Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 september 1949 - Lodrät start och landning, av L Franzén - Nytt höjdrekord med raket, av sah - Reaktionsdrivet trafikflygplan, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
636
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Heaktionsdrinna försöksmodeller för experiment
med lodrät start och landning.
Lodrät start och landning. Vertikal start och landning
erbjuder många militära fördelar, framför allt därför att
inga rullbanor behövs. Lodrät start vid reaktionsdrift
till-lämpades bl.a. av tyskarna under andra världskriget för
V 2-raketen med kolroder i gasstrålen samt
raketjaktplanet BP-20 "Nätter" (Tekn. T. 1947 s. 529), som startade
i en vertikal startbana försedd med styrskenor. I USA
har man nu med hjälp av modellflygplan med stötmotor
(V 1-motor), fig. 1, sökt experimentellt utröna metodens
lämplighet för militära reaktionsflygplan under
förutsättning att hjälpraketer användes.
Rörelsen hos den helt i lättmetall byggda
flygplanmodellen påverkas i vertikalplanet av ett roder i gasstrålen,
vilket sålunda fungerar som höjdroder vid
horisontalflygning. Gasstrålens verkan är dock helt obetydlig under
en för stötmotorn given fartgräns, varför man vid
markproven inte kan utnyttja denna styrmöjlighet. Rörelsen
stabiliserades i stället genom att modellplanet hängdes upp
i en mekaniskt utbalanserad styrarm. På grund av tekniska
svårigheter har man senare gått ifrån detta
provningsförfarande, och under de efterföljande flygproven
manövrerades modellerna med hjälp av fjärrstyrning.
Filmupptagningar av flygbanan gav här värdefullt underlag för
utvärdering och bedömning av försöksresultaten. Flygproven
visade att modellplanen gick över till horisontalflygning
utan svängningar samt vid landning kontinuerligt ökade
stigningen upp mot vertikalt flygläge för att gå ned
lodrät med stjärten före. Som resultat av
försöksverksamheten framhåller man vidare, att vertikal start och
landning med godtagbar begränsning visat sig praktiskt
användbar för reaktionsdrivna militära flygplan.
Projektförslag till prototyp i full skala för ett dylikt
reaktionsflygplan, avsett att arbeta vid höga
underljud-farter på måttliga höjder, har även utarbetats. Man har
härvid tänkt sig ett flygplan med mycket korta och breda
vingar, utrustat med den i USA licensbyggda engelska
reaktionsmotorn Rolls Royce "Nene" (i USA betecknad
P.W. J-42) på 2 270 kp. Erforderlig drivkraft för att
starta vertikalt med full bränslelast beräknar man erhålla
genom tillsats av vätskeraketer. Kabinen för två man,
vilka ligger framstupa vid horisontalflygning, finns
inrymd i flygkroppens främre del, vars nosparti består av
en splitterfri konstglashuv. Besätlningsrummet är med
tanke på eventuella olyckstillbud utformat som en
löstagbar enhet. Till flygkroppens mittparti har
bränsletan-kar och luftintag för det bakomliggande
reaktionsaggregatet samt kastbara extratankar förlagts. I avsikt att hålla
flygvikten och därmed det totala luftmotståndet nere har
man valt ett trepunktlandställ av fast typ med infästning
i bakkroppen. Vid farter större än vingens överstegrings-
hastighet sker manövreringen på vanligt sätt med hjälp
av roder på vingen och de fyra korsställda fenorna runt
om själva gasutloppet. Eftersom start och landning äger
rum lodrätt utan katapultbana är emellertid flygplanet i
fria luften vid avsevärt lägre farter, och det är då
meningen, att erforderlig styrverkan skall åstadkommas
genom roder i gasstrålen från reaktionsmotorn. Det hävdas,
att denna typ av flygplan lätt kan forslas till varje önskad
öppen plats i terrängen och där med enkla medel
iord-ningsställas för start. Efter starten sliger planet med ökad
fart under full drivkraft från reaktionsmotor och
vätskeraketer. När så tillräcklig lyftkraft alstras av vingen samt
"yttre" roderverkan uppnåtts, manövrerar föraren in i
horisontalläge, slår ifrån raketerna och ställer om
reaktionsmotorn för marschflygning. Vid landning minskas
först farten i planflykt. Föraren lägger sedan flygplanet
i brant stigning och går under fullt motorpådrag in i
stillastående vertikalt flyglägc — planet "hänger på
gasstrålen". Styrd av rodren i denna sänkes slutligen
maskinen sakta ned baklänges och punktlandar. (Aviation Week,
18 apr. 1949.) L Franzén
Nytt höjdrekord med raket. Vid amerikanska arméns
provstation vid White Sands i New Mexico har man
tidigare med en tysk V-2 raket nått en höjd av 180 km. Vid
försök som nu har gjorts med en tvåstegsraket, där det
första steget är en omändrad V-2 och det andra den
amerikabyggda "WAC-Corporal" har man nått en höjd av
över 400 km och en hastighet av över 8 000 km/h. Raketen
nådde rekordhöjden på 6,5 min och landade 12 min efter
starten. Då raketens bana gick utanför jordatmosfären
måste en korrektion med 15 km öster om den beräknade
landningspunkten utföras vid inriktningen för alt
kompensera för jordens rörelse. Raketen har icke återfunnits, men
värdefulla data sändes under färden av den inbyggda
radioutrustningen (Miljtary Engineer juli—aug. 1949). sah
Reaktionsdrivet trafikflygplan. Det första
reaktions-drivna trafikplanet, De Havilland "Comet", flög för första
gången i juli 1949. Flygplanets data har icke
offentliggjorts. Spännvidd och längd torde dock hålla sig omkring
35 m; startvikt är 50 t och kapaciteten 36 passagerare
jämte 4 besättningsmän. "Comet" är försett med fyra
"Ghost"-motorer på vardera 2 200 kp dragkraft.
Marsch-höjd blir 12 000 m och marschfart ca 800 km/h,
motsvarande i1^ h flygtid London—New York. Man räknar med
att "Comet" skall sättas in i trafik 1952.
Märkligt är att planet har kunnat flygas så tidigt som
knappt tre år efter det konstruktionsarbetet påbörjades i
sepember 1946. Normal prototyppraxis har icke heller
följts, utan planet har beställts i en serie på 16 plan direkt
från ritbordet, tack vare ett särskilt gott samarbete mellan
berörda parter. Första flygningen, som gick till 2 500 m
och räckte en halv timme, skedde endast två dagar efter
det alt planet hade kommit från tillverkningen (Flight
28 juli, 4 aug. 1949). sah
Fig. 1. De Havilland "Comet’’ — första
reaktionstrafikplanet i luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
