Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 september 1949 - Utvecklingstendenser för krossning och malning i amerikanska anrikningsverk, av Sture Mörtsell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10 september 19^9
603
sättning. Denna produkt är synnerligen lämplig att mata
in i en kulkvarn8.
Stångkvarnarna arbeta normalt i öppen krets med en
Akinsskruv eller med en Dorr-skrapa, som avskiljer
färdigmalet gods, som icke sällan uppgår till ca 40 % av
totalkvantiteten. Härigenom avlastas de efterföljande
kulkvarnarna. På stångkvarnarnas kreditsida anföres också, att
krossverken kunna göras enklare, bl.a. genom slopande
av den vid finkrossningen vanliga slutna kretsen.
Mantel-infodringens utformning med hänsyn till slitning och
mal-förmåga är dock ännu föremål för utredningar.
Kulkvarnsmalning i Copperhill
I Copperhill har man dragit ut konsekvenserna av hittills
framkomna resultat av undersökningar om kulkvarnens
varvtal och dess inflytande på målningens ekonomiska
faktorer. Den trängsta sektionen i ett anrikningsverk
utgöres ofta av kulkvarnen. Vid en undersökning i Sverige
för några år sedan befanns det att något över hälften av
alla tillfrågade järnmalmsanrikningsverk hade sin
kapacitet begränsad av kulkvarnens kapacitet6. Under sådana
förhållanden är det fullt naturligt, att utvecklingen på
kul-kvarnsområdet hittills nästan uteslutande inriktats på att
åstadkomma en ökning av kapaciteten, även om detta måst
ske på bekostnad av energiåtgång och slitage. Gäller del
att på lång sikt bringa ned kostnaden för målningen,
måste emellertid målningen framför allt anordnas med
tanke på dessa sistnämnda faktorer, och detta gäller
framför allt för sådana malmer, som för sin renkrossning
fordra långt driven nedmalning.
En i Copperhill nyligen installerad kulkvarn, som
konstruerats och dimensionerats framför allt med hänsyn till
ekonomisk drift, är utförd som en långsamt gående, stor
utströmningskvarn. Den är tillverkad av Hardinge Co. och
kallas "Tricone mill". Kvarnen är 2,7 m lång och 3,3 m
i diameter. Den ersätter tre äldre småkvarnar. Den första
tredjedelen av manteln är helt cylindrisk, därefter vidtar
en svagt konisk del. Gavlarna äro något kupade. Det kan
ha sitt intresse att påpeka, att idén om en svagt konisk
mantel vid skilda tillfällen framförts av S Thorné med
ledning av vissa driftsresultat i Svärdsjö på 1920-talet. Att
kvarnen utformats som utströmningskvarn sammanhänger
med att de redan relaterade kulkvarnsundersökningarna
visa, att låg godsfyllnad dvs. malning med utösningskvarn
eller siktande kvarn visserligen ger förhöjd kapacitet men
att gynnsammaste driftsekonomiska förhållanden inträda
vid relativt hög godsfyllnad8. Kvarnens varvtal är endast
57 % av det kritiska. Kulfyllnaden är 55 t och
kraftförbrukningen ca 400 hk.
Kulstorleken är endast 1". Man har gjort särskilda
systematiska driftsförsök med olika kulstorlekar och funnit att
1" kulor äro lämpligast med det fina ingående, som
stångkvarnen lämnar. Med denna kulstorlek erhålles en
malningskapacitet av ca 75 t/h vid nedmalning till ca 60 %
under 0,074 mm. Med mindre kulor kan kapaciteten
visserligen ytterligare höjas men samtidigt ökas slitningen så
att vinsten härav blir minimal. Användande i praktisk
drift av så små kulor som 1", vilket nog får betraktas
som en av de största nyheterna på kulkvarnsmalningens
område, står helt i överensstämmelse med resultat från
laboratorieundersökningar, som jag tidigare har framlagt0.
Det torde ännu vara för tidigt att erhålla några säkra
siffror, som visa om förhoppningarna på denna nya kvarn
blivit helt uppfyllda. I fråga om energiförbrukningen hade
man för hela malningsproceduren vid mitt besök kommit
ned till 9,4 kWh/t gods under 200 mesh, under det att den
gamla malningskretsen vid samma nedmalning förbrukade
12,3 kWh, alltså en förbättring med närmare 25 %. Man
har emellertid räknat med att komma ned till 8,0 kWh,
dvs. 35 % förbättring.
