Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 32. 10 september 1949 - Sulfitlutens utnyttjande, av Sigge Hähnel - Krusad fiber ger bättre pappersmassa, av sah - Kontinuerlig framställning av nitroglycerin, av SHl - Cigarrettröks sammansättning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
TEKNISK TIDSKRIFT
nierkuri- eller aurioxid, men den sannolikt vikligaste ur
industriell synpunkt är smältning med alkali, som ger
antingen vanillin- eller protokatekusyra beroende på
temperaturen. Den förra fås sålunda under 240°, den senare
över denna temperatur. Aktivt, metalliskt silver har vidare
visat sig vara en mycket god katalysator för Cannizzaros
reaktion med vanillin eller andra fenolaldehyder. Av den
förra fås härvid ekvivalenta mängder vanillinsyra och
polymeriserad vanillylalkohol.
Vanillinsyraestrar kan lätt erhållas enligt vanliga
metoder. De har visat sig användbara som icke giftiga
konserveringsmedel, desinfektionsmedel, plasticeringsmedel,
för slamkontroll (mot mikroorganismer), till läkemedel
m.m. Grundliga studier av etylvanillats giftighet har visat,
att den är mindre än liatriumbensoats i vattensuspension
och ungefär lika med dettas i oljesuspension. Under kriget
tilläts i USA användning av upp till 0,10 % etylvanillat
för konservering av livsmedel. Ett nytt
konserveringsmedel, 5-hydroximerkurivanillin, framställdes 1948 ur
vanillin och lignin. Detta ämne har en giftverkan på
mikroorganismer, som är jämförbar med fenyhnerkuriacetats,
etylmerkurifosfats och natriumpentaklorfenolats, men det
är mycket mindre giftigt för fisk. Därför torde det vara
lämpligt till slamkontroll vid fabriker, vilkas avfallsvatten
skall släppas ut i fiskvatten,
Även andra sätt att utnyttja vanillin är under utarbetande
och andra användbara organiska ämnen har erhållits
genom oxidation av lignin. Alla dessa produkter
representera dock blott en del av ligninmolekylen. Ett fullständigt
kemiskt utnyttjande av denna kan uppnås, först när dess
konstitution är fullt utredd, och världens ligninkemister
arbetar alltjämt på lösandet av denna uppgift (1 A P|ear[l i
Chem. & Engng News 4 okt. 1948). Sigge Hähriel
Krusad fiber ger bättre pappersmassa. Lovande försök
har utförts i USA för att öka pappersmassans
användbarhet genom alt i en kvarn förse fibrerna med
krusbågar. Små kulor av massa får rulla mellan mönstrade
stålplattor, där fibrerna utsättes för ett otal bockningar
med liten radie, samtidigt som fiberklumpar redes ut.
Resultatet blir en mjukare massa med lägre drag- och
sprängliållfasthet men högre rivhållfasthet, töjning och
porositet. Papper av sådan massa får en optisk jämnare,
matt yta, som vid färgning får en djupare ton. Massan
avvattnas lättare och det går åt mindre ånga för
torkningen i pappersmaskinen. Vid tillverkning av
tidningspapper har man fått en ökning av utbytet med 10 %
(Paper Ind. febr. 1949). sah
Kontinuerlig framställning av nitroglycerin är en
process, som utvecklades i slutet av 1930-talet, under kriget
förbättrades den betydligt och har nu nått en ekonomi och
pålitlighet, som knappast kan överträffas. Till skillnad
från den välkända periodiska metoden undviks vid den
kontinuerliga allt onödigt manuellt arbete; endast
övervakning och ledning av processen behövs. Enligt den gamla
metodiken måste salpeter- och svavelsyra vägas ut och
tillsättas var för sig, numera tillförs de samtidigt, och
mängderna kontrolleras med rotametrar eller manometrar.
Båda syrorna inmatas nämligen vid konstant tryck utövat
av komprimerad luft, vanligen på 1—2 at ö. Allt råmaterial
lagras därför i tryckkärl av lämpligt material. För
glycerin används helst aluminium, varigenom rostbildning
undviks; för syrorna kan man använda syrafast stål eller
aluminium. Alla vätskorna filtreras, innan de tas in i
mätkärlet Det bör särskilt framhållas, att glycerin och
nitrer-syra samtidigt införs i nitrerkärlet, under det man vid
den periodiska metoden först fyllde i syran och därefter
försiktigt tillsatte glycerinen.
Själva nitreringsapparaten är av lämpligt syrafast
material och har utformats som en tubkylare försedd med
propeller för omröring. Dess nedre del är så konstruerad,
att vätskan blir jämnt fördelad vid lämplig omröring.
