen som sju separata
kraftsystem. För att avhjälpa effektbrist i södra England med
hjälp av befintligt överskott i landets norra delar
igångsattes år 1937 en landsomfattande samköming, som sedan
dess bibehållits. Förbindelseledningarna mellan blocken,
som egentligen byggts som rena reservledningar, har
härigenom fått förmedla tidvis mycket stora kraftöverföringar
mellan blocken. Hela systemet består av 150 kraftstationer
i storlekar från 1 à 2 MW upp till 500 MW. Den totala
effekten var vintern 1947/48 ca 10 700 MW. Varje block
har sin egen driftcentral, som bland annat planerar
kraftstationernas körning och prognoserar belastningarna inom
sitt område. Samordningen mellan de sju blocken skötes
av ett centralt kontrollrum i London. Det senare uppgör
varje vecka med ledning av rapporter från de enskilda
blocken en normalplan för produktionen och
kraftöverföringarna mellan blocken. Med hjälp av
väderleksutsikterna för det närmaste dygnet iordningsställer blocken
varje kväll en prognos för följande dags belastningar samt
gränskostnaderna för den egna produktion, som fordras
för att upprätthålla veckoplanens "normalexport" (resp.
import) för blocket i fråga. Det centrala kontrollrummet
justerar sedan körplanerna så, att gränskostnaderna inom
blocken blir desamma, varvid dock hänsyn får tas till
överföringsförlusternas inverkan. Frekvensregleringen
skötes av ett block, medan övriga kör på konstant utbyte.
Svårigheterna med frekvensregleringen är betydande, dels
på grund av de snabba belastningsvariationerna — ett moln
över London påstås kunna medföra 500 MW
belastningsstegring —, dels på grund av den relativt långsamma
regleringshastigheten hos flertalet ångkraftverk. De vid
nuvarande effektsvårigheter förekommande
belastnings-bortkopplingarna under höglasttid har medfört särskilt
besvärliga belastningsförskjutningar med åtföljande
variationer på överföringsledningarna. Frekvenskontrollens
kvalitet beror i hög grad på tillförlitliga fjärrmätningar men
kanske ändå mer på vakenheten och entusiasmen hos
driftingenjörerna i kontrollrummen.
Vid den fortsatta utvecklingen av det engelska
samkör-ningssystemet bör driftsäkerheten hos de mest ekonomiska
stationerna förbättras. Dessa stationer bör ej heller tas ur
drift för underhåll, förrän övervakningsinstrumenten
antyder något onormalt. Fjärrmätningen bör ytterligare
utvidgas och förbättras, så att kontrollrumsingenjörerna får
full överblick över produktion och kraftöverföringar på
sitt system. Frekvensderivatainstrument bör installeras. I
framtiden bör fullständig automatisk kontroll av såväl
frekvensreglering som av kraftutbytena på viktiga
över-föringsledningar införas. Väderleksprognoserna bör
förbättras och ytterligare anpassas för kraftföretagens behov.
Långsiktiga prognoser på ca en vecka bör eftersträvas. De
reaktiva effektuttagen från stamlinjesystemet bör
kompenseras, så att de stora kraftöverföringarna ej belastas med
reaktiv effekt. För att driva de nya kraftstationer på 1 500
MW/år, som för närvarande planeras, erfordras en ökning
av driftpersonalen med minst 2 500 man om året, av vilka
de flesta måste ha teknisk skolning. För att stimulera
intresset för arbetet bland den raskt växande personalen bör
driftpersonalen få tillfälle att tjänstgöra på flera stationer
samt delta i allmänna diskussioner rörande
drifterfarenheter. Publicering av aktuella uppgifter om
driftförhållandena på kraftstationerna och stamlinjesystemet väcker även
stort intresse. Skolningen bör dock ej ensidigt sikta på de
tekniska förhållandena utan även ge en viss allmän
kunskap och kulturell bakgrund för att ej ge tekniska
robotar som resultat (A R COOPER i J. Inst. electr. Eng.
1948 h. 48). Lr
Nytt högspänningslaboratorium. För att skapa ökade
möjligheter till forskning och till provning av utrustning
för extra höga spänningar har General Electric byggt ett
nytt högspänningslaboratorium för en kostnad överstigande
2 M$. Den största hallen inrymmer två impulsgeneratorer,
vardera för 5 000 kV. Genom seriekoppling uppnår man
10 000 kV stötspänning, genom parallellkoppling 60 kA
stötström. En av generatorerna har placerats på spår och
kan transporteras ut i det fria för provning av
exceptionellt stora objekt och för undersökningar på en
försöksledning. Hallens luftintag har försetts med filter mot damm,
och försiktighetsmått har vidtagits mot uppkomsten av
vertikala luftströmmar. I andra hallar har man utrustning
för provning med upp till 1 750 kV eff., 60 p/s.
Luftkonditionering användes för åstadkommande av önskade
klimatiska förhållanden (Electr. Eng. aug. 1949). Je
Förbättrad, glödlampa. Högre ljusutbyte hos en
glödlampa fordrar högre trådtemperatur, vilket ökar risken för
bländning. För att minska ljustätheten hos lampan gör
man kolven av opalglas eller förser den med en in- eller
utvändig beläggning av ljusspridande lack eller emalj.
Dessa åtgärder sänker visserligen den maximala
ljustätheten väsentligt, för en amerikansk 60 W lampa från 600
sb till 3—15 sb, men de måste köpas med ljusförluster på
8—25 %. Den enklaste och billigaste metoden hittills har
därför varit innermattering, som för samma lampa ger
8—12 sb med en ljusförlust mindre än 0,5 %. Ju mindre
lampkolven göres desto större blir kravet på
bländnings-frihet, och därför anses de moderna små lamporna ej få
tillräckligt bländskydd enbart genom innermattering. Man
har nu i USA gått ett steg längre genom att dessutom förse
kolven invändigt med en tunn beläggning av
utomordentligt små kvartskulor. Medeldiametern är 2 400—4 300 A,
och skiktet i en 100 W lampa väger ca 40 mg. Skiktet
sänker ljustätheten betydligt utan ökad ljusförlust. Man
har nämligen funnit att den nya konstruktionen minskar
risken för urladdning mellan elektroderna genom
fyllnads-gasen och har därför kunnat höja andelen argon på kvävets
bekostnad, vilket medger högre trådtemperatur och
därmed bättre verkningsgrad. En 100 W kvartsbelagd
inner-matterad lampa med 98 % argon och 2 % kväve får
därför samma verkningsgrad som en vanlig klar 100 W lampa
med 88 % argon och 12 % kväve, ehuru ljustätheten endast
är 2 sb mot 32 sb för den enbart innermatterade och 1 300
sb för den klara lampan (Gen. electr. Rev. mars 1949). Mm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
