Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 35. 1 oktober 1949 - Användning av pannbrännoljor såsom drivmedel för dieselmotorer, av Axel Norling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 oktober 1949
679
och framför allt slitande ämnen såsom kisel,
metalloxider, små koksaltkristaller etc., vilka
samtliga äro mycket svåra att avlägsna ur
oljorna, i synnerhet som dessa samtidigt ha såväl
hög specifik vikt som hög viskositet. Visserligen
kan det givetvis förekomma, att råoljor från
vissa enstaka oljefält innehålla betydligt mindre
mängder för dieselmotorn skadliga föroreningar
än från de övriga, men generellt kan man säga,
att om pannbrännoljor med fördel skola kunna
användas såsom drivmedel för dieselmotorer
måste man ställa helt andra fordringar på
effektiviteten hos oljereningsanläggningen än när
man använder enbart dieselolja. Förbiseende av
detta faktum är säkerligen en av grundorsakerna
till att ifrågavarande problem icke har blivit
generellt löst tidigare, och att så många
föregående försök misslyckats.
Sedan dieselmotorns genombrott för ca 40 år
sedan ha givetvis en mängd förbättringar gjorts
för ytterligare höjning av dess verkningsgrad,
effekt, driftsäkerhet m.m. men dessa ha som
regel icke resulterat i att man kan tillåta mera
smuts i oljan, utan i vissa fall, såsom t.ex.
införandet av "solid injection" ha fordringarna på
oljans renhet snarare ökats. Däremot kan man
säga, att på grund av förbättrad förbränning
. m.m. ha möjligheterna till att använda tyngre
och betydligt mera visköst bränsle i hög grad
förbättrats.
Engelska försök
Under världskriget eller år 1942, då oljefrågan
särskilt för England var mycket aktuell, tog
tekniske chefen i Anglo-Saxon Petroleum Co.,
tillhörande Shell-koncernen, Jolin Lamb, initiativet
till att försöka definitivt lösa problemet med att
använda pannbrännolja i koncernens många
dieseldrivna tankfartyg, och ett större belopp
anslogs för undersökningar och experiment.
Lamb ansåg, att en av de främsta orsakerna till
föregående misslyckanden var, att problemet
hade betraktats såsom ett enda i stället för två
skilda. Han angrep därför problemet från två
sidor, nämligen:
förändringar, som erfordrades hos dieselmotorn
för att denna skulle kunna köras lika driftsäkert
och med lika god värmeekonomi med den tjocka
pannbrännoljan, som med den vanliga lätta
dieseloljan;
borttagning av alla de föroreningar i oljan, som
kunna inverka menligt på förbränningen i
cylindrarna och sådana, som öka slitningen av
motorns delar, dvs. underhållskostnaderna.
Lamb ansåg, att det senare problemet var det
viktigaste och antagligen det svåraste, och ett
samarbete anordnades därför med Alfa-Laval
Co., Brentford, där en serie försök utfördes för
att utröna möjligheterna av att genom
separering i de för rening av dieselolja kända De Laval-
separatorerna kunna borttaga de skadliga
föroreningarna från olika slag av pannbrännoljor
med en viskositet upp till 3 000 s Redwood No. 1
(dvs. 97,5°E eller 740 cSt) vid 100°F.
Resultaten av dessa separeringsförsök voro så
lovande, att det beslöts att installera en
provanläggning, och för att kunna erhålla verkligt
utslagsgivande resultat byggdes en enhet, dvs. en
encylindrig motor av exakt samma utförande
som den åttacylindriga 4 000 ihk
Werkspoor-motorn, som finns installerad i en stor del av
Anglo-Saxons tankflotta. Dessa äro
enkelverkande fyrtaktmotorer med kompressor och fast
insprutning. Experimentmaskinen hade 650 mm
cylinderdiameter, 1 400 mm slaglängd; varvtalet
var 120 r/m och effekten 500 ihk (390 hk
bromseffekt). Anskaffandet av en försöksmotor i full
storlek drog givetvis betydligt större kostnader
än om endast en miniatyrmotor skulle ha
byggts och provats men arrangemanget var
mycket fördelaktigt genom att erfarenheterna från
körningarna med denna motor kunde direkt
utnyttjas på de verkliga sjöprov, som sedermera
skulle företas. Provmotorn utfördes helt av
standardmaterial och -konstruktion, men dessutom
tillverkades speciella delar såsom förkromade
cylinderfoder, kolvringar av olika legeringar och
hårdhet etc. för att insättas i provmaskinen, om
standardmaterialet ej skulle visa sig
tillfredsställande.
Separationsförsökens resultat
Under det att provmotorn tillverkades fortsattes
separeringsförsöken ined pannbrännoljor hos
Alfa-Laval, Brentford, där även en
oljereningsanläggning för provmotorn iordningställdes.
Under försöken visade det sig, såsom man kunde
vänta, att en tillfredsställande separering av
pannbrännolja var mycket svårt att åstadkomma
och att den normala
centrifugalseparatoranlägg-ningen för dieselolja var alldeles otillräcklig för
rening av tung brännolja, även om denna
uppvärmdes för att sänka viskositeten. Förutom
adekvata uppvärmningsanordningar måste man
också ha en betydligt ökad reningseffekt på
centrifuganläggningen. Det är ju ett känt
faktum, att ju högre separeringstemperatur man
har på en olja, desto lättare blir oljan att
centri-fugalrena på grund av den sänkta viskositeten.
Man fann emellertid, att pannbrännolja inte fick
värmas över en viss temperatur, emedan vissa
asfaltämnen, som voro lösta i oljan och för övrigt
lätt brännbara i motorn, fälldes ut och
bortseparerades samt vidare att vissa fasta
långsamtbrin-nande asfaltartade och således icke önskvärda
ämnen bli flytande eller lösas i den heta oljan
och inkomma med denna i cylindrarna, där de
förorsaka avlagringar och minskad effekt hos
motorn. Vidare bör oljan ej hållas vid en hög
temperatur längre än nödvändigt, då i annat fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