Nitrersyran inmatas i denna del av apparaten och glyce-
rinen i dess övre del. Propellern har en hastighet på 350—
380 r/m och drivs av en motor uppställd utanför
nitre-ringslokalen. Från apparatens övre del avrinner en
blandning av nitroglycerin och restsyra, som tas till
huvudseparatorn. För temperaturkontroll används en
explosions-säker elektrisk kontakttermometer, som vid fara öppnar
bottenventiler med hjälp av reläer. Förr användes ventiler
av stengods, men de har numera ersatts med sådana av
kromnickel. Dessa är mindre bräckliga men tenderar att
fastna. Därför har man även insatt blindflänsar av plast,
som kan genombrytas, varvid hela rörarean ögonblickligen
öppnas. Nitreringsanläggningen kan därför fullständigt
tömmas på 3—4 s, vilket starkt ökar säkerheten.
I huvudseparatorn skiljs den sura nitroglycerinen från
restsyran, varvid skillnaden i specifik vikt utnyttjas.
Ytterligare separering är ej nödvändig, då restsyran även efter
8—10 dagars lagring icke innehåller mer än 0,003 %
nitroglycerin. I separatorns övre del samlas den lättare
sura nitroglycerinen och avrinner till tvättapparaten. Vid
igångsättning av anläggningen tvättas först den erhållna
nitroglycerinen för hand, men så snart produkten i
huvudseparatorn fått ett tillfredsställande utseende, tas den till
en kontinuerlig tvättanläggning. Denna består av
tvätttorn och mellan dem separatorer. Tvättningen sker i två
huvudsteg, först med vatten och sedan med natronlut. Den
kan utföras i med- eller motström. Man har strävat efter
att reducera mängden tvättvätska till ett minimum och
att utföra tvättningen vid lägsta möjliga temperatur. Förr
utfördes den vanligen i medström, varvid varje tvättorn
matades med ren tvättvätska. Denna process fordrade
relativt koncentrerad lut och hög temperatur, varigenom
förbrukningen av natriumhydroxid blev mycket stor och
temperaturer på upp till 45° medförde stora förluster av
nitroglycerin på grund av den ökade lösligheten. Dessa
olägenheter undviks vid motströmstvättning, och
apparaturen blir mycket enklare. Tre tvättorn i serie används.
Den sura nitroglycerinen rinner från huvudseparatorn til!
första tvättornet, där den blandas med lika volym vatten
med hjälp av en luftinjektor. Den tvingas sedan genom
tvättornet och skiljs från vattnet i den första
mellansepa-ratorn. I det andra tvättas den ännu sura produkten med
tvättvätska från tredje tornet, i vilket slutlig
neutralisering med natronlut sker. Med undantag för det med den
sura nitroglycerinen införda vattnet passerar tvättvätskan
från torn nr 3 till nr 1, dvs. i riktning mot
nitroglycerin-strömmen.
I Sverige har Nitroglycerin AB i Gyttorp nedlagt mycket
arbete på förbättringar av denna metod, som nu även
används av AB Bofors Nobelkrut (A besser i Ind. Chemist
febr. 1949). SH1
Cigarrettröks sammansättning. För framställning av
cigarrettrök har man använt en apparat, som gjorde ett
drag på 2 s per minut. Varje gång drogs då 40 ml luft
genom cigarretten. Den erhållna huvudströmmen av rök
leddes genom en apparat, som avskilde icke gasformiga
beståndsdelar i röken, och denna analyserades sedan.
Kolsyra absorberades i ett vägt kärl med ascarit enligt samma
metod som vid elementaranalys. Koloxid är betydligt
besvärligare att bestämma, olika metoder har använts av
olika forskare, som erhållit högst varierande resultat. Vid
denna undersökning absorberades alla kolföreningar utom
CO, varefter denna brändes över kopparoxid; bildad
kolsyra absorberades och vägdes. Vidare bestämdes
svavelväte och omättade kolväten samt provades på cyanväte.
Den sistnämnda föreningen kunde ej påvisas. Av de övriga
är blott koloxid av verkligt intresse. Som resultat erhölls
13 ml CO per cigarrett eller ca 3 % CO i röken. Detta värde
anses emellertid felaktigt, därför att vatten erhölls vid
förbränningen, vilket visar, att kolväten var närvarande.
Sådana kunde också påvisas, och efter korrektion för dem
erhölls en koloxidmängd på ca 4,3 ml per cigarrett eller
1 % CO i röken (J B FisHEL & J F Haskins i Ind. Engng
Chem. juli 1949). SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
