Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 september 1949 - Utvecklingstendenser för krossning och malning i amerikanska anrikningsverk, av Sture Mörtsell - Precisionsgjutning med kvicksilverkärna, av sah - Centrifugalgjutning av metallstänger, av C H L - Ny internationell temperaturskala, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
TEKNISK TIDSKRIFT
Litteratur
1. Debate ön Crushing, Engng Min. J. 149 (1948) h. 10 s. 101.
2. Bond, F C: Standard Grindabilitg Tests Tabulated, Min. Techn.
juli 1947 (Techn. Publ. 2180).
3. Bring, G: Om finmalning av järnmalmer särskilt i en- och
fler-kammarrörkvarnar, Jernkont. Ann. 1934, Tekn. disk.-mötet s. 136.
4. Gow, M, Guggenheim, M, Campbell, A B & Coghill, W H:
Ball Milling, Techn. Publ. Amer. Inst. min. Eng. 1934 nr 517.
5. Gross, J: Crushing and Grinding, U.S. Bur. Milles Bull. 402
1938.
6. Mörtsell, S: Rationaliseringssträvanden inom svensk
järnmalmsanrikning, Jernkont. Ann. 1946 s. 369, 476.
7. Mörtsell, S: Driftkonlroll vid gruvor och anrikningsverk,
Väml. Bergsm. Fören. Ann. 1946 s. 105, 155.
8. Myers, J, Crabtree, E H & Zimmerly, S B: Minerals
Bene-fication, Min. Engng mars 1949 sec. 2 s. 66.
9. Norman, T E & Loeb Jr, C M: Wear Tests ön Grinding Balis,
Min. Techn. maj 1948 (Techn. Publ. 2319).
10. Bamsay, B H: General Advancc Marks all Field in Milling,
Engng Min. J. 150 (1949) h. 2 s. 106.
11. Shellinger, A K & Shelpard, O C: Simullaneous Grinding and
Flotation, Min. Techn. sept. 1948 (Techn. Publ. 2461).
Precisionsgjutning ineil kvicksilverkärna. För
preci-sionsgjutning av delar av järn och andra metaller med en
vikt av upp till 30 kg och en noggrannhet av ± 0,15 % har
i USA använts kärnor av lruset kvicksilver i stället för
det vanligtvis använda vaxet (Tekn. T. 1948 s. 103).
Föl-kärnan görs på vanligt sätt en form i vilken kvicksilvret
hälles och fryses. Den frusna kärnan doppas upprepade
gånger i en keramisk massa, vars temperatur hålles under
kvicksilvrets fryspunkt, lill dess överdraget får en
tjocklek av ca 3 mm. Den frusna kärnan spolas sedan ur med
varmt kvicksilver. Keramikformen brännes därefter i ugn,
insättes i en sandform och förvärmes, varefter gjutning
sker. Keramikformen avlägsnas från gjutstycket genom
sandblästring.
Gjutformen för kärnan tillverkas på vanligt sätt; dock
måste materialet vara sådant som inte amalgameras med
kvicksilver, t.ex. stål eller aluminium. Vid mycket
komplicerade former kan kärnan tillverkas i flera delar och
därvid kominer de starka kohesionskrafterna i fruset
kvicksilver väl till pass: två stycken av fruset kvicksilver
som bringas i kontakt med varandra väller omedelbart
ihop och kan icke särskiljas. Temperaturen under
processen måste hållas under kvicksilvrets fryspunkt (•— 40°);
arbetet sker därför i boxar, kylda mekaniskt eller med
kol-syreis.
Fördelen med processen är att mera komplicerade former
än vad som hittills har varit möjligt kan gjutas; den frusna
kvicksilverkärnan är synnerligen stabil; genom att
keramikformen kan förvärmas är det möjligt att åstadkomma
mycket tunna sektioner; gjutgodsets kvalitet förhöjes även
av keramikens porositet och möjligheterna till en snabb
kylning. Prov har visat att kvaliteten hos vissa legeringar
vid denna gjutningsmetod närmar sig det smidda
materialets (Iron Age 17 mars 1949). sah
Centritugalgjutning av metallstänger. En ny metod
för tillverkning av metallstänger har utarbetats av en
brittisk firma. Enligt den centrifugalgjutes den smälta
metallen till ringar, som skäres itu, riktas och bearbetas.
Metoden är i främsta rummet avsedd för mässing, men
kan också tillämpas på andra icke-järnmetaller. Den
uppges medföra avsevärda fördelar gentemot den hittills
till-lämpade dragpressningsmetoden; dels blir
anläggningskostnaderna betydligt lägre, dels får produkten högre
kvalitet, dels kan man som råmaterial använda 100 % skrot.