Driftkontroll och automatisering
I fråga om hjälpmaskineri och hjälputrustning för
krossning och malning pågår också ett målmedvetet
utvecklingsarbete. Fingodsavskiljningen i malningskretsen tar där
sitt givna intresse. Några egentliga nyheter kunna dock
icke anföras. Huvudsakligen rör det sig om förbättringar
av äldre klassifieranordningar samt jämförelser mellan de
olika konstruktionerna. De nya uppslag, som framkommit
inom sorteringstekniken, äro huvudsakligen inriktade på
sortering i samband med separationsprocessen. Icke ens
hydrocyklonen har ännu veterligt nämnts i samband med
kulkvarnsmalning i Amerika, vilket synes kunna ligga nära
till hands. Däremot torde man kunna emotse vissa
nyheter beträffande siktning.
Hjälpanordningar för driftkontroll och automatisering i
samband med krossning och målning ha däremot börjat
tas i bruk i allt större utsträckning7. I krossverken
regleras på sina håll matningen med hjälp av belastningen
på krossen och för att undvika järn i krossen har det
blivit allt vanligare, att transportbandet till krossen förses
med känselorgan, som ger signal och dessutom stannar
matningen, så snart en tillräckligt stor järnbit kommer
inom känselorganets kraftfält.
Fordringarna på jämn malning har också medfört, att
problemet att motverka den välkända utsegringen av grovt
och fint i en kulkvarnsficka på allvar börjat angripas,
bl.a. genom bäddningsanordningar, blandningsanordningar
eller uppsiktning av godset till olika fickor10.
Automatiseringen inom kulkvamsmalningen arbetar enligt
flera olika principer, av vilka de viktigaste äro:
matningen till kvarnen hålles konstant med hjälp av
vågmatare, varvid vågen vanligen är en bandvåg, som ger
impulser till matarapparaten. Detta system, som kanske är
vanligast, lämpar sig framför allt, när malmen har en
jämn och likformig kvalitet ur såväl analys- som
krossnings- och kornstorlekssynpunkt;
matningens storlek regleras med hjälp av impulser, som
erhållas ur kvarnens eller klassifierns driftsförhållanden.
Hardinges elektriska öra — som icke kommit i
användning i den omfattning, som man med ledning av
publikationer och annonser kunnat förmoda — registrerar
kvarnens ljud under det att en automatisk
driftkontrollanordning från Westinghouse, som börjat vinna terräng, utgår
från kvarnens eller klassifierns kraftbehov. I vissa fall
inregleras samtidigt även vattentillsättningen så att
utspädningen hålles konstant;
den malda produkten kontrolleras med automatisk,
stundom även registrerande pulptäthetsmätare. Impulser
härifrån påverka vattentillsättningen. För att automatiseringen
i detta fall skall vara fullständig fordras även
matningskontroll enligt ovan.
Det råder mycket delade meningar om vilken av dessa
principer som är bäst. Något generellt svar torde heller
icke kunna lämnas. Därtill äro malmernas egenskaper,
fordringarna på anrikningen och förhållandena i övrigt allt
för olikartade, Framför allt fordras det, att
driftkontrollanordningarna själva äro driftsäkra. En kontroll- eller
automatiseringsutrustning, som icke fungerar eller fungerar
otillfredsställande, är mången gång sämre än ingen
kontroll alls. Med hänsyn härtill är man i många fall rädd för
helautomatiska anordningar och nöjer sig enbart med
instrument som registrera förloppet eller också med
regleringsanordningar, som fungera inom ett visst normalt
intervall och som därjämte giva varningssignaler, så snart
visaren på det anslutna registrerande instrumentet av en eller
annan anledning över- eller underskrida en viss fixerad gräns.
Även om de flesta anrikningsverk ännu sakna dylika
anordningar torde det emellertid inte vara någon tvekan om
att den automatiserade driftkontrollen är på kraftig
frammarsch inom krossning och målning och att utvecklingen
kommer att fortskrida i denna riktning. Hastigheten i
denna utveckling kommer väl framför allt att bero på hur
väl utprovade och driftsäkra de olika instrumenten äro,
innan de föras ut att utsättas för den ofta omilda
behandling, som man måste räkna med i ett anrikningsverk.
Även små konstruktiva ofullkomligheter kunna vålla
betydande bakslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