Tillverkningen försiggår i fem etapper. Först smältes
metallen i elektrisk ugn, varefter gjutningen sker i roterande
formar med 1 m diameter. Efter uttagning ur formen
placeras ringen på en centrerande chuck i en karusellsvarv,
där det inre sjunkhuvudet, som innehåller oxid och andra
orenheter, avlägsnas. Ringen öppnas därefter, riktas och
spetsas i ena ändan, så att den kan införas i en dragbänk,
där gjuthuden avskrapas och en ren yta åstadkommes.
Efter dragning till önskad dimension riktas slutligen
stången i specialmaskin. Runda, fyr-, sex- eller åttkantiga
profiler tillverkas med tjocklekar varierande mellan 15
och 60 mm.
Stänger som tillverkas på detta sätt har provats (bl.a. vid
KTH) varvid man har konstaterat alt stängerna är
praktiskt taget fria från inre spänningar och att strukturen är
betydligt homogenare och finare än vid dragpressade
stänger; hårdheten, 120 à 130 Rrinell, är mycket jämn
genom hela stången. Vid borrförsök har bearbetningsindex
visat sig vara 14 mot 7—10 för dragpressade stänger. Dessa
egenskaper gör de centrifugalgjutna stängerna mycket
lämpliga för varmpressning och för automalarbeten, t.ex.
tillverkning av skruvar, som får hårda och skarpa gängor
(Machin. Lloyd 2 apr. 1949). C H L
Ny internationell temperaturskala. 1 oktober 1948
antogs en reviderad internationell temperaturskala på ett
möte i Paris. Den trädde i kraft 1 januari 1949 och
ersätter den ursprungliga internationella skalan av år 1927.
Ändringen består däri, att smältpunkten för silver
definieras som 960,8° i stället för 960,5° och att temperaturer
över guldpunkten (1 063°) skall bestämmas ur en svart
kropps totala strålning genom beräkning enligt Plancks
i stället för Wiens formel, varvid konstanten C2 i dessa
skall ha värdet 1,438 i stället för 1,432 cm. Effekten av
dessa ändringar blir i huvudsak, att temperaturer över
1 063° blir lägre, än vad som anges av
totalstrålningspyro-metrar. Avvikelsernas storleksordning framgår av följande
siffror
skala av 1927; 1 100 1 500 2 000 3 000 4 000
skala av 1948: 1 099,9 1 497,3 1 994 2 981 3 958
Skillnaden mellan gamla och nya temperaturskalorna blir
alltså märkbar först över 1 500°. Vidare har temperaturer
mellan antimon- (630,5°) och guldpunkterna höjts med
0,5°, vilket förbättrar formen av temperatur—emk-kurvan
för Pt—PtRh-termoelementet och gör övergången från
mätningar med termoelement till sådana med
strålnings-pyrometer jämnare. En tredje ändring, som dock saknar
teknisk betydelse, är att l°C skall läsas "Celsius" i stället
lör "centigrade".
De märkbara ändringar, som nu gjorts i den
internationella temperaturskalan, utgör en påminnelse om det sätt,
varpå temperatur avviker från alla andra fysikaliska
storheter. Det kan nämligen icke finnas något fundamentalt
lemperaturintervall, som genom upprepad addition till en
utgångsteniperatur kan ge vilken annan temperatur som
helst. Vid konstruktion av varje temperaturskala måste
man nämligen välja minst två punkter och tilldela dem
godtyckligt valda tal. Två sådana punkter är isens
smältpunkt och vattnets kokpunkt vid 760 torr, och de har
betecknats 0° resp. 100°. Vid uppdelning av detta
temperatur-intervall måste man emellertid använda något ämnes
termiska egenskaper. Gradens storlek blir beroende av detta
val, som är fullständigt godtyckligt. En väg ut ur detta
dilemma är användning av den ideala gasen som bas för
den internationella temperaturskalan, men denna lösning
är rent teoretisk, ty det finns ingen ideal gas. Man måste
därför ställa upp en praktiskt användbar skala, som så
nära som möjligt överensstämmer med den ideala gasens
egenskaper. Ingen sådan skala kan emellertid bli
fullkomligt exakt, och härav följer den osäkerhet, som
nödvändiggör justering av den internationella skalan då och då.
Genom de nu vidtagna ändringarna har en jämnare
övergång mellan de praktiska skalorna för olika
temperaturområden uppnåtts. De gjorda ändringarna t.ex. av
silverpunkten med 0,3° ligger inom osäkerhetsområdet för silvers
smältpunkt mätt med kvävgastermometern, som
ursprungligen tagits till standard (Met. Ind. 25 juni 1949). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
